Vilken ”skyddsvärd information” vill riksdagsförvaltningen dölja?

➤ KRÖNIKA Riksdagsförvaltningens beslut att neka pressackrediteringen till Samhällsnytt hänvisar till att jag skulle kunna hämta in ”skyddsvärd information”. Fejknewscentralen Dagens Nyheter gör samtidigt gällande att ackrediteringen ger journalister möjlighet  ”att röra sig relativt fritt inne i riksdagen” för att ytterligare öka spänningen.

Det den agendasättande tidningen inte berättar dock är att ”relativt fritt” innefattar i princip bara riksdagens cafeteria, foajé och korridorer. Ett passerkort för journalister ger inte tillgång till partiernas kanslier eller andra utrymmen i riksdagen där ”skyddsvärd verksamhet” kan anses pågå. För att sätta det i perspektiv har en städare i riksdagen större behörighet än en journalist.

Så vad är det som pågår i riksdagens korridorer som riksdagsförvaltningen till varje pris – till och med genom att tappa ansiktet – vill dölja? Kan det vara information om varför regeringen med Centerpartiet röstar för att nio tusen afghanska män stannar i Sverige till en astronomisk kostnad som anses vara skyddsvärd? Eller varför svenska pensionärer inte har råd med basal tandvård medan illegala invandrare får det gratis?

Jag måste säga att jag faktiskt såg fram emot att få ackrediteringen – för att kunna konfrontera och ställa frågor till politiker just i de korridorerna. Det är ju mycket svårare att undvika en journalist som går bredvid och ställer frågor, än den som ringer på telefon. Det har vi bevis på – som till exempel när Centerpartiets representanter in i det sista ville undvika att svara på mina frågor om deras brottsdömda riksdagskandidater. Dessa kommer att klara säkerhetsprövningen med råge – ingen tvekan om det.

LÄS MER: Centerpartiet duckar frågor om våldsdömd riksdagskandidat – och hånas på sociala medier

Jag såg fram emot att kunna livesända mina frågeställningar och göra mitt jobb. En journalist som inte delar säng med makten kan göra många intressanta iakttagelser i detta palats av demokrati. Det är kanske det som avsågs med ”skyddsvärd information”?

Resonemanget som förs i riksdagsförvaltningens beslut är både bisarrt och avslöjande på samma gång. De menar att den mest spionanklagade personen i landet ska agera utländsk agent och inhämta information från riksdagens korridorer och kafeterian. Resonemanget är så absurt att det inte ens behöver bemötas, men jag måste faktiskt göra ett erkännande. Ja, jag skulle vilja ”inhämta information” – för att vidarebefordra den till våra läsare. Nu ska jag inte få göra det – på ”synnerliga skäl” som det står i beslutet.

En journalist som inte är lojal till den mediepolitiska ankdammen anses nämligen vara ett ”synnerligt skäl”. Svensk demokrati i gungning – Putilov försöker få ackreditering i riksdagen! Det må låta löjligt och patetiskt, men det är ganska allvarligt egentligen. Beslutet är tydligen politiskt och har fattats med hänsyn till det kommande valet. Det förvånar knappast. Det som dock förvånar mig är den råhet med vilken hela förfarandet hanterades. Maktmänniskorna bakom beslutet försökte inte ens dölja sitt förakt mot demokratin, utan visade det tvärtom demonstrativt och öppet.

LÄS MER: Samhällsnytts journalist bannlyst i Riksdagen – anklagas för spioneri

Att bli anklagad som utländsk spion brukar anses som en hedersutmärkelse för journalister i skurkstater och diktaturer, ett kvitto på att deras arbete gör skillnad. Genom riksdagsförvaltningens omsorg har jag nu ett officiellt papper med stämpel på som intygar att jag är en säkerhetsrisk. Jag ska nog rama in det och hänga på väggen någonstans i väntan på bättre tider.

I samma skurkstater brukar man inrätta särskilda överklagandeprocedurer med undantag från det vanliga domstolssystemet. Syftet är att ha kontroll över hela processen. Allra bäst blir det om överklagandet sker inom samma institution.

Vi kommer givetvis att överklaga beslutet. Riksdagsförvaltningens beslut ska överklagas till en särskild överklagandenämnd inom riksdagen, inte vanliga domstolar. Men Sverige är ju inte någon skurkstat?