Venezuelas tyranni av dåliga idéer

➤ DEBATT Idéer driver världen: de goda skapar frihet och välstånd; de dåliga förtryck och fattigdom. Visst är pengar viktiga men pengar är endast ett medel för att nå ett mål. Idéerna är målet. Du är inte vad du äter; du är vad du tänker, skriver professor Daniel Pipes.

I synnerhet politiker är influerade av idéer. Som John Maynard Keynes uttrycker det ”Praktiska män som tror sig vara befriade från allt intellektuellt inflytande är vanligtvis slavar under en förlegad nationalekonom. Galningar med auktoritet som hör röster i luften destillerar sin frenesi från vissa akademiska klottrare från förr. … det är idéer, inte egenintresse, som är farligt för gott och ont”.

Från välstånd till misär
Venezuelas historia, de gick från välstånd till misär genom sin egen galning med auktoritet, visar på detta med enastående klarhet. År 1914 gav upptäckten av olja på venezuelansk mark landet stora inkomster och frambringade en relativt fri ekonomi.

År 1950 hade Venezuela den fjärde högsta inkomsten per capita i världen, efter USA, Schweiz och Nya Zeeland. Så sent som 1980 kunde man skryta med att ha världens snabbast växande ekonomi i det 20 århundradet. År 2001 rankades Venezuela fortfarande som Latinamerikas rikaste land.

Venezuelas problem hade dock startat långt innan. Med början omkring 1958 ledde regeringens inblandning i ekonomin, inklusive pris- och valutakontroll, högre skatter och begränsningar av äganderätten, till decennier av stagnation och per capita inkomsten minskade med 0.13 procent från 1960 till 1997. Det var dock fortfarande ett normalt fungerande land.

Lider av dåliga idéer
Idag lider landet med världens största oljereserv av en svårt krympande ekonomi, galopperande inflation, despotism, massutvandring, kriminalitet, sjukdom, hunger och svält, av en situation som blir värre för varje dag.

Venezuelas ekonomi krympte med 16 procent 2016, 14 procent förra året och en förväntad 15 procent 2018. Inflationen ökade med 112 procent 2015 och 2400 procent vid slutet på förra året. Ekonomen Steve Hanke från Johns Hopkins fann att den årliga takten var 65 000 procent för år 2018 vilket gör Venezuelas hyperinflationen till den allvarligaste någonsin. Matbrist ledde till en genomsnittlig viktminskning bland venezuelanerna på 9 kg 2016 och 12 kg 2017.

Vad orsakade denna kris? Utländsk invasion, inbördeskrig, naturkatastrof, ersättningsmedel för olja eller problem för jordbruket? Nej, inget av dessa. Orsaken är helt enkelt dåliga idéer.

Militärmakt håller socialismen flytande
Socialismen må ha varit ett misslyckande globalt, men Hugo Chávez övertygade venezuelanerna att försöka. När han blev president 1999 stal han, dominerade, polariserade och fängslade. Han drog nytta av omkring $1 biljon dollar i oljeförsäljning under sina fjorton år som president, han hade möjlighet att lägga pengar på massiva sociala utgiftsprogram för att säkra röster. Han hade till och med råd att döda gåsen som värpte guldägg, han ersatte kompetenta yrkesmän vid det regeringsägda oljebolaget med ett kotteri av underhuggare och lismare. I storstilad socialistisk tradition har hans dotter María samlat på sig en förmögenhet som beräknas uppgå till $4,2 miljarder dollar år 2015 enligt venezuelanska pressrapporter.

”Problemet med socialismen” sade Margaret Thatcher en gång ”är att så småningom tar andras pengar slut”. Chávez förekom det problemet genom att söka behandling för sin cancer i Havana där han, enligt Fox News, mördades av kubansk felbehandling”.

Han dog i mars 2013, cirka ett år innan oljepriserna rasade och lämnade passande nog över den efterföljande katastrofen till Nicolás Maduro, hans än mer brutala och inkompetenta handplockade efterföljare. När oljeintäkterna sjönk blev de verkliga kostnaderna för Chávez konkursmässiga idéer tydliga. Venezuela sjunker nu in i en diktatur som använder sig av militärmakt för att hålla socialismen flytande.

Liberalismen banade väg för dåliga idéer
Dåliga idéer har alltid funnits; men de fick en ny betydelse med framväxten av liberalismen i slutet av 1600-talet. Innan dess hade konservatismen – som respekterar traditionen samtidigt som den anpassar sig till nya omständigheter – varit förhärskande. En enskild kungs eller religiös ledares förvirrade vision kunde endast komma så långt innan konventionen drog den tillbaka. Liberalismen gjorde traditionen valfri genom att optimistiskt anse att varje person är kapabel att själv sätta sig in i de stora frågorna utifrån sina egna principer.

Radikala idéer frodades och spred sig under Franska Revolutionen. Dörrarna öppnades för teorier som inte hade rötter i erfarenhet och sunt förnuft, inklusive konspirationsteorier. Dessa idéer utvecklades under 1800-talet och förverkligades efter Första världskriget med fascism, nazism, socialism och kommunism. Som historikern Paul Johnson säger ”Den värsta formen av förtryck är det hjärtlösa tyranniet av dåliga idéer”.

Motgiftet är konservatism
Listan på tyranner som under det senaste århundradet har påtvingat samhället sin egen filosofi är deprimerande lång, den inkluderar Mussolini, Lenin, Stalin, Tojo, Hitler, Ho, Mao, Kim, Nasser, Pol Pot, Mugabe, Assad, Saddam Hussein, Khomeini och Chávez. De var helt införstådda med sitt eget spel; som Stalin enligt uppgift sade ”Idéer är mäktigare än vapen”. De ödelade alla sina kungadömen.

Om dåliga idéer förskräcker så är motgiftet konservativa, anspråkslösa, beprövade idéer som respekterar tradition och den mänskliga naturen; inte revolutionära krängningar och storslagna experiment utan en gradvis förbättring av vanliga sedvänjor.

I en tid när Demokrater ignorerar läxan som Venezuela lär oss och låter sig imponeras av socialismen är det en tillbakagång till barrikaderna i kriget om idéer som gäller.

Daniel Pipes är ordförande för Middle East Forum. Han är historiker med två examen från Harvard universitet och har författat 16 böcker. Pipes har även tjänstgjort i fem amerikanska president-administrationer.