Vem ska stoppa Söderköpingsnätverket?

➤ KRÖNIKA När källan som lämnade uppgifter till vårt avslöjande om S-politikern Lottie Fallman kontaktade mig för första gången ville personen ha vattentäta garantier på att dennes namn aldrig skulle kunna läcka. Uppgiftslämnaren grät nästan av rädsla för repressalier från det socialdemokratiska toppskiktet i staden och var emotionellt uppriven.

Samhällsnytt har naturligtvis ett utgivningsbevis, garanterar ett källskydd till visselblåsare och allt det där vilket jag förklarade för personen. Dock trodde jag samtidigt att det hela nog var lite överdrivet. Det är ju inte någon maffiastad i Ryssland där en korrupt maktelit terroriserar och förtrycker befolkningen det handlar om. Vi är ju i Sverige trots allt där sådant där inte ska förekomma, så rädslan måste vara överdriven.

Jag tog personens oro mer på allvar när vi fick ett mejl från en annan invånare i Söderköping. Den som skrev mejlet delade vår artikel om Fallman på Facebook – och fick ta emot förtäckta hot från politikern med krav på att ta bort delningen. Även den personen ville vara anonym.

Det visade sig så småningom att flera andra lokala S-toppar var inblandade –  däribland Pia Dingsten, nuvarande ordförande i S (Söderköping), som tidigare skrev uppmuntrande kommentar till sexbrottslingen Arif Moradi och anser att hot och påtryckningar mot enskilda medborgare från hennes partikamrater inte är partiets ansvar.

Tidigare i år utmärkte hon sig i ett annat sammanhang när hon skrev under ett öppet brev till Morgan Johansson med krav att stoppa utvisningarna till Afghanistan:

”De här ungdomarna är en resurs. Om vi ser framåt så blir vi bara fler äldre och äldre samtidigt som färre yngre ska försörja oss.” , sa hon bland annat i en intervju för lokala Folkbladet. Inte heller moderpartiet vill ta något ansvar för de lokala politikerna, vilket framgår i min intervju med Socialdemokraternas pressekreterare.

Mönstret är lätt att känna igen. När jag jobbade som frilansjournalist åt flera större ryska medier besökte jag en del mindre städer i Ryssland i den rollen. Ett besök av en journalist ”från Moskva” som jobbar för riksmedier är en stor grej utanför huvudstaden. De lokala skurkarna blir oroliga för att hamna på första sidan i den federala pressen och för all den uppmärksamhet som kan följa i spåren.

LÄS MER: Kommuninvånarna jagas av S-politikern -”Hon vill få mig att vara tyst”

Mindre städer i Ryssland kontrolleras oftast av en liten elit som så småningom växt sig in i makthavarrollen. De är ofta vänner sedan barndomen, kontrollerar både stadens politik och näringsliv och tillhör samma parti – maktpartiet Enade Ryssland.  De är också i eller nära makten sedan flera decennier tillbaka – och vill gärna fortsätta vara det.

Oftast sprids ordet snabbt i orten: vittnen vill inte prata, man får märkliga telefonsamtal och besök med förtäckta hot, ibland märker man till och med av samma bilar med skumma typer som följer en i staden.

Lottie Fallman, som själv är barnbarn till framstående socialdemokraten Knut Hjelm, har innehaft tunga poster hos S i Söderköping. I nuläget sitter hon både i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Söderköpings kommun eftersom kommunen styrs av Socialdemokraterna. Enligt en artikel i lokala tidningen NT från 2012 startade hennes dotter Felicia en SSU-klubb.

Hennes son var aktiv i SSU – en typisk karriär för socialdemokratiska maktfamiljer: att börja med SSU, skaffa sig en plattform och inflytande och sedan gå kanske vidare till Regeringskansliet och Riksdagen.

Titta bara på underbarnet Victor Harju som, blott 23 år gammal, efter en karriär inom SSU blev pressekreterare åt flera regeringsministrar – och som är son till den socialdemokratiska profilen Bengt Harju. I det hatade icke-demokratiska Ryssland kan man se exakt samma typ av extremt begåvade ungdomar som redan i tidiga 20-års åldern intar viktiga positioner i samhället – och som också råkar vara barn till högt uppsatta tjänstemän.

Det var nog det som var motivationen för Lottie Fallman för att få in sin son på det här gruppfotot:

Synas, skapa nyttiga kontakter, signalera den rätta värdegrunden, nätverka, få en fot in i SSU, bygga sitt personliga varumärke, bli vald till landsting, hoppa in som politisk tjänsteman på Regeringskansliet, – och så är framtiden vid köttgrytorna säkrad. Det är så här det verkar numera funka inom socialdemokratin. Och denna typ av moralisk och politisk korruption ligger inte så långt från Ryssland som man kan tänka sig.

Den likhet som slog mig mest dock var rädslan i rösten hos mina uppgiftslämnare – de var rädda på riktigt. Både i Ryssland och i Söderköping. Trots att situationer kan se olika ut anförde de samma argument i båda länderna: ”om mitt namn skulle komma ut ska jag behöva lämna staden.”

Ja, en liten stad, en liten sammansvärjd maktelit som bestämt sig för att hämnas, de ”rätta” kontakterna – vad kan gå fel?