Våldtäktsvåg i Uppsala – vi som varnar är problemet

➤ KRÖNIKA Flera våldtäkter har ägt rum i Uppsala. En kvinna blev överfallen på Sysslomansgatan mitt i studentkvarteren. Den 5 augusti länkade jag till en artikel om våldtäkterna i Aftonbladet och skrev så här på Facebook:

Uppsala har förändrats. Vem hade kunnat tro att en kvinna kunde bli överfallen på Sysslomansgatan? Där går jag nästan varje dag. Som en mardröm.

Våldtäktsöverfallet på Sysslomansgatan berörde mig eftersom jag rör mig där i stort sett dagligen. Jag har alltid tänkt mig området som tryggt, även på natten när folk är fulla och roar sig. Det känns oerhört konstigt, ja, som en mardröm, att tänka sig ett överfall här bland vanliga, glada människor.

Två dagar senare, den 7 augusti, skriver Matilda Andersson, nyhetschef på Upsala Nya Tidning, en krönika under rubriken ”Spä inte på oron efter överfallen”. Hon hänvisar till mitt inlägg på Facebook utan att nämna mitt namn.

”Uppsala har förändrats”. Jag citerar inledningen på ett facebookinlägg som just nu delas raskt. Inläggsförfattaren frågar sig förfärat vem som kunnat tro att ett överfall skulle kunna ske på Sysslomansgatan. Jag hade kunnat tro det.

Matilda vill ge sken av ett överfall på Sysslomansgatan bara är business as usual:

Att ett överfall skett på Sysslomansgatan förvånar tydligen alarmerande facebookförfattare. Själv har jag tyvärr trott att överfall kan ske överallt och hela tiden. Det har jag gjort ända sedan jag började röra mig ute nattetid. Nycklar i handen, låtsasprat i telefonen, snabba steg. Om rädslan är befogad – ja, vem kan svara på det?

Hon menar att våldtäkter har skett förr och kommer att hända igen: ”För så trasig ser verkligheten ut”.

Jag vet att våldtäkter alltid har skett. Det som är nytt är omfattningen. Så här trasig har inte den svenska verkligheten alltid varit. Det är trasigare nu. Uppsala är trasigare nu. Det är konstigt och overkligt och skrämmande att en kvinna blir överfallen på Sysslomansgatan mitt i studentvimlet. Det är inget jag vill vänja mig vid.

Uppsala var fram tills ganska nyligen en idyllisk och trygg studentstad. När jag växte upp rapporterades det inte om överfall och våldtäkter mot kvinnor i denna omfattning.

Matilda förklarar att det ökade antalet polisanmälda sexualbrott beror på att fler anmäler. Hon råder sedan kvinnor att ”välja upplysta vägar, att helst ta sällskap med en vän, att inte åka taxi med oseriösa bolag”.

Man ska med andra ord tiga och anpassa sig till dagens trasiga verklighet. Om man påpekar att det inte alltid sett ut så här, inte alltid varit lika trasigt, ja, då spär man på oron. Det är sådana som jag som är problemet i Matildas värld. Hon varnar för de som varnar.

Vi vet att män med invandrarbakgrund är överrepresenterade i sexualbrottsstatistiken och vi vet att vi har haft – och fortfarande har – en stor invandring från kvinnoförtryckande länder. Men i Matildas värld tycks det vara tabu att uppmärksamma dessa samband.

Men vad händer om kvinnorna bara tiger och anpassar sig, som Matilda vill att de ska göra? Jo, vårt samhälle blir mer likt de segregerade samhällen som många invandrare kommer ifrån. I länder som Irak, Somalia och Afghanistan är det otänkbart att en lättklädd kvinna rör sig ensam på stan på natten.

Vårt land förändras som en konsekvens av den ansvarslösa och oerhört stora invandringen från länder med en helt annan kultur. Jag känner mig allt mindre hemma i min hemstad Uppsala och vet att jag delar denna känsla med många svenskar i andra städer runtom i landet.

Natten till måndagen den 5 augusti, samma dag som jag skrev mitt Facebookinlägg, ska en ung tjej ha blivit våldtagen i Stadsträdgården i Uppsala. En ”19-årig” afghansk man har begärts häktad.