The Economist: Skrota asylrätten – systemet fungerar inte

Asylsystemet är sönderslitet, utnyttjat och dysfunktionellt. Nu uppmanar den anrika brittiska tidskriften The Economist till ett radikalt skifte: skrota dagens asylrätt och bygg ett nytt, mer fungerande system där skydd undan krig sker i närområdena och skiljs från arbetsmigration.

Dagens globala asylsystem, baserat på FN:s flyktingkonvention från 1951, är ett barn av efterkrigstidens Europa. Det skapades för att ge skydd åt politiska flyktingar från bland annat Sovjetunionen. Men i en tid av snabb global rörlighet, långvariga konflikter och enorma inkomstskillnader har det förlorat sin relevans och funktion, menar The Economist i en ledarartikel.

LÄS ÄVEN: 580 miljoner har rätt till asyl i EU-land

Asylrätten har blivit en bakväg för ekonomisk migration, eftersom lagliga vägar till rikare länder är stängda för de flesta i världen. Det nuvarande systemet uppmuntrar människor att ta sig till gränserna, ofta från redan säkra länder, för att där söka asyl och sedan försvinna in i samhället innan ärendet avgjorts, skriver man.

Asyl har blivit ett spel – och väljarna vet det

Fler än 900 miljoner människor uppger att de vill migrera permanent. Många använder asylsystemet som en väg in, även om de inte uppfyller kraven för skydd. I EU avslås idag majoriteten av asylansökningarna.

Resultatet? Misstro, gränskaos och politisk polarisering. Populistiska rörelser växer, och socialdemokrater närmar sig högerpopulisters hårdare synsätt. Enligt The Economist är väljarna inte irrationella – systemet har spelat ut sin rätt.

Nytt ramverk: Skydd nära konflikterna

Den brittiska tidskriften föreslår ett grundläggande skifte: Asylsystemet ska inte automatiskt innebära tillträde till rika länders arbetsmarknader. Istället bör flyktingar få skydd i första säkra land eller närområde, där de oftare är kulturellt närmare och lättare kan återvända när krigen slutar.

Samtidigt uppmanas rika länder att finansiera flyktingmottagande där det är mest effektivt – snarare än att lägga miljardbelopp på mottagning i Europa och juridiska processer. UNHCR har idag underfinansierade läger där skydd kostar mindre än en dollar per dag per person.

Vem ska få komma? Väljarna vill avgöra

En central poäng från The Economist är att migration ska vara kontrollerad – inte drivas av vem som har råd och möjlighet att ta sig till Europas gränser. Det gynnar unga, män och de mest resursstarka, sällan de mest skyddsbehövande.

LÄS ÄVEN: VIDEO: Migranter invaderar EU

Tidskriften föreslår därför att asylsökande som anländer från säkra länder inte ska prövas alls, utan istället skickas till säkra tredjeländer för bedömning. Länder som Italien, genom samarbetet med Albanien, visar att det är möjligt. Så länge principen om att inte skicka människor till fara (non-refoulement) respekteras, menar The Economist att detta är juridiskt försvarbart.

Dags att separera skydd från arbetskraft

Ett fungerande nytt system kräver att asyl och arbetskraftsinvandring hålls isär. Rika länder kan behöva framför allt kvalificerad men också okvalificerad arbetskraft – inom exempelvis vård, jordbruk och andra sektorer. Men det är behovet som ska styra och för att få folklig acceptans för sådan invandring krävs ordning vid gränsen.

The Economist menar att det är liberalernas ansvar att ta fram en realistisk och fungerande modell – annars kommer det man kallar populisterna att driva igenom en sämre. Den liberala tidskriften The Economist, som historiskt förespråkat öppna gränser och globalisering, gör nu en tydlig sväng: Asylsystemet har spelat ut sin roll och måste ersättas. Välvilja räcker inte – det krävs nytänk, politiskt mod och fokus på vad som faktiskt fungerar.