Sverige kan få problem att hålla lamporna tända – redan om tre år

Den svenska elmarknaden är på väg in i en period med ökande risk för effektbrist, visar Svenska kraftnäts rapport för 2025. Trots att den gångna vintern 2024/2025 präglades av milt väder och god marginal, med en positiv effektbalans under topplasttimmen, ser framtiden betydligt mörkare ut.

Prognosen för vintern 2025/2026 är fortsatt relativt god vid normalvinter – med ett beräknat överskott på cirka 600 MWh/h under topplasttimmen – men redan vid en så kallad tioårsvinter vänder balansen till ett underskott på 600 MWh/h. För kommande år försämras situationen ytterligare: från vintern 2028/2029 förutspås en kraftigt negativ effektbalans om inte nya åtgärder vidtas.

LÄS ÄVEN: Elbrist hotar i vinter

Orsaken är att elbehovet väntas öka i högre takt än tillgången på planerbar elproduktion, bland annat på grund av elbilar, nya batterifabriker, stålindustrier och datacenter. Vind- och solkraft byggs ut, men den typen av intermittent el är inte tillräckligt tillförlitlig under timmar med hög förbrukning. Samtidigt är kapaciteten för import från grannländer begränsad – särskilt i scenarier där även dessa länder har ansträngd elförsörjning.

Redan från 2028 räknar Svenska kraftnät med att Sverige hamnar på minus under de kallaste timmarna – alltså att vi varken själva kan producera tillräckligt eller importera nog med el för att täcka behovet. Då kan det bli tal om ”lastfrånkoppling”: ett finare ord för kontrollerade strömavbrott.

Svenska kraftnät pekar på att behovet av strategiska reserver och ökad förbrukningsflexibilitet blir allt viktigare för att klara kommande vintrar. Effektreserven, som tidigare utgjordes av exempelvis Karlshamnsverket, kan inte längre upphandlas på samma sätt på grund av EU-regler. Därför pågår nu en upphandling av en ny ”strategisk reserv”.

Väderkänslig el ett allt större problem

Enligt rapporten är Sveriges beroende av väderkänslig kraftproduktion ett allt större problem. En av de största förändringarna i Sveriges elsystem är att vi snabbt blivit beroende av väderkänslig elproduktion – framför allt vindkraft. På pappret ser det imponerande ut: installerad vindkraft i Sverige kan producera över 17 000 megawatt el. Det motsvarar mer än dubbla effekten från alla våra kärnkraftverk. Men det finns en hake: den elen kommer bara när det blåser.

Under vinterns topplasttimme producerade vindkraften faktiskt mycket – hela 62 procent av sin kapacitet. Men det är ovanligt. Samma tid förra året var produktionen bara 19 procent. Och det är just den här oförutsägbarheten som är problemet. Elförbrukningen är ganska lätt att förutse – den stiger när det är kallt, särskilt på morgonen när hela samhället vaknar. Men vädret följer inte samma logik.

Det finns alltså en inneboende konflikt: vi behöver mest el när det är kallt och vindstilla – men just då levererar vindkraften som minst.

LÄS ÄVEN: Rapport om vindkraften varnar för instabilt och dyrt elsystem

Detta gör att elsystemet måste klara av stora svängningar. När vinden plötsligt mojnar kan tusentals megawatt försvinna ur nätet på kort tid. För att parera detta krävs antingen snabbstartande kraftverk (som ofta är fossildrivna) eller att man bygger dyr överkapacitet – alltså mer el än man normalt behöver, som bara används vid nödlägen.

Dessutom gör den ojämna produktionen att elpriserna svänger kraftigt. I norra Sverige, där vindkraften byggs som mest, har elen periodvis sålts till negativa priser – alltså att producenter betalar för att få leverera. Samtidigt kan elen i söder bli mycket dyr när överföringen från norr är maxad.

Från stabilitet till osäkerhet – ett system i förändring

Under flera decennier präglades Sveriges elsystem av hög tillförlitlighet, stabila priser och låg klimatpåverkan. Kärnkraftsutbyggnaden under 1970- och 80-talen skapade en robust och planerbar basproduktion som möjliggjorde både elektrifiering och exportöverskott. Under kalla vintermorgnar kunde kraftverken köras upp till maximal effekt och svara direkt på ökad efterfrågan – en förmåga som idag saknas i stora delar av produktionssystemet.

Men mycket har förändrats. Sedan början av 2000-talet har flera kärnkraftsreaktorer stängts i förtid, trots att flera av dem hade goda tekniska förutsättningar för fortsatt drift. Denna utveckling har i hög grad sammanfallit med en energipolitik där fokus i ökande grad legat på väderberoende kraftproduktion och där beslut om framtida elproduktion ofta drivits av politiska kompromisser snarare än av systemanalys.

LÄS ÄVEN: Ekonom: Vindkraften har gjort varmt hemma till en klassfråga

Förespråkarna för nedläggningarna har ofta framhållit att elöverskottet ändå varit tillräckligt, men enligt flera experter har det varit just effekttillgången – inte årsproduktionen – som varit kärnfrågan. När elen behövs som mest har marginalerna krympt, och Sverige har blivit mer beroende av import, reservkraft och konsumenternas anpassningsförmåga.

Även om ansvar för energipolitiken formellt har delats mellan flera regeringar, är det under lång socialdemokratisk ledning som flera av de avgörande vägvalen skett. De reaktorer som stängdes under 2010-talet gjorde det under mandatperioder där regeringsmakten låg hos partier som tidigare varit kritiska till kärnkraftens långsiktiga framtid. Dessa beslut fattades samtidigt som elbehovet i industrin förväntades öka – något som i efterhand visat sig vara en ödesdiger kalkylmiss.

Resultatet är ett elsystem som i dag saknar den robusthet och planeringsförmåga som en gång kännetecknade Sverige. Det är inte energibrist i sig som hotar – utan bristen på trygg, planerbar effekt när den verkligen behövs. Och det är en brist som inte kan kompenseras av fler vindkraftverk eller billig el under sommarens lågförbrukning.

LÄS ÄVEN: Myndighet: Rysk propaganda att vindkraft är opålitligt