Sverige behöver ärliga ledare

➤ KRÖNIKA  Häromveckan fick England finbesök av Donald Trump. Sadiq Khan, Londons borgmästare, publicerade några dagar tidigare en video där han deklarerar att Trumps värderingar är den totala motsatsen till Londons och Englands värderingar. Trumps svar uteblev inte: Khan är en förlorare som borde fokusera på Londons brottslighet. Kärnan är lite bitter men samtidigt full av liv; allt prat om goda värderingar är meningslöst när verkligheten är ett enda kaos. Jag håller med. Det dåliga värderingsskådespelet styr även politikerna i Sverige.

I Sverige vågar inte ens politiker säga vad de tycker. Det heter att man ska vara god, man ska förbättra, man ska ta ansvar. Dessa politiker tycks ha glömt att man inte kan förbättra och ta ansvar om man inte säger vad man faktiskt tycker. Att socialisternas och socialliberalernas värderingar sätter agendan är inget nytt. Därför förstår jag inte varför man som högerpolitiker tror att man vinner väljare på att följa deras regler. Att Ebba Busch Thor (KD) nyligen gick ut med att hon ska delta i årets pridefestival, ett översexualiserat vänsterjippo där man utövar fetischism på öppen gata, är ett ypperligt exempel på att låta vänstern sätta agendan. Man är helt enkelt för rädd för kritik för att våga stå för vad man tycker. Vad är syftet med att vara politiker om man inte ens tänkt föra sin egen politik?

En ny trend är att alla politiker ska vara så otroligt nöjda och stolta hela tiden. Som när Bah Kuhnke (MP) log jättestort och sa att partiet gjort ett fantastiskt val trots att de just förlorat 4% i EU-valet. Det är lätt att undra om alla politiker blivit galna. Man kan t o m undra om deras kroppar tagits över av artificiell intelligens. Dagens politiker utgår från några veckors valarbete. De utgår från vad de gjort för att övertyga folket om att alla andra är dåliga men de utgår inte från vad de faktiskt gör för att representera väljarna i riksdagen eller i Bryssel. Alla vet att politik är smutsigt, men varför köper vi det? Veckan före valen kommer alla skandaler fram i mainstream-media. Politik handlar inte längre om utveckling. Det handlar om smutskastning.

Folket är utmattade av det faktum att de flesta politiker, oavsett parti, agerar exakt likadant. Idag tvivlar medborgarna på värdet av sin egen demokratiska röst eftersom varje röst blir en del av den politiska såpoperan som aldrig når säsongsavslutning. Högern behöver inte fler inrutade politiker. Högern behöver ledare som säger vad de tycker och kämpar för det. Ideologisk övertygelse och pragmatism måste dominera. Hur skulle det se ut om stora företag lät bli att lyssna på sina egna kunder och i stället började lyssna på en helt annan målgrupp?

Salvini. Farage. Orban. Trump. I Sverige är de ökända men i sina hemländer känns folkets hyllningar till dem nästan heliga. Varför? De är ärliga. De struntar i vänsterns agenda. I Sverige är högerns politiker inte tillräckligt ärliga. Jag tror att de svenska högerledare som blir först med att anamma ärlighet och transparens kommer att leda svensk höger framöver. De som satsar på “Sverige först”.

Svensk politik är som en dålig såpopera. Både jag och Donald Trump efterfrågar hutlös reality.