Skräddare med kundproblem bedöms som alternativt skyddsbehövande

En afghansk skräddare med fru sökte asyl i december 2015. Han menade att kunder med okänd identitet hotat förmå honom att sy upp militäruniformer. Detta eftersom han är en duktig skräddare. Migrationsverket fann mannens historier om hotfulla kunder ”tillförlitliga”. Verket beslutade om utvisning med hänvisning till internflykt inom Afghanistan. Inför migrationsdomstolens avgörande har paret skaffat barn. Migrationsverket anser att paret därmed är ”alternativt skyddsbehövande” eftersom ”klagandena numera är att betrakta som en barnfamilj”.

En man från Afghanistan som vi kan kalla ”Mustafa” sökte asyl i Sverige i december 2015 tillsammans med sin fru med hänvisning till att han är en skräddare som hotats av kunder. Migrationsverket skriver så här om hans berättelse:

”Familjen är afghanska medborgare som haft sin hemvist i staden Mazar-e-Sharif, provinsen Balkh, Afghanistan. I Mazar-e-Sharif ägde Mustafa en skräddeributik där han bland annat sydde upp kläder till myndighetspersoner. Vid två tillfällen kom personer in och ville att Mustafa skulle sy upp uniformer till dem. Mustafa nekade. Han blev hotad och familjen flydde därefter landet.”

Som skriftlig bevisning har Mustafa lämnat in fem bilder på sig själv där han befinner sig i sin skräddeributik. Migrationsverket valde att tro på Mustafas berättelse om de hotfulla kunderna. Migrationsverket hänvisar till fjärde kapitlet andra paragrafen i utlänningslagen som reglerar på vilka premisser man kan få stanna i Sverige som ”alternativt skyddsbehövande”, vilket är ett svagare skäl än att få stanna som ”konventionsflykting”.

Migrationsverket ansåg att hotet från kunderna i princip är tillräckliga för att Mustafa och hans fru ska klassas som ”alternativt skyddsbehövande”. Verket valde dock att besluta att paret ska utvisas och hänvisade dem till så kallad internflykt inom Afghanistan till exempelvis Kabul, Herat eller Kandahar där de anses vara bortom de arga kundernas räckhåll.

Paret överklagade till migrationsdomstol och innan förhandlingen i migrationsdomstolen ägde rum så hann de skaffa barn. Enligt migrationsdomstolen säger Migrationsverket nu att:

” Klagandena har inte gjort sannolikt att de riskerar förföljelse på grund av etnicitet eller religion. De är således inte att betrakta som flyktingar. Klagandena har däremot gjort sannolikt att de ska betraktas som alternativt skyddsbehövande. Detta eftersom klagandena numera är att betrakta som en barnfamilj vilket medför att det saknas ett relevant och rimligt internflyktsalternativ för dem. ”

Förvaltningsrätten (Migrationsdomstolen) skriver så här i sin slutgiltiga motivation till att bevilja Mustafa och hans familj uppehållstillstånd:

” Klagandena har inte gjort sannolikt att de riskerar förföljelse på grund av etnicitet eller religion. De är således inte att betrakta som flyktingar. Klagandena har däremot gjort sannolikt att de ska betraktas som alternativt skyddsbehövande. Detta eftersom klagandena numera är att betrakta som en barnfamilj vilket medför att det saknas ett relevant och rimligt internflyktsalternativ för dem.”

Migrationsdomstolen ansluter till Migrationsverkets ståndpunkt att det efter barnafödandet inte längre finns något ”rimligt internflyktsalternativ” inom Afghanistan för familjen från de arga kunderna. Paret och deras barn får därför uppehållstillstånd i Sverige som ”alternativt skyddsbehövande”.

Domen från förvaltningsrätten i Luleå har målnummer UM 2186-19. De som dömde var rådmannen Fredrik Henriksson och nämndemännen Marianne Viita (S), Sture Torikka (SJVP) samt Mats Åman (S).