Skolverkets väg bär inte till Rom

➤ KRÖNIKA Häromdagen kom det till allmänhetens kännedom att skolverket, i deras nya läroplan, föreslår att helt sudda ut antiken från historieämnet på högstadiet. Till en början trodde jag att det var ett dåligt skämt. När det gick upp för mig att man på riktigt anser det vara acceptabelt att strunta i en av historiens absolut viktigaste epoker, för att det råder tidsbrist i skolan, växte frustrationen inom mig. Särskilt när man planerar att högprioritera samtida ämnen som könsroller och migration redan i årskurs 1.

Demokrati. Filosofi. Retorik. Juridik. Diktkonst. Religion. Medicin. Antiken, alltså Europas forntid, och dess upptäckter kom att bli grundpelarna till västvärldens kunskap och kultur. Efter Västromerska rikets fall tog epoken slut – men den påverkar oss i högsta grad än idag.

Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, har uttalat sig om det nya läroplansförslaget och menar att exkluderandet av antiken är ett intellektuellt självmord. Jag håller självklart med. Att strunta i att lära ut en så fundamental del av vår historia är som att strunta i att sätta på spisplattan när man ska lära någon att koka potatis. Som att stå och fiska utan lina och tro att man ska få upp en stor lax. Utan vetskapen om forntidens viktiga episoder står framtidens generationer i Sverige utan intellektuell kapacitet.

Min gymnasietid tillägnade jag det humanistiska programmet med kulturinriktning. Jag studerade klassiska epos av Homeros: Odysséen och Iliaden. Klassens ena mentor lärde oss en kejsarsång för att memorera dem alla: “[…] Nero fyrkejsaråret, trala, Vespa Vespasianus”. Den sitter fortfarande.

Jag avslutade mina studier genom att skriva mitt examinerande gymnasiearbete om individens ekonomiska självbild utifrån tanken om Gud i antikens Rom. Jag kan ärligt säga att jag aldrig någonsin hade klarat mitt gymnasieprogram utan några som helst förkunskaper om antiken eftersom nästan alla mina kurser utgick från epoken, med särskilt fokus på romarriket.

Utan antiken förstår man inte medeltiden. Utan medeltiden förstår man inte renässansen. Utan renässansen förstår man inte upplysningen – och så vidare. Ni hajar galoppen. Jag vill till och med påstå att man aldrig någonsin kan förstå Europas nutid på ett intellektuellt plan om man inte har kunskaper om antiken.

Alla vägar bär till Rom, heter det. Skolverkets vägval är undantaget som bekräftar regeln.