Rullstolsburne Bo, 83, har inte råd med mat eller färdtjänst

83-årige Bo Tapper har ett förflutet som FN-soldat, så framstående att han till och med fått Nobels fredspris. Idag är han övergiven och bortglömd av det svenska samhälle han tjänat. Stroke-drabbad och beroende av permobil har han knappt ens med mat och vård. En stor del av hans låga pension lägger dessutom Kronofogden beslag på.

Bo har levt ett händelserikt liv. Han har varit fredsbevarande FN-soldat i Kongo och tillsammans med sina bröder i vapenrocken fått Nobels fredspris för sina insatser. I ett par decennier bodde han också på Filippinerna. Där träffade han sin före detta fru. Till yrket var han konstlärare.

Nu har Bo hunnit fylla 83 och livet på ålders höst är inte lika spännande och rikt. Han bor ensam i en av Bollnäs fattigaste stadsdelar, Gärdet. Området har i likhet med många andra haft stor inflyttning av migranter och har omfattande problem med gängrelaterad brottslighet. Inte minst äldre personer som Bo känner sig otrygga.

Sverige ”ett rikt land” – men inte för Bo

Att ”Sverige är ett rikt land” som har råd att vara en ”humanitär stormakt” som skänker miljarder i bistånd till andra länder och spenderar ännu fler miljarder på västvärldens i särklass största mottagande av migranter, det är ingenting som Bo märker något av.

När räkningarna är betalda har han ett par hundralappar kvar av den blygsamma pensionen varje månad. Och situationen blir inte bättre av att Kronofogden konfiskerar en del av pensionspengarna.

Gammal skuld förvärrar

Skälet är att Bo på 80-talet innan han flyttade utomlands i flera decennier, tog ett lån för att köpa en bil. När han lämnade landet trodde han att det var färdigbetalt. I själva verket återstod en del av skulden. Det beloppet har legat och tickat ränta i flera decennier och när Bo efter 35 år kom tillbaka till Sverige på ålderns höst slog fogden till.

För att det ska gå runt har Bo förfärdigat en matsedel. Tio köttbullar uppdelat på tre mål kan stå på menyn en dag. En annan blir det en burk konserverad skinka, också den uppdelad på frukost, lunch och middag. Gröt är ett flitigt förkommande inslag i Bos kosthållning.

Jobbigare efter stroken

Bo har rätt till färdtjänst. Men en sådan resa är inte gratis, endast subventionerad till ett lägre belopp än vad en taxi annars skull kosta, och det är fortfarande mer än vad Bo har råd med. Samma sak med vården. Ett vanligt vårdbesök kostar 200 kronor, ett besök hos en specialist 400 kronor. Bo tvingas inte sällan avstå.

Det har blivit ett större problem de senaste åren, efter att Bo drabbades av en stroke. Vänstra sidan av kroppen är till stora delar förlamad och det är med möda han förflyttar sig inomhus i rullstolen.

Kan inte försvara sig

Utomhus i det alltmer otrygga bostadsområdet är det permobil som gäller. Skulle Bo bli rånad eller misshandlad kan han inte försvara sig, han är inte den starka och vältränade FN-soldat han en gång var.

Bo skulle med viss regelbundenhet behöva besöka vårdcentralen. Men varje besök kostar 200 kronor plus färdtjänstavgiften. Det tar sex besök och hälften av ett sjunde innan han når upp till högkostnadsskyddet.

De gånger Bo ändå måste ha vård tar han i stället permobilen för egen maskin till Bollnäs sjukhus som ligger på närmare avstånd än vårdcentralen. Ändå innebär det att de pengar Bo fått över den månaden efter att räkningarna har betalats försvinner.

Kämpade sig upp – nu på botten igen

Bo hade en tuff uppväxt med mobbning och annat men lyfte sig och blev soldat, världsmedborgare och konstnär. För några år sedan gav han ut en bok om sitt händelserika liv. Boken finns att köpa bland annat HÄR.

Idag känner sig Bo tillbaka på botten igen. Han Upplever inte att han tillhör någon prioriterad grupp i dagens svenska välfärdssamhälle, snarare en bortglömd sådan.

Allt flera fattiga svenskar

Samnytt har tidigare rapporterat om hur allt fler svenskar sjunker nedanför fattigdomsstrecket och tvingas söka sig till verksamheter som Stadsmissionen för att få ett mål mat i magen. Orsakerna är flera men de flesta har det gemensamt att de kan spåras till politiska beslut.

I de svenska välfärdssystemen har de senaste decennierna skett en tilltagande förskjutning från svenskar till andra grupper. Grön symbolpolitik som drivit upp inflation, matpriser och kostnaden för el och drivmedel har också bidragit till utslagning av många svenskar.