Röd myndighetsaktivism sänker förtroendet för staten hos stora väljargrupper

Synen på hur de svenska myndigheterna sköter sitt uppdrag skiljer sig stort mellan olika väljargrupper. Det råder idag en påtaglig polarisering mellan vänster- och högerväljare där de sistnämnda får ett allt lägre förtroende för statsförvaltningen.

Många upplever att myndigheterna distanserar sig alltmer från den oväld som de har att iaktta och tidigare också iakttog. Idag ser man fler och fler exempel på så kallad myndighetsaktivism som understundom slår över i ren obstruktion mot de direktiv man fått från riksdag, regering och departement.

Gemensamt för fenomenen är att de uppfattas ha en politisk slagsida åt vänster. Det är ett problem, menar såväl forskare som fackliga företrädare, men åsikterna går isär huruvida problemet ligger i ett faktiskt missbruk av myndighetsmakten eller i att konservativa väljare inbillar sig saker.

Statsvetare skyller på pandemin

Henrik Ekengren Oscarsson är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och en känd profil när den här typen av frågor diskuteras. Han tycker att man får vara nöjd med att varannan svensk inte har förtroende för statsförvaltningen. Detta trots att hela åtta procentenheter fler än för bara två år sedan har tappat förtroendet.

Ekengren Oscarsson tror inte att det beror på hur myndigheterna sköter eller inte sköter sig. I stället ser han det snabbt vikande förtroendet som en effekt av pandemin, under vilken svenskarnas förtroende för staten påstås ha ökat

– Här beror det nog mest på att pandemin klingade av, spekulerar han i en kommentar till Publikt.

Att statsvetarprofessorn känner sig tillfreds med att bara hälften av svenskarna har förtroende för staten beror på att förtroendet i fallande ordning är ännu lägre för kungahuset, riksdagen, regeringen, EU-kommissionen och de politiska partierna.

Migrationsverket på jumboplats

Det är stor inbördes skillnad mellan myndigheterna när det gäller allmänhetens förtroende. Allra sämst är det för Migrationsverket där endast 16 procent av svenska folket anser att man gör ett bra jobb.

LÄS ÄVEN: Kriminalvårdschefen utmanar regeringen – vill ha sänkta straff och fler permissioner

Man slåss med emellertid med Arbetsförmedlingen om jumboplaceringen. 17 procent tycker att den myndigheten sköter sig. Påtagligt lågt är förtroendet för Försäkringskassan. Färre än var tredje svensk litar på den.

Trend hämtad från USA

Sverige följer i polariseringen av synen på myndigheter i spåren på USA där vänsterliberala respektive konservativa politiska åsikter utgör den allt annat överskuggande konfliktytan mellan människor. Så såg det inte ut i Sverige tidigare när förtroendet för staten, institutioner och medier mättes.

– Oavsett vänster, höger eller vilken partisympati du än hade så var förtroendet ungefär lika stort, berättar Ekengren Oscarsson.

Idag är huruvida man står till höger eller vänster politiskt det mest avgörande även i Sverige för hur högt eller lågt förtroende man har för samhället.

Statsmedia inte alls opartisk

Ett särskilt allvarligt exempel på mediefronten är synen på public service. Detta i beaktande av att verksamheterna tvångsfinansieras via skattsedeln och formella krav finns på att de ska vara opartiska.

Men synen på statsmedia följer samma trend som den på myndigheter. Vänstersympatisörer har mer än dubbelt så högt förtroende för Sveriges Radio och Sveriges Television jämfört med högerväljare. Bland socialkonservativa väljare är förtroendet ännu lägre.

”Högerpopulisters intensiva kampanjande” orsaken

Forskarna – som ofta själva utbildats och har sin hemvist i akademiska institutioner som länge genomsyrats av vänsteråsikter – är överlag mindre benägna att se någon reell grund till den ökande polariseringen. I stället menar man att det är en effekt av ”högerpopulisters intensiva kampanjande, bland annat i sociala medier”.

Man hävdar att detta är ett internationellt fenomen. Hypotesen står samtidigt i kontrast med den massiva kritik som riktats mot de sociala mediejättarna om att undertrycka och censurera högeråsikter på sina plattformar.

– Partierna vill sätta vissa bilder, som att domstolarna inte är så opartiska, att public service är partiskt och att myndigheter är vänster. De är en del av det populistiska narrativ där det blivit en affärsidé att ifrågasätta, kritisera och sprida ökat tvivel, teoretiserar Ekengren Oscarsson.

”Konspirationsteorier om en korrupt elit”

Han säger dock att det i andra tider, såsom under 68-vågen, varit vänsterpopulister som haft vind i seglen och kunnat påverka synen på samhället. Men idag är det ”konspirationsteorier om att världen skulle styras av en korrupt elit” som dominerar.

– Absolut. De här bilderna har haft en väldig effekt, hävdar Henrik Ekengren Oscarsson.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Myndighetsaktivism motarbetar fri media”

Han får medhåll av Andreas Önnerfors, docent och professor i idéhistoria och forskar om konspirationsteorier. När medborgarna inte är ense om vilka experter, källor och medier som går att lita på, då ”vittrar det samhälleliga sönder och sårbarheten ökar”, hävdar han.

”Fakta spelar inte så stor roll” för myndighetskritiska

Önnerfors tror att det han kallar högerpopulistiska väljare är mer mottagliga för ”falsk information” i sin ”isolerade öar” än andra väljargrupper. Att högerpopulistiska väljare inte är så intresserade av att ta reda på hur det egentligen ligger till, menar även Åsa Larsson, journalist på Källkritikbyrån, som arbetar med att granska det hon kallar vandringssägner som trivs bra på nätet.

– När de [högerpopulister] ska forma sina värderingar spelar fakta inte så stor roll, tror hon.

När det gäller kritiken mot de akademiska institutionernas vänstervridning i spåren av ”den långa marschen genom institutionerna” slår Henrik Ekengren Oscarsson ifrån sig. Här finns ingen aktivism, hävdar han.

Donald Trumps fel

En teori som omfamnas av flera svenska statsvetare är att det är Donald Trumps fel att svenskar som åsiktsmässigt lutar åt höger blivit mer kritiska till landets myndigheter. Huruvida det finns någon kausalitet eller det bara är en korrelation utan samband är oklart.

Siffror från 2016, när Trump flyttade in i Vita huset, visar att vänsterväljare i Sverige då var tretton betygsenheter mer positiva till offentlig förvaltning jämfört med högerväljare. Statistiken tas som intäkt för en ”Trump-effekt”.

Sverigedemokraternas fel

På hemmaplan läggs skulden på Sverigedemokraterna. Att partiets framgångar i sak lett till att stora grupper idag har ett lägre förtroende för myndigheter och medier, slår bland annat statsvetarprofilen Sören Holmberg fast.

Han är dock inte lika benägen som flera av sina kollegor att avfärda fenomenet som endast ett resultat av propaganda som saknar grund i sinnevärlden.

– Den här typen av långvariga skillnader i attityder som vi sett i Sverige på senare tid ska myndigheter ta på rätt stort allvar, anser han och förordar att en utredning som kan ge svart på vitt tillsätts.

Inkompetens en delorsak

Det är samtidigt inte bara politisk polarisering som ligger bakom det sjunkande förtroendet för Sveriges myndigheter. Ett ökande antal menar att institutionerna i ökande utsträckning har befolkats av klåpare som inte klarar av sitt jobb.

LÄS ÄVEN: Röd myndighetsaktivism på Sida saboterade för Tidöregeringen

Detta menar man får negativa återverkningar på centrala samhällsfunktioner. Ett exempel som retar upp många medborgare är när tåg och bussar inte går som de ska – i synnerhet när man så intensivt har övertalats att åka kollektivt för klimatets skull.

Ribbenvik tycker synd om sig i ny bok

Det är vanligt att personer på myndigheter som får kritik för sitt agerande, menar sig utsatta för hets och hat. En sådan är Mikael Ribbenvik som under sin tid som generaldirektör på Migrationsverket fick hård kritik för att ta självsvåldiga beslut som påverkar hela Sverige framtid, exempelvis att kollektivt ge alla människor som påstår sig vara syrier uppehållstillstånd.

I sin nyutkomna bok ’Migration: genom mina ögon’ målar Ribbenvik upp en bild av sig själv som ”hatobjekt för ytterhögern” och hur det ledde till att han inte fick den förlängning av förordnandet som han ansåg sig ha rätt till och inte heller något annat uppdrag med samma höga status och lön.

I boken framställs det som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons fel att Ribbenvik blev så i egna ögon orättvist och felaktigt behandlad

– Jag har inga bevis, men för mig är det ganska uppenbart. Jimmie Åkesson sa det, sen blev det så, säger han.

Missnöje bland Migrationsverkets anställda

Fackliga företrädare för de anställda på Migrationsverket vittnar om att många handläggare inte ville arbeta kvar när den nya Tidöregeringen tillträdde och man inte längre som tidigare fick dela ut uppehållstillstånd lika frikostigt.

Detta tolkas av vissa som befogad kritik mot regeringen. Andra ser det som ett belägg för myndighetsaktivismens faktiska existens.

Fotnot: Åsa Larsson, journalist på Källkritikbyrån, säger i ett mejl till Samnytt efter att artikeln publicerats att hon upplever sig felciterad. I sin kommentar om att ”fakta inte spelar så stor roll” syftade hon inte bara på hur högerpopulister formar sina åsikter, utan hur alla människor gör det. Av mejlet framgår inte huruvida hon även inkluderar sig själv.