Representant från terrorgrupp på vänsterpartistiskt möte

Då Vänsterpartiet Angered höll sitt årsmöte i början av året fanns en person från Folkfronten för Palestinas befrielse på plats. PFLP är en socialistisk, arabnationalistisk, palestinsk, politisk och paramilitär grupp som är terrorstämplad av USA och EU.

I samband med de alltmer aggressiva demonstrationer som regelbundet hållits sedan terrorgruppen Hamas massaker för ett år sen har diverse vänsterpartister varit inblandade i hyllandet av terrorgrupper och det öppna judehatet.

Då Vänsterpartiet nyligen meddelade att man inlett ett uteslutningsärende mot ordföranden för Vänsterpartiet Angered, Kristofer Lundberg som hamnade i bråk med journalisten Joakim Lamotte, hänvisade man bland annat till hans stöd för just PFLP.

LÄS ÄVEN: Jonas Sjöstedt (V) delade ut pris till arabisk “7 oktober”-aktivist

Tidigare i höst rapporterades det att den vänsterpartistiska lokalavdelningen fått en hälsning från PFLP, men nu visar det sig alltså ha rört sig om mer än så på årsmötet i februari. Det framgår av interna dokument som statsradion har tagit del av.

Lundberg har tidigare påstått att varken han eller någon annan inom partiet haft direkt kontakt med PFLP.

Kränkt Dadgostar

Under partiledardebatten i söndags togs bland annat Vänsterpartiets återkommande terrorromantik och judehat upp. Då SD-ledaren Jimmie Åkesson frågade Nooshi Dadgostar om man kan vara medlem i Vänsterpartiet och samtidigt vara för Israels utplånande ilsknade V-ledaren till.

– Det har inte du någon som helst aning om. Du vet ingenting om oss. Det där är bara struntprat, sa hon.

Åkesson ryter till

Att svenska gator och torg tas över av aggressiva mobbar som öppet skanderar terrorhyllningar och judehat har fått SD-ledaren Jimmie Åkesson att ryta till.

I ett långt inlägg på sociala medier skriver han om den bisarra situationen där världens konflikter importerats till Sverige och konstaterar att importerar man Mellanöstern blir det som Mellanöstern även här:

Sedan 7 oktober, mer än ett år tillbaka, har vi sett närmast dagliga demonstrationer för Palestina, mot Israels rätt att existera, på olika håll i landet. Särskilt i större städer.

Obehagliga inslag, antisemitism, terrorromantik, upploppsliknande situationer. Det påminner om tv-bilder från helt andra delar av världen.

Invandring från Mellanöstern och Afrika har gjort vårt land till arena för all världens konflikter. Konflikter som vi inte är orsak till, inte är en del av och som inte hör hemma i Sverige. Regelrätta sammandrabbningar mellan olika eritreanska grupper, koranbränningar som misstänks vara orkestrerade av främmande makt och såväl kurdiska vänsteraktivister som islamister och Hamasanhängare invalda i riksdagen.

Sverige är en utvecklad, västerländsk demokrati med långtgående fri- och rättigheter. Demonstrationsfrihet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet. Det är värden som vi alla behöver stå upp för.

Men är det verkligen rimligt att det offentliga rummet tas över av utländska aktivister med tvivelaktiga syften och uppenbart våldskapital? Att tillfälliga gäster, eller till och med hitresta upploppsturister, gör våra gator otrygga, riskerar polisers och vanliga hederliga svenskars säkerhet och kostar enorma resurser i form av polisbevakning och vandalism.

Det kan inte bara vara jag och Sverigedemokraterna som är förbannat trötta på detta.

Grundproblemet är förstås den djupt ansvarslösa invandringspolitik som följde av de gamla partiernas mångkulturalistiska ideologi, vilken överordnades all form av förnuft och konsekvenstänkande under flera decennier. Vi varnade för just denna utveckling i spåren av massinvandringen från världens alla hörn.

Etniska och religiösa motsättningar importerades i en vansinnig takt, alltmedan de gamla partierna upprepade mantrat “det blir en vinst längre fram” och behandlade alla oss andra, vi som sa ifrån, som en sämre sorts människor, om ens det.

Men människor byter inte värderingar och beteende bara för att de byter mark under fötterna. Det vet alla nu. Det har Sverige, miljontals helt oskyldiga svenskar, fått lära sig den hårda vägen. Det blev inte vinst längre fram, det blev extremism, kriminalitet och upplopp.

Tar man hit Mellanöstern så blir Sverige mer som Mellanöstern.

Vem är demokratin till för? Vilar demokratin på svenska medborgares rätt att fritt uttrycka sig och bestämma hur vårt land ska utvecklas, eller är den en plattform för världens alla krig och motsättningar? Är det rimligt att vår demokrati utnyttjas för att andra folk och länders krig ska föras också på våra gator?

Jag inser att det är en både svår och känslig fråga, och jag har själv inte alla svar. Men en del av lösningen ligger i den pågående utredningen om hederligt levnadssätt och en ny utvisningsgrund, där det tydligt framgår att “Utredaren bör vidare analysera om det är möjligt och lämpligt att också inkludera yttranden som allvarligt hotar grundläggande svenska demokratiska värden eller är systemhotande”.

Oaktat detta pågående arbete behöver Sverige verkligen få igång en bred diskussion om villkoren för demokratin och gränserna för våra fri- och rättigheter.

För en sak tror jag att de flesta svenskar håller med om. Om man befinner sig i vårt land som gäst, för att man säger sig behöva skydd eller av andra skäl, då kan man inte samtidigt ställa till upplopp, slåss mot svensk polis och skapa otrygghet på svenska gator.

Har man svårt att följa denna självklara princip så har man inget i Sverige att göra.

LÄS ÄVEN: VIDEO: Polisen använder pepparspray mot Gaza-aktivister