Rapport: Fler än varannan invandrarkvinna i bidragsförsörjning

En färsk rapport från Svenskt näringsliv visar att 1,2 miljoner människor i Sverige som borde vara självförsörjande genom eget arbete inte är det. Invandrare från tredje världen sticker ut generellt i statistiken men allra lägst är sysselsättningsgraden bland den gruppens kvinnor. I många av landets kommuner försörjs fler än varannan invandrarkvinna av skattebetalarna.

”Det är faktiskt en helt galet hög siffra som visar hur stort problemet är”, kommenterar Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt den extremt höga graden av bidragsförsörjning bland utrikes födda kvinnor. Om inte invandrarkvinnor från andra delar av världen som arbetar i väsentligt större utsträckning bidrog till att snygga till siffrorna skulle de se ännu värre ut.

Det rör sig i de flesta fall inte om någon korttidsarbetslöshet utan om kvinnor som aldrig tagit sig in på arbetsmarknaden och som försörjs av de svenska skattebetalarna år ut och år in.

− En förklaring kan vara att utrikesfödda kvinnor ofta blir kvar i hemmet och tar hand om barn. Och så har man ett bidragssystem som understödjer det beteendet, kommenterar Daunfeldt.

1,2 miljoner arbetsföra arbetar inte

I rapporten betraktas den som är i arbetsför ålder och har en månadsinkomst på minst cirka 13 500 kronor per månad efter skatt som självförsörjande. Enligt den vedertagna definitionen är så många som 1,2 miljoner människor inte självförsörjande och merparten utgörs av långväga migranter.

De första åren är det statens kassa som dräneras men eftersom få kommer i arbete under den perioden hamnar ansvaret i de flesta fall snart på kommunerna där migranterna placerats. Det innebär en dubbel ekonomisk börda – inte bara förlorar man de skatteintäkter som en arbetande kommuninvånare bidrar med, i andra änden tvingas man lägga enorma summor på bidragsförsörjning.

Leder till psykisk ohälsa och går i arv

”Fåfäng gå lärer mycket ont” lyder ett gammalt talesätt och i Svenskt Näringslivs rapport konstateras också att arbetslöshet medför att man inte heller i andra avseenden kommer in i samhället och löper större risk för psykisk ohälsa, vilket i sin tur skapar ytterligare belastningar på välfärdssystemen.

Rapporten framhåller också det tidigare in helt okända faktumet att arbetslöshet och bidragsförsörjning ofta går i arv. Barn som vuxit upp med föräldrar som inte arbetar och sett detta som det normala väljer själva oftare det samhällstärande livet jämfört med barn till föräldrar som förmedlat värderingar om att inte ligga samhället till last.

− Vi har tagit ett stort ansvar i Sverige och tagit in många invandrare. Men tyvärr har vi helt misslyckats att få in de här människorna på arbetsmarknaden, konstaterar Daunfeldt.

Inte svaret på glesbygdens problem

Länge sades att invandringen skulle vara svaret och lösningen på avfolkning i glesbygd – när svenskarna flyttade till storstan skulle migranterna ta över och hålla landsbygden vid liv. De förhoppningarna har kommit på skam och att det inte funnits någon täckning för sådana påstående bekräftas även i Svenskt Näringslivs färska rapport.

− Vi kan bland annat se att andelen utrikesfödda som är icke-självförsörjande är högre i vad man kan kalla gamla bruksorter. Det handlar om orter med svag arbetsmarknad men lediga bostäder som också har fått mycket flyktinginvandring, förklarar Daunfeldt.

Grogrund för kriminalitet

Han påminner också om att utanförskap, arbetslöshet och bidragsförsörjning skapat en enorm grogrund för brottslighet. Den för varje år alltmer skenande invandringsrelaterade gängkriminaliteten som också intagit en alltmer framskjuten plats i den offentliga debatten, är ett tydligt kvitto på detta.

Daunfeldt upprepar med rapportens facit som argument vad många tidigare har sagt om att drivkrafterna att arbeta måste stärkas. Trots borgerliga regeringars tal om ”arbetslinjen” och socialdemokratiska ditos om ”gör din plikt, kräv din rätt” är det fortfarande så att det ofta är väldigt liten skillnad mellan att gå på bidrag och ta ett okvalificerat arbete med ingångslön.

Sänkta bidrag, höjda löner och/eller lägre skatt

Skillnaden kan göra större på tre sätt: genom sänkta bidrag, höjda löner eller lägre skatt. Regeringen och Sverigedemokraterna har tillsatt en utredning med målsättningen att införa ett bidragstak så att det åtminstone inte ska löna sig mer att leva på samhället än på egen försörjning.

Men för den som vant sig vid att inte arbeta kan det krävas mer än plus minus noll för att ge upp ledigheten och arbeta 40 timmar i veckan. På Svenskt Näringsliv ser man ytterligare jobbskatteavdrag som ett sätt att öka skillnaden. Man vill också att det görs ytterligare billigare för företagen att anställa migranter som inte kan konkurrera om jobben på samma villkor som andra.

Subventionerade jobb ingen hit

Erfarenheterna av att subventionera jobb har dock inte varit jättegoda. Det har kostat skattebetalarna stora pengar, det har snedvridit konkurrensen där vissa företag satt i system att bara anlita den sortens arbetskraft och det har gjort ett relativt litet avtryck på den invandringsrelaterade arbetslösheten som helhet. Många företag behöver kompetenta anställda och är inte betjänta av okvalificerad arbetskraft alldeles oavsett hur billig den är.

− Vår svenska välfärdsmodell bygger på att de som kan jobba ska jobba. Men som det ser ut nu blir försörjningsbördan alldeles för stor för den gruppen individer som arbetar. Det måste alltid löna sig att arbeta, sammanfattar Daunfeldt situationen, problembilden och målsättningen.