Rädsla för repressalier skapar tystnadskultur i stadsdelsförvaltning: ”Väldigt ofta görs inte polisanmälan”

Trots att ett flertal personer såg hur en 30-årig man i somras misshandlades i Tensta vågade ingen tala med polisen av rädsla för repressalier. Nu vittnar två anställa inom Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning om att samma slags tystnadskultur råder där då ”de som begår brott är grannar till de som jobbar här, grannarnas barn och kompisar”.

”Samtliga personer som befann sig på platsen säger att de precis kommit och inte sett någonting”, står i polisens material. Gärningsmännen kunde dock ändå identifieras via övervakningskameror och en privatperson som filmade från sin lägenhet. Åtta personer åtalades varav flera fick fängelsestraff.

På Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning vågar man inte ringa polisen även om det skulle förekomma hot och våld. Det berättar två anställda som talat med StockholmDirekt.

– Det är inte bara i området som den här sortens tystnadskultur existerar. Det finns en motsvarande tystnadskultur inne på stadsdelsförvaltningen, säger en av dem.

LÄS ÄVEN: Ny rapport pekar ut klansamhällen som ett hot mot demokratin: ”Ingen kan kontrollera dessa personer längre”

Man ska inte ens göra polisanmälningar vid akuta händelser och om något skulle gå vidare till rättegång skulle ingen heller våga vittna. Detta menar duon beror på att många som arbetar inom stadsdelsförvaltningen också bor i området.

Stor risk att anmäla

– Det är på många sätt bra att personer från samhället jobbar i förvaltningen, men det finns ju risker med det också. De som begår brott är grannar till de som jobbar här, grannarnas barn och kompisar. Då är det inte så lätt att våga anmäla. Människor tycker att risken om man anmäler är större än vinsten.

– Tidigare var det också så att kriminella kunde få ett jobb; för att stävja kriminalitet. Idag är det inte så längre, men jag tror att det här är gamla strukturer som lever kvar och spökar.

Otryggt arbete

Båda anser att arbetet känns otryggt och att stadsdelsförvaltningen måste bli bättre på att uppmärksamma och åtgärda tystnadskulturen samt stå bakom medarbetare som trots allt vågar anmäla och vittna i rättegångar.

– Det är för att jag är livrädd som jag pratar om det här. Förvaltningen måste göra något åt problemet.