Ökar feminismen försvarsviljan?

DEBATT • Nyligen avslutades Aurora 23, den största försvarsövningen i Sverige på decennier. Det svenska försvaret rustas upp, nedlagda förband återuppstår, och ny och mer materiel införskaffas. Men även med den bästa materielen i världen, så vore det inget utan en vilja att försvara Sverige.

En av de stora lärdomarna från kriget i Ukraina har varit just vikten av försvarsvilja. I en rapport från FOI om kriget i Ukraina konstateras att förmågan att mobilisera folkets motståndsvilja har varit oumbärlig. Nyligen släpptes boken ”Ryska krigsskepp, dra åt helvete! En liten bok om försvarsvilja”, och i senaste numret av Hemvärnstidningen handlar förstasidan om försvarsvilja.

Men vad försvarar vi egentligen? Är det Sverige? Vad är i så fall Sverige? I Sverige har det under en lång tid skett en rörelse i en feministisk och genusvetenskaplig riktning, vilket bland annat beskrivs i Ivar Arpis och Anna-Karin Wyndhamns bok ”Genusdoktrinen” om universitetsvärlden. Inom genusteorin, som är feminismens akademiska gren, jobbar man mycket inriktat på att problematisera strukturer, bryta normer och med identitet. Understödda av franska filosofer har de problematiserat och dekonstruerat de så kallade ”stora narrativen”; de historier som bygger upp en nationell identitet.

Vi ser idag att statyer på forna hjältar monteras ner med genusunderbyggda argument om omsorg för gruppidentiteter, symboler såsom den svenska flaggan laddas med identitetspolitiska undertoner, och normen om kärnfamiljen bryts och försvagas. Den feministiska rörelsen är till sin natur normbrytande och dekonstruerande, från praktisk handling till filosofisk underbyggnad.

Inom genusteorin är det också stort fokus på identitet. Man säger att din identitet avgör din sociala plats i samhället, och vissa identiteter anses automatiskt vara underställda vissa andra, till exempel att kvinnor alltid är förtryckta av män.

Genusteorin och feminismens fokus på identitet gör att man i slutändan skapar splittring och därmed riskerar att försvarsviljan minskas genom att grupper ställs mot varandra. Identitet mot identitet, klass mot klass.

Om vi på detta sätt med genusteorin i ryggen bryter ner alla normer och strukturer som håller upp och ihop det Sverige som är värt att försvara – de samhällsbärande idéerna, symbolerna, sociala strukturerna – och skapar splittring, vad händer då med försvarsviljan? När normbrytning blir norm lever vi i en motsägelse, och vem vill försvara en motsägelse?

Vad händer i Försvarsmakten om Genusdoktrinen införs även där? Dessa frågor måste diskuteras och redas ut. Feministiska idéer får inte oreflekterat rullas ut på bred front i samhället, särskilt i orostider som dessa om de försämrar försvarsviljan. För utan försvarsvilja marscherar vi mot ett öde värre än Ukrainas.

Genusteoretikern

Fotnot: Skribenten, som av rädsla för repressalier från lärarhåll valt att inte gå ut med namn, studerar genusteori vid en svensk högskola.