Nordiska medier kritiseras: ”Rapporterar okritiskt positivt om klimatteknik”

Nordiska journalister vilseleder medborgarna genom att teckna en ensidigt positiv bild av klimatteknik. Det konstaterar Magnus Bredsdorff, klimatredaktör på danska Politiken, i en ny rapport från Reuters Institute vid Oxford University.

Bredsdorff har under tre månader vid Reuters Institute studerat klimatjournalistik i Sverige, Norge och Danmark. Hans slutsats är att rapporteringen om ny teknik – som koldioxidinfångning (CCS), grönt vätgas, hållbart flygbränsle och biokol – ofta saknar proportioner och kritiska perspektiv.

– Rapporteringen om klimatteknik är okritiskt positiv. Vi journalister är med och vilseleder väljarna, vi sviker det ansvar vi har, säger Magnus Bredsdorff.

En enkät bland 50 nordiska klimatjournalister visade att 69 procent ansåg att bevakningen är övervägande positiv, medan endast 20 procent uppfattade den som neutral.

Svenska röster: ”Vi vilseleder läsarna”

I rapporten intervjuas bland andra tidigare DN-reportern Alexandra Urisman Otto.

– Vi tenderar att skriva om teknologierna helt utan sammanhang och proportion. Därigenom missleder vi våra läsare, säger hon.

Hon pekar särskilt på CCS:

– När man tittar på siffrorna för hur mycket koldioxidtekniken kan lagra, är det i praktiken försumbart. Ändå används CCS i nästan varje politiskt uttalande som om den kommer rädda oss alla.

SR-reportern Daniel Värjö instämmer i kritiken.

– Ibland får man bilden av att koldioxidinfångning kommer lösa alla problem. Men det är en falsk förhoppning. Generellt har vi misslyckats. Vi måste vara kritiska och granska alla dessa stories runt klimatteknik.

”Norge räddar världen – kapitel 4 224”

Även norska journalister uttrycker frustration. Kristian Elster på NRK beskriver hur upprepade positiva teknikartiklar skapat en skev bild:

– Jag brukar kalla dom här artiklarna för ”Norge räddar världen kapitel 4 224”. Men efter artikel 394 kändes det som om jag hade gjort tillräckligt, säger han.

Positiv tekniknarrativ – men till vilket pris?

Enligt forskaren Mikkel Fugl Eskjær vid Aalborg-universitet domineras klimatjournalistiken av ett ”teknikfixerat narrativ”.

– Det är den ständiga optimistiska idén om att vi kan modernisera oss ur klimatkrisen. Att vi ska hitta teknologier som gör att vi kan fortsätta vår livsstil och samtidigt vara klimatvänliga, säger han.

Professor Andreas Ytterstad vid Oslo Metropolitan University menar att detta hänger ihop med en journalistisk tendens att vilja ge hopp.

– När klimatjournalistik försöker vara positiv betyder det väldigt ofta att man är teknikpositiv.

PR-krafter och industrins inflytande

Bredsdorff framhåller att mycket av klimattech-bevakningen initieras av företag och branschorganisationer. Journalister citerar ofta forskare, men många av dem är nära knutna till industriprojekt eftersom forskningsfinansiering ofta sker i samarbete med näringslivet.

– Det kan göra det svårt att hitta experter som inte är bundna till en viss teknologisatsning, säger Ytterstad.

Kombinationen av starka PR-muskler, stora statliga subventioner och redaktioners efterfrågan på ”lösningsjournalistik” leder enligt rapporten till en skev mediebild.

Försenar nödvändig omställning

Bredsdorff menar att den ensidigt positiva rapporteringen i slutändan kan försena de livsstilsförändringar och beteendeförändringar som krävs för att nå klimatmålen.

– Våra läsare, tittare och lyssnare vill gärna göra något åt klimatet utan att ge avkall på sin konsumtion och livsstil. Vi journalister söker efter hoppfulla berättelser. Men det riskerar att försena den omställning som faktiskt behövs, säger han.

Rekommendationer till redaktioner

I sin rapport ger Bredsdorff flera råd för att bryta det han kallar ”det klimattekniska nyhetscykeln”:

• sätta tekniken i ett sammanhang och jämföra potentialen med de utsläppsminskningar som krävs,
• se över balansen i källor och narrativ,
• låta erfarna klimatjournalister leda bevakningen,
• granska forskare och experter för möjliga intressekonflikter.

Han menar att förändringarna kan göras även i små redaktioner – men att de är nödvändiga för att undvika att medierna blir megafoner åt industrin och därmed bromsklossar i klimatdebatten.