Nalin Pekgul ska hjälpa S på traven – vill trycka tillbaka SD

Samtidigt som Pekgul säger sig vara oroad över att Sverigedemokraterna och liknande partier vinner mark i Europa, delar hon samtidigt partiets beskrivning av samhällsproblem som varit tabu att ta upp under flera decennier.

Det är i en intervju med Dagens nyheter Pekgul aviserar sin comeback efter sju års frånvaro. Skälet till att hon lämnade politiken var en besvikelse över att hennes parti, Socialdemokraterna, inte vågade tala tydligt om problem med hedersförtryck och radikal islamism.

Skälet till att desto fler röstar på SD menar hon är ”inte för att de har blivit rasister” utan för att ”de vill straffa politiker som sitter och säger vackra saker, men sen inte gör något åt problemen”.

Comebacken är dock tillfällig och gäller bara under ett par veckor under valrörelsen då hon ska försöka värva röster till Socialdemokraterna sida vid sida med Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelseordförande i Göteborg, som Pekgul menar är ”den som tydligast tagit ställning mot de här grupperna [SD och extrema rörelser som islamister och jihadister] och för demokratin”.

– Mina motståndare är de extrema rörelserna och Sverigedemokraterna. Alla demokrater måste ta ansvar. Samhällsförändringar kan gå väldigt fort. Titta på Italien, där den nya regeringen vill dra in skyddet för den hotade författaren Robert Saviano, bara för att han skrivit negativt om de styrande, säger Pekgul till DN.

Vidare menar Pekgul att samtliga muslimska män i Sverige betraktas som ”den värsta kvinnoförtryckaren” av Sverigedemokraterna.

– Jag är orolig för mina barn. Jag har bott i Sverige i 38 år i augusti, och jag har aldrig känt sådan oro förr. Vill man bo kvar här? Kommer mina barn att känna sig trygga här som muslimer?

SD menar hon är ett identitetspolitiskt parti för vita svenskar, men tillstår samtidigt att partiet får alltfler invandrarröster just för att man inte tagit samhällsutvecklingen och frågor om islamism och hedersförtryck på allvar.

– Det är hemskt att säga, men: Hade inte det här med Charlie Hebdo och andra islamistiska terrorattentat inträffat, så tror jag fortfarande inte att samhällsdebattörer och politiker i Sverige hade tagit det på allvar.

Att bekämpa detta går inte via Sverigedemokraterna och ”ett parti med nazistiska rötter är ingen lösning för Sverige”, heter det vidare.

Samtidigt anklagar hon de så kallade antirasisterna för att odla en tystnadskultur där man gått islamisternas ärenden.