Missförstod Gellert Tamas den statliga utredningen om apatiska barn?

➤ DEBATT Malingering by proxy, som SOU 2006:49 diskuterar, innebär att det är den vuxne som simulerar eller fabricerar – inte barnen. Barnen är övergreppsutsatta. Den vuxna simulerar/fabricerar alltså i barnen.

Avslöjandet av övergrepp på apatiska barn i Magasinet Filters septembernummer väcker en del frågor om hur SVT-programmet Uppdrag granskning tolkade den statliga utredningen september 2006 när Uppdrag gransknings reportage TV-sändes.

Den springande punkten är hur Uppdrag granskning skildrade begreppet Malingering by Proxy där det engelska ordet för simulering ”malingering” ingår och kort diskuteras. På sida 26 i den statliga utredningen återfinns det enda avsnitt där begreppet Malingering by Proxy (förkortas MAL-BP) diskuteras – och det endast på fem rader. Dessa rader lyder exakt:

Med detta begrepp ville han uppmärksamma möjligheten att föräldrar kan påverka/tvinga sina barn att hamna i ett sjukt tillstånd i syfte att uppnå direkta ekonomiska eller juridiska fördelar eller tillgodose sina egna behov av uppmärksamhet.

Utredarna lyckas väl med att kommunicera att ansvaret ligger hos föräldrarna och att barnen blir sjuka.

Man kunde dock önskat en tydligare formulering som att ”en del barn som försättes i en malingering by proxy-situation löper risk för både liv och permanenta handikapp. Dödligheten vid en liknande by proxy-situation Münchhausen by proxy är 25%”.

Den statliga utredningen publicerades april 2006 och kom in sent i en debatt som hade pågått flera år. Media skildrade förenklat debatten som ett ställningskrig mellan läkare som trodde barnen var sjuka och läkare som trodde att barnen simulerade.

Denna förenkling pågår fortfarande, vilket är tragiskt då den statliga utredningen tydligt formulerade en nyanserad beskrivning om föräldratvång och att barn blir sjuka av det – en beskrivning som nu bekräftas vara korrekt i minst två fall, nämligen två nu unga vuxna Anahit och Nermin som i Magasinet Filter september 2019 berättar om de övergrepp de utsattes för av sina föräldrar.

Varför doldes SOU:s nyansering av Gellert Tamas?

De ansvariga för Uppdrag gransknings reportage var Gellert Tamas och ansvarige utgivaren Nils Hanson.

Att svenska journalister och svensk media marginaliserade begreppet MAL-BP är svårt att förstå. Den enklaste förklaringen torde vara att Gellert Tamas som fick Sveriges Televisions uppdrag att granska den statliga utredningen var en av dem som förenklade debatten till att stå mellan läkare som ansåg barnen som sjuka respektive läkare som ansåg att barnen simulerade.

Utifrån detta perspektiv torde Tamas ha antagit, när utredningen refererade till det engelska ordet ”malingering” som betyder ”simulera”, att utredningen menade att barnen simulerade emedan det begrepp MAL-BP som utredningen diskuterade innebär att det är de vuxna som simulerar och barnen är de utsatta. Glömde Gellert Tamas orden ”by proxy” efter ordet ”malingering”? Han torde vara svaret skyldig och vi ser fram emot en kommentar från Tamas.

Allt tyder på att samtliga fejkade

Det finns inget som tyder på annat än att samtliga apatiska barn i Sverige åren 1998-2019 varit i eller är i en MAL-BP situation. Noteras bör att första gången MAL-BP beskrevs i den medicinska litteraturen var år 1996 av Cassar J, Hales E, Longhurst J, et al. Can disability benefits make children sicker Journal of American Academy och Child and Adolescent Psychiatry 1996:35:700-701

Att MAL-BP formulerades första gången så sent som år 1996 torde förklara att de äldre svenska barnläkare som fick tolkningsföreträde i debatten ej hunnit vetenskapligt uppdatera sig när apatiska barn-epidemin två år senare började i Sverige.

En del talar enligt vår mening för att Sverige har en barnmisshandelsepidemi av medicinsk by-proxy-karaktär med tusentals drabbade barn. Riksdagen bör tillsätta en sanningskommission och lyssna även på dem som Gellert Tamas och Uppdrag granskning SVT tystade.

Thomas GA Jackson, leg. läkare, specialist i vuxenpsykiatri, refererad till som expert i SOU 2006:49
Roy Salo, leg. läkare, specialist i allmänmedicin
Mikael Fjällid, leg. läkare, specialist i anestesiologi och intensivvård
Christian Pavon, fil. kand, EU-jurist