Mikroplaster infiltrerar hjärnan: ”Det finns ingenstans att komma undan”

En färsk studie visar att mikroplaster som släpps ut i naturen sedan via det biologiska kretsloppet letar sig in i en rad organ hos människan – hjärna, lungor, moderkaka, reproduktionsorgan, sädesceller, lever, njurar, knä- och armbågsleder, blodkärl och benmärg.

Prover på hjärnvävnad som gjorde i samband med studien visade att så mycket som en halv procent av vikten inte alls var hjärna, utan plaster som infiltrerat organet. Forskare kallar det ”alarmerande” och efterlyser ytterligare och snabbare åtgärder för att stoppa plastföroreningarna.

– Det är nu absolut nödvändigt att utlysa en global nödsituation för att hantera plastföroreningar, säger Sedat Gündoğdu , forskare med studier av mikroplast som specialitet.

Finns i luften, vattnet och maten

Människan exponeras för mikroplaster – fragment mindre än 5 mm i diameter – genom omfattande plastföroreningar i luft och vatten. Även i maten vi äter finns mikroplasterna.

– Det finns mycket mer plast i våra hjärnor än jag någonsin skulle ha föreställt mig eller varit bekväm med, säger Matthew Campen, forskare på University of New Mexico.

Risk för allvarliga hälsoeffekter

Fenomenet har inte studerats så länge så det är oklart hur stora hälsoriskerna är med att gå omkring med mängder av mikroplast i de inre organen. Forskning indikerar dock att det kan leda till cellskador, inflammationer och hjärt-kärlsjukdomar som infarkt och stroke.

Hos djur har mikroplaster också visat sig påverka fertiliteten och förmågan till reproduktion, ge upphov till olik former av cancer, störningar i det endokrina systemet och immunförsvaret samt försämrad inlärning och minne. Det finns skäl att tro att forskningsresultaten till stor del är överförbara på människan.

”Väcker en hel del oro”

Bethanie Carney Almroth, som arbetar som ekotoxikolog vid Göteborgs universitet uppger att det ”väcker en hel del oro” att hitta så här mycket mikroplaster i mänskliga organ, i beaktande av vad man idag känner till om hälsoeffekterna hos djur, studier av mänskliga celler i laboratorier och färska epidemiologiska studier.

– Det är läskigt, skulle jag säga, konstaterar hon i en kommentar till The Guardian.

Ny forskning som just nu genomgår referentgranskning och publiceras online av National Institutes of Health indikerar att ackumuleringen av mikroplast i hjärnan kan vara större än i andra organ. Det handlar om 10 till 20 gånger högre koncentrationer än i exempelvis lever och njurar.

Studien beskriver hjärnan som ”en av de mest plastförorenade vävnaderna som det hittills tagits prov på, något som forskare finner ”alarmerande”.

Kan ge Alzheimer

Det finns bland annat tecken som tyder på att höga halter av plast i hjärnan kan bidra till utveckling av Alzheimer och andra demenssjukdomar. Hjärnor på dementa patienter som obducerat har visat sig innehålla upp till 10 gånger mer plast jämfört med friska hjärnor

Problemet förefaller också vara snabbt eskalerande. Prover som tagits i år uppvisar i snitt 50 procent mer plastföroreningar än prover som togs så sent som 2016.

Blod-hjärnbarriären har visat sig inte vara så skyddande som man tidigare trott. Den stoppar många kemikalier och patogener från att nå centrala nervsystemet men har evolutionärt inte utvecklats för en modern värld full med plast.

Vanligt förekommande hushållsplaster

De plaster som är vanligast förekommande i sammanhanget är polystyren och polyeten. Plasterna återfinns i en lång rad produkter som vi använder dagligen, och kan utsöndras och nå kroppen den vägen, utan omvägen genom det biologiska kretsloppet när plastföroreningar släpps ut i naturen.

– De potentiella hälsoeffekterna är oroande, särskilt med tanke på de okända långsiktiga konsekvenserna av mikroplast som ackumuleras i känsliga vävnader som reproduktionsorganen, säger Ranjith Ramasamy, studiens huvudförfattare och medicinsk forskare och urolog vid University of Miami.

”Det finns ingen plats kvar orörd”

Utöver det som kallas mikroplaster ökar också förekomsten av ännu mindre plastpartiklar – nanoplaster – i de biologiska kretsloppen. Tillsammans tros plastföroreningarna på sikt kunna komma att hota jordens hela biologiska existens.

Plasterna kan också fungera som bärare av andra giftiga ämnen, vilket förvärrar problemet ytterligare. Möjligheterna att skydda sig och komma undan plastföroreningar är också mycket begränsade.

– Det finns ingen plats kvar orörd, från djuphavet till atmosfären till den mänskliga hjärnan, konstaterar Bethanie Carney Almroth vid Göteborgs universitet.