Medarbetare missnöjda med besparingar lämnar statsradion – menar att ”journalistiken håller på att självdö”

Det är dålig stämning på statsradions nyhetsredaktion Ekot. Ny regering och nya direktiv innebär att man får ett antal färre skattemiljoner att röra sig med. Det innebär att medarbetarna måste vara mer flexibla och effektiva och kunna rycka in i olika roller. Det ogillas av vissa som nu lämnar i protest, i minst ett fall med ett hemligt antal årslöner från skattebetalarna i avgångsvederlag. Omorganisationen beskrivs av de missnöjda som att ”journalistiken håller på att självdö”.

Det råder kris på SR Ekot. I varje fall om man ska tro ett antal missnöjda medarbetare, i flera fall trotjänare som vant sig vid det måttliga arbetstempo och de obegränsade resurser man haft till sitt förfogande.

Lämnar med hemligt avgångsvederlag

Skälet till missnöjet är att arbetstempot nu måste skruvas upp en aning, och har man inget att göra i sin ordinarie huvuduppgift får man inte längre bara sitta och rulla tummarna utan måste vara beredd att hugga i med andra arbetsuppgifter. Arbetsstyrkan behöver utnyttjas mer effektivt om man ska kunna producera lika mycket material som tidigare med en stramare budget.

En av dem som under buller och bång avslutat sin anställning på SR Ekot och Studio Ett är journalisten Mia Odabas. Hon gör det efter att ha ”nått en överenskommelse” med statsradions ledning. Hur många årslöner hon får med sig i avgångsvederlag på skattebetalarnas bekostnad vill varken hon eller ledningen avslöja.

Sjukskriver sig eller uteblir bara

Andra protesterar i stället mot omorganiseringen och det något högre tempot med mer flexibla arbetsuppgifter genom att – också det på skattebetalarnas bekostnad – sjukskriva sig för ”stress” eller bara inte infinna sig på de arbetspass de blivit tilldelade, vilket beskrivs ha lett till en ”kaotisk situation”.

Gemensamt för de berörda medarbetarna är att de upplever en ”förtroendekris” gentemot redaktionsledningen och anser att den ”inte kan ta kritik”. Man menar att ledningen nu med sparbetinget som argument på ett ”oerhört” och ”förfärligt” sätt tar chansen att göra sig av med obekväma personer som man upplever sig ha haft samarbetsproblem med, något som dock bestämt tillbakavisas av ledningen.

Städar ur sitt kontor efter 30 år

En annan med omorganisationen missnöjd profil som väljer att som det formuleras ”städa ur sitt kontor” är ekonomikommentatorn Kristian Åström som efter drygt 30 år i radiohuset är nära nog är att betrakta som en inventarie. I hans fall är det oklart huruvida det träffats någon överenskommelse om att bli utköpt eller om han bara klivit ut genom dörren.

Enligt en anonym källa som Journalisten talat med ska Åström på ett möte ha sagt ”Om ni inte ens kan ha en diskussion om detta kan jag inte jobba här mer”. Detta med anledning att redaktionsledningen inte velat prata om publicistiska beslut som Åström är missnöjd med.

Uppmanas hålla hövligt tonläge = ”vrida om kniven i ryggen”

Ekochefen Klas Wolf-Watz är en av de i ledningen som pekas ut som ohörsam för kritiken underifrån. Han ska enligt Journalisten under det aktuella stormötet ha tillrättavisat upprörda underhuggare genom att uppmana dem att ”tänka på tonläget under möten” när dessa utvecklats till något av hela havet stormar.

En av dem som uppmaningen sägs ha varit riktad mot är Kristian Åström. Det beskrivs av Journalistens källa med insyn som att man ”vred om kniven i Kristians rygg inför hela redaktionen”.

Kränkning av ”journalistisk integritet” behöva göra som chefen säger

Även andra medarbetare ska ha upplevt sig utsatta för ”reprimander”. Detta därför att de ombetts iaktta den sedvanliga hierarkiska strukturen på en arbetsplats där man först tar upp frågor med sin närmaste chef innan man vädrar sitt missnöje brett och offentligt på stormöten.

En SR-medarbetare som Journalisten talat med tycker inte alls att statsradion ska vara en ordinär arbetsplats där man gör sitt jobb så som man fått det anvisat från sin chef. Om man inte tillåts ifrågasätta varje uppgift och hur den ska utföras menar medarbetaren att ”journalistiken är på väg att självdö” och att man inte får respekt för sin ”journalistiska integritet”.

– Det är fruktansvärt lågt i tak på Ekot nu. Folk vågar inte kritisera ledningen av oro för vad som kan hända, säger medarbetaren.

Det framgår inte varför man anser att det i det här avseendet ska vara annorlunda att vara anställd på Sveriges Radio än på någon annan arbetsplats. Bara att man anser det utgöra en tyrannisk ”tystnadskultur” när man inte som tidigare får sätta sig på tvären och ifrågasätta vad, hur och varför inför varje anvisat uppdrag.

En medarbetare legitimerar att man sätter sig upp mot de arbetsinstruktioner man fått med argumentet att man vet bättre än sina chefer. Dessa ”är så okunniga att det är genant”, heter det och därför behöver man inte göra som de säger.

– Det är en total förtroendekris. Jag har inte varit med om något liknande, säger en trotjänare i radiohuset till Journalisten.

Håkan Widman, ordförande för journalistklubbens sektion på SR Ekot beskriver läget som ”akut”. Han har förståelse för att ”många mår dåligt och har svårt med återhämtningen” och därför väljer att sjukskriva sig. Det är inte lätt att ”förväntas digga läget och kavla upp ärmarna”, säger han.

Svarar diplomatiskt på kritiken

Ekots chef, Klas Wolf-Watz, som fått klä skott för mycket av kritiken mot redaktionsledningen bekräftar i en kommentar till Journalisten att det råder misstämning i huset relaterat till omorganisationen. Han uttrycker sig samtidigt diplomatiskt om hur legitim han anser att kritiken är och har varit.

Att det är något av en storm i ett vattenglas antyder han dock genom att berätta att det handlar om 14 tjänster på hela Sveriges Radio som skärs bort. Endast några av dem gäller Ekot och närliggande verksamheter. Den personella nedskärningen på 14 personer ska ställas mot att SR har drygt 2 200 anställda.

Wolf-Watz erkänner dock, utan att ta ställning till proportionaliteten i det att detta åtminstone för en del medarbetare har upplevts som ”en utmaning på många sätt […] att man får nya arbetsuppgifter, jobbar mot nya program med delvis annorlunda uppdrag”.

Han vidgår också att ledningen haft en del huvudvärk med att få hjulen att rulla i produktionen av innehåll när medarbetare säger upp sig, sjukskriver sig eller bara uteblir. Ekochefen är även här diplomatisk kring huruvida man ska ha förståelse för agerandet eller inte och nöjer sig med att konstatera att det existerar ett ”arbetsmiljöproblem”.

Beträffande kritiken om att ha krävt ett hövligt ”tonläge” på stormötena, menar Wolf-Watz dock att det inte är ett orimligt krav att ställa på medarbetarna, i synnerhet på stormöten med 80-100 deltagare, annars blir det ingen mötesordning alls. Att en sådan uppmaning likställs med ”tystnadskultur” och ”lågt i tak” vänder han sig emot.

– Jag vet inte exakt vad jag sa men jag tycker det är en grundläggande bra princip när man har redaktionella diskussioner att man tänker på hur man framför feedback och synpunkter. Det är otroligt viktigt […] att det blir kvalitet i diskussionen.

Wolf-Watz tillbakavisar även de utspel som kommit från anonyma medarbetare på Ekot om att man inte kan och vågar vara öppen med sin kritik på grund av risken att då bli utsatt för repressalier.

– Ingenting händer med ens jobb om man kommer med kritik eller synpunkter. Det finns inget fog för det, säger han till Journalisten.

LÄS MER: Dålig stämning på statsradion efter omorganisation