Kärnkraft är sjöfartens framtid

De jättelika handelsfartyg som trafikerar världshaven är rejäla utsläppare av koldioxid. Att återgå till vindkraft med segelfartyg är inte ett alternativ här. Det är däremot kärnkraften. Ingenjörer är redan i full gång att ta fram stora containerfartyg med motorer som inte påverkar klimatet överhuvudtaget.

Det åtgår enorma mängder fossila bränslen för att hålla igång världshandeln över haven. Alltmer som konsumeras i västvärlden tillverkas i Kina. Även de stora kryssningsfartygen slukar rejält med CO2-utsläppande drivmedel.

Kärnkraft ersätter fossilt på världshaven

Men runt hörnet väntar en sjöfart som inte släpper ut några växthusgaser överhuvudtaget. I kontrast till hur klimatdebatten går i övrigt där sol och vind påstås ska rädda planeten och kärnkraften behandlas styvmoderligt, så är det den senare som ska få ned handels- och kryssningssjöfartens utsläpp till noll.

Världens mest begåvade ingenjörer vilar inte på lagrarna. Man är redan i full färd med att ta fram kärnkraftsdrivna containerfartyg i den megastora klassen. Och det behövs om antalet och storleken på de här fartygen ska fortsätta att växa som hittills. Om detta rapporterar bland annat Illustrerad Vetenskap.

Containerfartygen allt större

Dagens så kallade ULCV-fartyg (ultra large container vessels) mäter cirka 400 meter från för till akter och rymmer uppemot 25 000 containrar. Det är 65 procent fler än för bara tio år sedan, och den här utvecklingen tros inte stoppa där, även om man börjar skönja en bortre gräns för vad fartyg och hamnar kan hantera.

Föga förvånande har det krävts allt starkare fartygsmotorer för att driva fram handelsfartygen genom det tröga vattenmotståndet – 100 000 hästkrafter är inte ovanligt. Det innebär i sin tur kraftigt ökad åtgång av fossila bränslen som släpper ut koldioxid i atmosfären.

Den dominerande hypotesen, även om den ifrågasätts, är att utsläpp av denna giftfria gas leder till klimatförändringar och potentiellt till hela jordens undergång. Fossila bränslen släpper också ifrån sig andra mer giftiga ämnen ut i luften, så en energiväxling till kärnkraft är välkommen ur andra miljöaspekter.

Effektivisering av fossildrift räcker inte

För att minska de fossila utsläppen från sjöfarten och minska bränslekostnaderna har ett antal tekniker utvecklats för att effektivisera den befintliga driftmetoden. Man använder numera ofta nedkyld flytande fossilgas som släpper ut avsevärt mindre koldioxid än vanlig diesel, och med så kallad luftsmörjning av skrovet minskas även vattenmotståndet.

Men i längden krävs en mer eller mindre total utfasning av de fossila drivmedlen för handels- och kryssningssjöfarten om utsläppen ska ned ytterligare eller helt upphöra. Och den huvudsakliga lösningen stavas alltså kärnkraft.

Även andra tekniker kan komma ifråga

På marginalen experimenteras även med ammoniak (NH3) som fartygsbränsle. Den släpper inte ut någon koldioxid vid förbränning men är i gengäld rejält giftig om exempelvis läckage uppstår. Även väte (H₂) finns på agendan. Nackdelen där är att det är ett högexplosivt ämne. En fördel är att drivmedlet kan utvinnas ur vanligt vatten.

Segelfartygen kan i någon mening också få en renässans. Skillnaden är att det idag inte är vinden man vill fånga upp i seglen utan solenergi.

Men huvudfokus ligger på kärnkraft på världshaven. Tekniken är inte helt ny, utan har använts tämligen länge för ubåtar och andra militära farkoster. På det civila sjöfartsområdet är kärnkraften däremot ett nytänk.

Ny generation haverisäkra reaktor

I samband med det här driftskiftet tas nu också fram en ny generation reaktorer med en rad nya tekniker. Bland annat handlar det om så kallade saltsmältareaktorer.

Dessa kan drivas under avsevärt lägre tryck jämfört med traditionella vattenreaktorer, vilket kraftigt minskar risken för reaktorhaverier med explosioner och utsläpp av radioaktivt material. Mycket av miljövinsten skulle gå förlorad om atmosfären i stället för giftfri koldioxid fylldes av farlig radioaktiv strålning.

Den här typen av reaktorer kan dessutom drivas i upp till 25 år utan att behöva tillföras nytt bränsle. Än så länge finns den tekniken bara på ritbordet, och tills vidare är det mer traditionell kärnkraftsdrift som gäller.