Inför spöstraff

DEBATT • Ett välfungerande rättssystem har både morot och piska. Dagens Sverige har bara – bildligt talat – morot. Jag föreslår att vi – bokstavligt talat – lägger till piskan.

Ett bra straff uppfyller vissa krav. Bland annat ska det uppmuntra till bättring, inte skada brottslingen mer än nödvändigt, och helst också vara billigt. Fängelse misslyckas på alla punkter. Det uppmuntrar till fortsatt kriminalitet, skadar både brottsling och samhälle, och är svindyrt.

Spöstraff plågsamt, vilket är bra då evolutionen har ristat in i våra gener att smärta bör undvikas. Något liknande finns inte när det gäller fängelse, som rent psykologiskt är svårt att koppla samman med brottet. Inte heller separerar spöstraffet brottslingen från det laglydiga samhället i flera år, och placerar dem i en bekantskapskrets som bäst kan liknas vid ett brottsuniversitet.  

Vissa påstår att det är brutalt att piska folk. Visst har de rätt – det är just denna brutalitet som gör straffet effektivt. Men det är lätt gjort att justera denna brutalitet om den mot förmodan vore överdriven. Hundra piskrapp är brutalt, men ett piskrapp är det inte. Kroppsbestraffning kan anpassas efter person och brott med oändliga variationer, från det skrattretande lätta till det totalt omänskliga. Det vore inte svårt att placera oss någonstans mellan en knäpp på näsan och att köra över folk med pansarvagn.

Det enklaste sättet att anpassa straffets brutalitet är att låta brottslingarna välja. Låt oss säga att en person döms till ett års fängelse. Denne kan då erbjudas att byta denna fängelsetid mot piskrapp. Om det visar sig att denne föredrar fängelse, nå, ingen skada skedd. Om personen föredrar piskan så är det dennes val. Beroende på fångarnas val så vore det inte svårt att räkna ut hur mycket ett piskrapp är värt mätt i fängelsetid. På så vis kan vi också öka straffsystemets flexibilitet, då vi genom en kombination av spöstraff, fängelse, och böter kan nå alla Sveriges brottslingar, från förstagångsförbrytare till de mest förhärdade.

Kroppsbestraffningar bör utföras offentligt. På så vis kan alla se att rättvisa skipas, vilket inte är fallet i fängelse. Att detta inte görs idag är kanske det största brottet mot offentlighetsprincipen och svensk rättssäkerhet. Förödmjukelsen som offentligheten innebär kan gott räknas in i straffet. Många brott, som den nya gängbrottsligheten, har främst sociala snarare än finansiella motiv. Det är ”coolt” att vara gangster. Offentligt smiskande skulle låta allmänheten och potentiella rekryter se (återigen bokstavligen) gangsterlivets baksida.   

Skälet till att vi inte redan idag piskar brottslingar är känslomässigt. Det känns helt enkelt fel att orsaka lidande. Det är bra att vi har en sådan spärr, då det förklarar varför de flesta inte är brottslingar. Men det finns mycket här i världen som känns fel men ändå är rätt. Vi bör inte lura i oss att dagens fängelsestraff orsakar mindre lidande än spöstraff, både för brottslingen och allmänheten. Brottslingen lider i fängelset, orsakar sina offer lidande när han släpps lös igen, och de resurser vi betalar för fängelseplatser kunde användas mycket bättre.

Tyvärr är alltför många villiga att inflika vilket lidande som helst, så länge de själva slipper se det. Fängelser är inte humana, de bara döljer och sprider ut grymheten. Syns inte, finns inte, resonerar vi. Att sticka huvudet i sanden är kortsiktigt och fegt.    

Jakob Sjölander