Här är 7-klöverns smarta plan

➤ KRÖNIKA Om ni har blivit rörda till tårar av Kristerssons bittra min eller Skyttedals magstarka uttalanden efter Centerns utspel idag – tänk igen. Här är 7-klöverns inte-så-smarta-plan.

Under förra mandatperioden såg DÖ ganska fult ut – det var en regelrätt kupp som satte demokratiska regler ur spel. Många borgerliga profiler reagerade negativt på överenskommelsen – inte på grund av det faktum att den var odemokratisk, nej. Att Sverige bär endast ytliga tecken av en demokrati är knappast någon hemlighet för våra folkvalda.

Anledningen till upproret var att DÖ var en dålig kuliss som blottade regimens inre. Alla mot en. Sju partier mot det enda oppositionspartiet.

Det var en dålig strategi som bidrog till att SD ökade stort. Därför kom planen att bilda en falsk opposition i form av M och KD under den här mandatperioden. Tanken är att de ska föra väsen av sig, kritisera koalitionsregeringen högljutt och imitera den verkliga oppositionen. Samtidigt kommer propagandamakarna att omfördela utrymme i regimkanalerna till deras fördel och tvinga SD in i en medieskugga. Då och då kan M och KD ta ett tydligt avstånd från Sverigedemokraterna för att krossa alla ouppnåeliga drömmar om ett ”konservativt block”.

Etablissemangets förhoppning är att på det sättet lösa ”problemet” med SD till nästa val. Det är en plan som har alla chanser att lyckas – om inte Jonas Sjöstedt säger ifrån.

Hans roll i denna plan är att vara mer eller mindre statist – släppa igenom den nya regeringen och sedan återgå till sina normala 4-5% av röster på grund av flykt av besvikna väljare. Svekdebatten om hur Sjöstedt kunde hjälpa till att installera en nyliberal och arbetarklassfientlig regering kommer att bli skoningslös inom partiet. Samtidigt är Sjöstedt endast halvfot in i etablissemanget. Hans lojalitet till etablissemangets framtidsvision är svag – eller i alla fall betydligt svagare än hos Löfven eller Lööf.

Att släppa igenom C+L+S+Mp är ett politiskt självmord för Vänsterpartiet. V är liksom SD ett ytterlighetsparti som profiterar på missnöjet på vänsterkanten. Om de öppet ska sälla sig till etablissemanget är deras framgångssaga slut. Man kan anta att stora delar av deras väljarkår kommer att söka sig till kommunistiska mikropartier – eller kanske till ett helt nytt vänsterpopulistiskt alternativ likt Femstjärnerörelsen i Italien.

Sjöstedt är nu ställd inför ett omöjligt val – antingen släppa igenom en nyliberal regering, eller möjliggöra att ”fascisterna” tar makten. Det tror i alla fall resten av sjuklövern. De litar på att Sjöstedt aldrig kommer att kunna bidra till att ”fascisterna” får ett inflytande. Det är nämligen därför diskussionen om hur viktigt det är att inte släppa fram SD blev skickligt återupplivad i de stora propagandakanalerna under de senaste veckorna.

Men det finns faktiskt en tredje möjlighet för Sjöstedt att agera i denna situation och behålla både sitt politiska inflytande och vinna poäng. Och det är att förklara att han är ställd inför ett omöjligt val och att Vänsterpartiet aldrig kommer att godkänna de nyliberala reformerna som Löfven har sagt ja till – och därför kräver V ett extraval och kommer att rösta ned alla regeringsalternativ.

På det sättet passar han bollen – och ansvaret för SDs eventuella inträde i politiken – till de andra partierna. Med en sådan hållning kommer han att vinna stort på ett extraval. Löfvens svek och villighet att sälja ut arbetsrätten, förpliktelser till LO, ”arbetarklassen” osv.. för att hålla sig kvar vid makten kommer inte att glömmas lätt. En del av S-väljarna kommer att rösta på den ”principfasta” Sjöstedt och på det sättet öka hans politiska inflytande och mandat.

Det är mycket troligt att det fördes hemliga förhandlingar med V innan beskedet offentliggjordes av Centern idag. Troligtvis skulle Lööf inte våga gå ut öppet utan några garantier. Det vore strategiskt klokt av Sjöstedt att vara otydlig i dessa förhandlingar för att lura in C och L i en fälla – och sedan ”titta närmare på detaljerna” och dra tillbaka sitt stöd för Löfven i denna konstellation. Man kan alltid backa med hänvisning till att man hoppas på en ”rödgrön majoritet” vid ett extraval.

Det återstår att se hur Sjöstedt kommer att agera vid nästa statsministeromröstning. Det som dock ger ett visst hopp är att han var helt osynlig i regimmedierna under fredagen. Det om något tyder på att inte allt är förlorat än – och det kan finnas chanser till ett extraval.