Halvtid för sonderande Löfven – läget fortsatt låst

Halva den av talmannen tilldelade sonderingstiden har nu gått för s-ledaren Stefan Löfven. På måndagen avlade Löfven halvtidsrapport och konstaterade att ingen öppning är i sikte för att komma vidare mot en regeringsbildning.

På en presskonferens efter avrapporteringen till talmannen Andreas Norlén berättade Löfven att inga positioner har förändrats, vare sig hos hans eget parti eller hos Allianspartierna. ”Respektfulla samtal” har förts, men inga som helst regeringsförhandlingar, förklarade den avsatte statsministern och sittande expeditionsministärens ledare.

”Läget är komplicerat” ansåg Löfven. Några av skälen till det är att inget av de sju övriga partierna vill samtala med Sverigedemokraterna, att Löfven endast kan tänka sig att ingå i en regering där han själv är statsminister, att Allianspartierna inte kan enas sinsemellan om huruvida man kan kan bilda en regering med passivt stöd från SD samt att inget parti är berett att kliva över blockgränsen åt någondera hållet.

Ett par dagar försvann
Den första sonderingsveckan reducerades med ett par dagar då Löfven reste iväg till EU-toppmöte i Bryssel för att bland annat kräva att alla länder ”tar ansvar” för den utomvästliga migrationen genom att öppna sina gränser på det sätt Sverige har gjort och ger upp sitt självbestämmande över invandringen till förmån för ett EU-gemensamt centralstyrt fördelningssystem.

En vecka kvar
Den avsatte statsministern har ytterligare en vecka till förfogande för att försöka låsa upp positionerna. Inget tyder i dagsläget dock på att han kommer att vara mer framgångsrik än moderatledaren Ulf Kristersson som fick det första sonderingsförtroendet.

Två försök till innan nyval
Talmannen kan göra ytterligare två försök att hitta en regeringsbildare. Det är emellertid oklart vilka det skulle vara efter att Löfven och Kristersson misslyckats och som kan bedömas ha större möjlighet att nå framgång.

Efter fyra misslyckade försök till regeringsbildning skall nyval utlysas. Opinionsundersökningar visar dock att inte heller ett sådant skulle förändra det parlamentariska läget på ett sätt så att någon riksdagsmajoritet skapas som kan utgöra regeringsunderlag.