Fredsforskare om Sveriges stöd till Ukraina: ”Kommer gå åt helvete”

Det var ett misstag att gå med i Nato. Det anser docent Jan Öberg, som har 50 års erfarenhet från freds- och konfliktforskning. Och han dömer ut Sveriges och västvärldens försök att besegra Ryssland militärt genom att skicka allt fler vapen till Ukraina.
– Det kommer gå åt helvete! säger han.

Vi låter Jan Öberg börja från början genom att berätta om sin egen bakgrund, och om vem han är:

– Jag är född i Danmark för 73 år sedan. En viktig inspirationskälla till att jag blev fredsforskare var att jag hade en rektor på Århus katedralskola som var Danmarks ledande pacifist. Han hette Aage Bertelsen, inleder han.

Aage Bertelsen är för många känd som en ledande person inom den så kallade Lyngbygruppen. Sensommaren 1943 organiserar gruppen, under stort hemlighetsmakeri, evakueringen av 7000 danska judar till Sverige. I början av oktober samma år ska den nazityska ockupationsmakten börja gripa danska judar och föra dem till koncentrationsläger. De ondskefulla planerna läcker dock till motståndsrörelsen och tusentals liv räddas.

Efter kriget skriver Bertelsen en internationellt uppmärksammad bok om sina upplevelser under kriget, med förord av Albert Einstein och Niels Bohr. Han blir rektor i Århus och engagerar sig i fredsrörelsen.

– Han fick in mig på dessa tankar om freden, konstaterar Öberg.

– Och till denna skola bjöd han någon gång 1968 in fredsforskaren Johan Galtung. Honom träffade jag sex år senare som rektor på Inter-University Center i Dubrovnik i Jugoslavien. Sedan dess har vi i femtio år varit vänner och kollegor. Han dog i februari i år, 93 år gammal.

– Min tredje mentor är Håkan Wiberg som först var chef för fredsforskningsintitutionen vid Lunds universitet och sedan blev det för Copenhagen peace research institute (COPRI). Han var den som fick in mig på den akademiska banan.

Bilder på fred

Öberg avlägger doktorsexamen vid Lunds universitet och åren 1983 till 1989 är han chef för fredsforskningsinstitutet där. Efter det är han verksam i flera olika länder, som Japan, Österrike, Italien och Burundi.

– Jag har varit professor runt om i världen, men jag har aldrig suttit fast. Jag har varit nomadisk professor, aldrig tenure, berättar han.

Under sin tid på Lunds universitet grundar Öberg och hans hustru Christina Spännar tankesmedjan Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning. Stiftelsen finansieras genom donationer och stipendier, och stoltserar med Beatles-legendaren Paul McCartney som en av sina supportrar.

Vid sidan av sitt akademiska arbete har Jan Öberg även ett stort fotografiskt intresse. Med sin konstfotografiska verksamhet vill han fånga något han menar är väldigt svårt att få på bild.

– Vad är bilder på fred? frågar han sig retoriskt och konstaterar att han inte har något svar på frågan.

– Nej, det har jag inte. Jag vet inte vad det är, men det är det som är kul.

Öberg ägnar mycket tid och passion åt den filosfofiska processen kring tankar om en sådan bild.

– Alla människor vet vad bilder på våld är, det ser vi dagligen i tidningarna, men hur ser en bild ut som handlar om fred? upprepar han.

”En skvatt galen president”

Den 7 mars i år går Sverige med i Nato. Ett mycket olyckligt beslut om man frågar Jan Öberg. Han är en stark Nato-motståndare och skrev för snart två år sedan en rapport med 30 argument för avskaffandet av militäralliansen.

– Jag är dansk som sagt, men har bott här i över 50 år. Sverige har gått in i denna Titanic-organisation. Västvärlden och Nato är på väg ned, resonerar han.

– Nato är inte defensiv utan är i praktiken, i sin doktrin och i sitt tänkande, offensiv. Nu har vi en Macron som talar om att skicka Nato-trupper till Ukraina för att bekämpa Ryssland. Det är inte helt ofarligt. Det hade jag inte tänkt mig för två år sedan. Att vi skulle ha en skvatt galen president i Frankrike som säger sådant.

Ett vanligt argument för Nato-medlemskap är att det fungerar som en ”försäkring”. Att det avskräcker från angrepp, oftast syftandes på Ryssland som tilltänkt angripare. En analogi som Öberg ifrågasätter och menar är ”låg-intellektuell”.

– När man säger deterrence, avskräckning, då måste man veta vad det är. När man säger att Nato är defensivt, då måste man kunna svara på frågan: Vad betyder det?

– Det kan i allmänhet inte journalister och politiker.

Nato-expansion delförklaring till Ukraina-krig

Jan Öberg anser att Nato snarare är motsatsen till avskräckande. Han talar om militäralliansens expansion som en delförklaring till kriget i Ukraina.

– Det du ser utspela sig idag i Ukraina hade inte hänt om inte Nato expanderat i strid med löften som västvärlden gav till Gorbatjov för mer än 30 år sedan.

– Det försvarar inte på något sätt Putins invasion. Jag skrev dagen efter han hade invaderat att det är dumt. Jag tar avstånd från invasionen. Att förklara invasionen är inte samma sak som att försvara den. Men den invasionen hade aldrig hänt om inte Nato försökt få in Ukraina i Nato, fortsätter han och poängterar en extra gång:

– Och skriv nu för guds skull inte att jag tycker att invasionen är okej. Den är inte okej! Den är i strid med folkrätten!

Samtidigt menar fredsforskaren att det är viktigt att försöka förstå de bakomliggande mekanismerna. Att för Ryssland har Natos planer på fortsatt expansion in i Ukraina varit en röd linje. Han säger att ledande amerikanska experter och ambassadörer varnat för att försöka få in Ukraina i Nato.

– Nato har fullständigt autistiskt kört vidare och sagt: ”Vi skiter i alla varningar, det är vi som bestämmer, vi är stora och starka och vi gör vad vi vill”.

– Våldet har rötter i någonting, och detta någonting är aldrig den ena eller andra sidan eller en ond människa. Våldets rötter ligger i en konflikt, vilken är ett problem som finns mellan två eller fler parter som de inte kunnat hantera adekvat, och därför börjar de använda våld mot varandra.

”Kommer gå åt helvete”

Ett vanligt argument för ukrainskt Nato-medlemskap är att Ukraina är ett självständigt land som självt avgör sin framtid. Ett argument Öberg ifrågasätter. När Nato började tala om att bjuda in landet 2008, så var de flesta ukrainare motståndare till alliansen.

– Jag gick igenom opinionsundersökningar som är tillgänliga på nätet. De är gjorda av Kievs universitets institution för sociologi med hjälp av amerikanska Gallup-experter. De ger för handen att det aldrig fanns en majoritet för Nato-medlemskap i Ukraina.

– Fast jag vill understryka att om man frågar det ukrainska folket idag, så finns det en majoritet för Nato-medlemskap. Men det är för att landet blivit angripet.

Jan Öberg kommer tillbaka till den rådande bilden av den ryske presidenten Vladimir Putin som ensam är orsak till kriget i Ukraina, och kallar den för en ”banal sandlådemodell”.

– Allt är inte Putins fel. Allt är heller inte västvärldens fel. Men det är lite mer komplext än att allt är Putins fel, säger han.

– Allt det Sverige, Finland, Danmark och Europa gör för att rusta upp Ukraina, för att vinna över Ryssland, kommer gå åt helvete. Ukraina och Nato kan inte vinna. De har redan förlorat. För varje dag som går blir det svårare att förhandla sig till fred. Freden finns aldrig på slagfältet utan i lösningen av den ursprungliga konflikten. Det klarar Nato-ledarna helt enkelt inte av intellektuellt.

”En intellektuell nedrustning”

Samtidigt är den 73-årige fredsforskaren medveten om att hans resonemang kring Ryssland och kriget i Ukraina inte anses passa rådande samhällsklimat.

– Man får inte säga att här finns mer komplexa saker. Det anses vara Putin som är problemet och Nato som är lösningen. Men det synsättet har ingenting med verkligheten att göra. Det är ett narrativ som inte är förankrat i verkligheten. Behöver jag verkligen säga att det alltid finns minst två parter i en konflikt? undrar han.

Och han är väl medveten om att den som uttrycker en avvikande åsikt, eller lyfter fram fakta som anses opassande, stämplas med olika epitet.

– Då är man en Putin lover, säger Öberg.

– Det är den intellektuellt fattiga tid vi lever i. Man lyssnar inte på argument, resonemang, begrepp eller analyser, utan man placerar folk. Man säger: Du är dum därför att du har en viss förståelse för vad någon har gjort. Man ser inte på huruvida någon har bra eller dåliga argument för det denne säger. Det kräver kunskap och det krävar komplexitet i tänkandet.

Jan Öberg påpekar att han inte bryr sig om öknamnen och epiteten man riskerar att utsättas för.

– Jag bryr mig inte om det. Jag har hört så mycket dumt i mitt liv att jag inte bryr mig, säger han men tillägger att debattklimatet är sämre idag än förr.

– Jag har varit med i femtio år, så jag ser den skillnaden. Tidigare hade redaktörer, politiker eller intellektuella sagt: Jag är inte enig med dig i sättet du resonerar. Varför ser du så på historien? Och sedan kunde man ha ett intellektuellt stimulerande samtal.

– Men idag hamnar man utanför debatten om man inte följer narrativet. Det är en intellektuell nedrustning.

Okunniga politiker

Ett exempel på den intellektuella nedrustning han talar om finner Jan Öberg i hur ledande politiker uttrycker sig i offentligheten.

– Det är omöjligt att ha ett intellektuellt och rationellt resonemang om man har en statsminister som Magdalena Andersson som säger att vi ska vara medlemmar av Nato ”för att vi älskar Sverige”, eller en statsminister idag som när han fått in Sverige i Nato säger att ”Sverige har äntligen kommit hem”, säger han och gör en paus för eftertanke.

– Hallå, var har vi varit då i drygt 200 år?

– Det betyder ingenting. Det är populism. Det har inget att göra med substans.

Öberg önskar att Sverige haft en mer ärlig och mycket bredare debatt, där även nackdelar med att överge alliansfriheten fått diskuteras.

– Det finns inget pro et contra. Att hederligt tala om för folket att det finns risker med att vara med i Nato, men att det även finns, som vi ser det, fördelar med att vara med.

Han påpekar särskilt överbefälhavare Micael Bydéns debattartikel om att försvaret framöver ska börja vid ”Natos yttre gräns”. Något han sade först efter att Sverige officiellt gått med.

– Det var det ingen som sade det under debatten, för då hade ungdomar frågat sig: Ska jag ut och döda i Afrika eller Mellanöstern för amerikanerna? Det kallar statsministern ”att komma hem”. Hem till Washington? Det är inte hem till Sverige i alla fall, säger fredsforskaren Jan Öberg.

LÄS ÄVEN: Svenska värnpliktiga kan beordras kriga vid Natos yttre gräns