Forskare: Fossilfritt stål garanterad förlustaffär

Även om investeringen i H2 Green Steel som ska tillverka fossilfritt stål en dag kommer att gå med överskott kommer det sammantaget ändå vara en förlustaffär för samhället. Den slutsatsen drar Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, och David Sundén, ekonomie doktor.

2021 meddelade H2GS att årsproduktionen till början av 2024 skulle ligga på 2,5 miljoner ton och fem miljoner ton till 2030 – mer än vad som i dag produceras i samtliga svenska stålverk tillsammans. Kostnaden påstods ligga på 50 miljarder kronor och elbehovet till 13-17 TWh.

När snart halva 2024 har passerat ser läget betydligt mörkare ut. Investeringskostnader blev dubbelt så hög, 100 miljarder kronor, och produktionen bedöms kunna vara igång till tidigast om två år. Produktionstaken 2,5 miljoner ton per år tror man sig kunna nå först till 2027.

LÄS ÄVEN: Ekonomer: Fossilfritt stål är ett dödsdömt projekt

Dessutom blev det inget av tillverkningen av en blandning av skrot och järnsvamp. Järnsvampen skulle tillverkas med hjälp av vätgas framställd av fossilfri el. I stället kommer stålet initialt att tillverkas från stålskrot i ljusbågsugar – alltså på samma sätt som i många andra redan etablerade och konkurrerande stålverk.

Först då den fossilfria järnsvampsproduktionen är igång kan H2GS påstå att man tillverkar det så kallade gröna stålet man marknadsför som fossilfritt, men när det kan ske är i dagsläget oklart.

Branschexperter är skeptiska till H2GS planer som man ser som orealistiska. De skenande kostnaderna och förseningarna bidrar till en drastisk försämring av den förväntade avkastningen för de externa investerarna och den största förlusten riskerar det svenska samhället, konstaterar Henrekson och Sundén.

Även om H2GS-investeringen till slut skulle gå med överskott, så kommer det sammantaget ändå att vara en minusaffär för det svenska samhället. Ett mer sannolikt scenario är att investeringen aldrig kommer att kunna bära sina kostnader – troligtvis för att en annan teknisk lösning för att göra fossilfritt stål visar sig vara effektivare. Då finns bara förlorare förutom de investerare som var smarta nog att sälja sina aktier i tid till någon ”grön” fondförvaltare. 

Vad händer med den nödvändiga privata finansieringen av den så kallade gröna omställningen ifall det högprofilerade projektet misslyckas? Intresset från privata aktörer kommer att svalna vilket resulterar i att ännu större offentliga stöd kommer krävas för att engagera privata företag och investerare, spår forskarduon i sin gemensamma debattartikel.

LÄS ÄVEN: LKAB:s jättesatsning på fossilfritt stål inte demokratiskt förankrad