Forskare: Billig grön el en ”miljöaktivistisk lögn”

”Data talar sitt tydliga språk: Påståendet att sol- och vindkraft sparar pengar är en miljöaktivistisk lögn.” Det konstaterar den meriterade danske forskaren, statsvetaren och författaren Björn Lomborg i en artikel i anrika Wall Street Journal.

Den profilerade danske statsvetaren Björn Lomborg har i flera böcker kritiskt granskat den så kallade gröna omställningen och de argument som används för att driva på den i ett allt snabbare tempo. Han menar att klimatalarmismen är opåkallad, klimatproblemen överdrivna och att det finns andra betydligt allvarligare problem i världen, bland annat fattigdom, som borde prioriteras men nu hamnar i skymundan.

I en debattartikel i anrika Wall Street Journal skärskådar han den så kallade gröna omställningen av elproduktionen från fossilt till sol och vind, och i synnerhet påståendena om att den gröna elen skulle vara billigare. Så är det inte, konstaterar Lomborg; tvärtom rusar våra elräkningar i höjden i takt med att den förment gröna energin tar en allt större plats i energimixen.

”Falsk matematik”

”Påståendet att grön energi är billigare bygger på falsk matematik”, skriver Lomborg. Detta eftersom man mäter kostnaderna för elen endast när solen skiner och vinden blåser. Men samhället behöver el även på natten och när det är mulet och vindstilla. Därför krävs backup, vilket inte sällan är liktydigt med fossil kraft. Konsumenterna måste därför betala för två olika kraftsystem: de förnybara energikällorna och backup-källorna. Eftersom de fossila energikällorna inte kan avvecklas utan stå i beredskap måste de tjäna tillbaka sina kapitalkostnader på färre antal driftstimmar, vilket leder till ännu dyrare kraft, konstaterar Lomborg.

LÄS ÄVEN: Dansk forskare sågar WHO-påstående om ‘extrem’ hetta

”Detta innebär att de verkliga energikostnaderna för sol och vind är mycket högre än vad gröna kampanjer hävdar”, skriver han och hänvisar bland annat till en kinesisk studie som visar att den verkliga kostnaden för solkraft där i genomsnitt är dubbelt så hög som för kolkraft. Lomborg referar även till en referentgranskad studie av situationen i Tyskland och amerikanska Texas som också kommer fram till att sol och vind är många gånger dyrare att producera än fossila bränslen. ”Tyskland, Storbritannien, Spanien och Danmark, som alla i allt högre grad förlitar sig på sol- och vindkraft, har bland världens dyraste el”, skriver han.

Tydligt samband

Lomborg hänvisar vidare till Internationella energibyråns senaste data från 2022 över kostnader för och förbrukning av sol- och vindkraft i närmare 70 länder. Dessa visar, enligt den danske statsvetaren, ”ett tydligt samband mellan mer sol och vind och högre genomsnittliga energipriser för hushåll och industri” – varje andel omställning från fossilt till förnybart innebär en avsevärt högre kostnad för elen. Det är heller inte något som kan skyllas på pandemin eller Rysslands invasion av Ukraina, vilket ofta görs i debatten – Lomborg konstaterar att data från tiden innan dessa ting visar samma sak.

I Tyskland, där den gröna omställningen av elproduktionen drivits kanske längst i världen, betalar konsumenterna mer än dubbelt så mycket för elen jämfört med i USA och mer än tre gånger så mycket som kineserna. Lomborg kritiserar att omställningens bejakare, inte minst i media, framhåller att så kallade förnybara energislag står för 70 procent av energibehovet, men ”glömmer” att nämna att detta endast är sant för verkligt soliga och blåsiga dagar. Mulna och vindstilla dagar täcker dessa energislag blygsamma 4 procent av behovet. Eftersom kärnkraften har avvecklats är det ofta fossila energislag som får täcka upp, vilket innebär att klimat- och miljövinsten uteblir.

Batterilagring inget alternativ

Lomborg slår i sin artikel också hål på argumentet om att förnybar energi kan lagras när det är soligt och blåsigt för att sedan användas när de motsatta väderförhållandena råder. Vad som sällan nämns är att den batteriteknik som åsyftas för att åstadkomma detta befinner sig på barnstadiet. Idag räcker hela Tysklands batterilagring till att försörja landet med el i cirka 20 minuter, sedan måste de fossila kraftverken rycka in för att täcka upp dygnets resterande 23 timmar och 40 minuter.

Lomborg tycker ändå att ”klimatbesatta europeiska regeringar” generellt är ärligare än amerikanska dito om att sol- och vindkraft kostar mer. Detta genom att man låter kostnaderna slå igenom direkt på konsumenternas elräkningar. I USA, mörkar man kostnaderna genom att behålla samma pris på elräkningen och i stället låta konsumenterna betala merkostnaden – som förra året totalt uppgick till svindlande 60 miljarder dollar – via skattsedeln.

Fattiga länder drabbas hårdast

Fattiga länder drabbas, enligt Lomborg, särskilt hårt av ”lögnen att grön energi är billig”. Detta genom att de rika länderna med sina gröna policyer ofta vägrar att hjälpa fattiga länder med fossilbränsleprojekt. Om det vore så att sol och vind verkligen var billigare än fossilt skulle världens fattiga länder enkelt gå från dagens energifattigdom till energiöverflöd, argumenterar den danske statsvetaren. ”Men detta händer bara i rika länder där generösa subventioner och befintlig infrastruktur för fossilbränslen gör vårt sol- och vindbedrägeriet möjligt”.

The cheap green lie

You are told that solar and wind are cheap

But cramming in more solar and wind just makes power more and more costly

because solar and wind are worthless when not sunny and windyhttps://t.co/QCc5uoHzei
WSJ: https://t.co/xgChiBT8cx https://t.co/2OkYAi31kd pic.twitter.com/H14VPoX4Hg

— Bjorn Lomborg (@BjornLomborg) January 22, 2025

Elbehovet ökar i de fattiga länderna och det mesta tillgodoses med fossila energislag med tonvikt på kol. I motsats till de rika länderna har man inte råd att låtsas att grön el är billigare. I u-landet Bangladesh, där de ekonomiska realiteterna är städse närvarande, har man satsat 13 gånger så mycket på kol som på sol och vind. Indien har kommunicerat ambitiösa solenergimål men bakom dessa döljer sig en krass ekonomisk verklighet där man för att ha råd att täcka det ökande elbehovet måst satsa tre gånger så mycket på kol som på sol och vind.

I Indien har dessutom en för sol- och vind-ivrarna besvärande skandal rullats upp. En stor del av satsningarna på förnybart har åstadkommits genom mutor till beslutsfattarna i den indiska delstaterna att köpa solkraft från den indiske miljardären Gautam Adani. I annat fall hade många inte valt att riskera energiförsörjningen på skakiga energislag som levererar ibland men lika ofta inte. ”Herr Adanis fall bekräftar vad data redan visar: Sol och vind är dåliga affärer och gör vår kraft mycket dyrare”, skriver Lomborg.

Björn Lomborg är ordförande för Copenhagen Consensus och gäststipendiat vid Stanford Universitys Hoover Institution.