Experter sågar statlig storsatsning på fossilfritt stål

I en debattartikel i Expressen riktar tre professorer hård kritik mot det så kallade Hybrit-projektet där den statliga ståltillverkningen i norr ska ställa om till fossilfritt stål. Energimyndigheten står i begrepp att pytsa in närmare fem miljarder skattekronor i projektet. Ett illa valt sätt att använda skattebetalarnas pengar, menar experterna och avfärdar det som ännu en i raden av ”gröna bubblor” där signalpolitik ges företräde framför förnuft.

Från klimatalarmistiskt håll har den aviserade satsningen i Sverige på omställning till vätgasstål hyllats som ett sätt att fasa ut fossila bränslen och minska de atmosfäruppvärmande CO2-utsläppen. Kritiker invänder dock att den klimatskonande effekten blir liten men kostnaden desto högre.

Ett tilläggsargument har varit att omställningen skulle skapa arbetstillfällen. Dessa blir dock ytterst få samtidigt som uttaget av el ur ett redan hårt ansträngt försörjningssystem blir oerhört hög. Regeringen borde i stället satsa på att lösa elbristen i Södra Sverige – det skulle vara 26 000 gånger mer effektivt, skriver de tre professorerna Jan Blomgren (tillämpad fysik), Magnus Henrekson (nationalekonomi) och Christian Sandström (företagsekonomi).

Historik av kostsamma klimatfiaskon

Professorerna tecknar en historik av Energimyndigheten som ett statligt verk som gjort sig känt för att skapa ”gröna bubblor”, det vill säga satsningar som sålts in som klimat- och miljösmarta med högstämde politisk retorik men sedan spruckit så som bubblor plägar göra.

Man exemplifierar med den socialdemokratiska Göra Persson-regeringens misslyckade satsning på etanolfabriker och hur Allians-energiminister Maud Olofssons fortsatta kasta bra pengar efter dåliga och gjorde satsningen till ett mångmiljarddyrt fiasko. Fortfarande idag dras invånarna i flera kommuner i norr med miljardskulder uppkomna ur det vanstyret.

Hybrit nästa stora felsatsning

Pilotprojektet Hybrit för att ställa om till fossilfri tillverkning av stål löper stor risk att bli nästa stora och dyra misslyckande, siar debattskrivarna. I stället för att stats fem miljarder på att kraftigt överanstränga Sveriges för framtiden underdimensionerade energiförsörjningssystem ytterligare med den här sortens tillverkning bör regeringen satsa på att återställa den nedmonterade energiförsörjningen i södra Sverige genom att bygga ny kärnkraft.

Det skulle enligt experterna tillföra i stället för att sluka el och normalisera dagens extrem elpriserna som tidigare (framför allt röda och rödgröna) regeringars katastrofala energipolitiska felsatsningar medfört – satsningar som också de sålts in med vackra klimatargument men utan konsekvensanalys. Det skulle också arbetsmarknadspolitiskt vända trenden där företag och arbetstillfällen nu i rask takt försvinner till följd av elbrist och skyhöga elpriser.

”26 000 gånger mer effektivt” satsa i söder

Sådana satsningar i söder menar de tre professorerna i motsats still Hybrit skulle vara en ”26 000 gånger mer effektiv” användning av skattemiljarderna, inte bara energipolitiskt utan också arbetsmarknadspolitiskt i antal skapade arbetstillfällen.

Trots att Energimyndigheten redan nu i dagarna står i begrepp att frigöra närmare fem miljarder skattekronor för storsatsningen på fossilfritt stål har de aktörer som ska genomföra den och få pengarna inte kunnat svara på ens hur man ska kunna få fram den el som det extremt energislukande projektet kräver.

Jämförande beräkningar entydiga

De tre professorerna presenterar i sin debattartikel jämförande beräkningar på hur många arbetstillfällen de olika scenarierna skulle leda till och hur stor elförbrukningen per jobb skulle bli. Dessa visar entydigt att Hybrit vore en enorm felsatsning av skattebetalarnas pengar om man vill se någon avkastning på pengarna i form av arbetstillfällen, företagande och lösning på den flerfaldigt samhällsskadliga elkrisen.

I ett globalt perspektiv blir den minskning av Sveriges CO2-utsläpp som en fullt genomförd omställning till fossilfritt stål skulle innebära dessutom försumbar men till en allt annat än försumbar kostnad på hundratals miljarder kronor. Det är karakteristika den har gemensamt med flera andra klimatpolitiska beslut som drabbat och fortsätter att drabba landets medborgare hårt.

LÄS ÄVEN: ”Grönt stål” för hundratals miljarder starkt ifrågasatt