Ett land i krig

➤ KRÖNIKA  Till och med i krig strävar man efter att inleda samtal mellan parterna för att lösa krisen. Så icke i svensk politik. Här gräver man ner sig i skyttegravarna och låter bomber och elände drabba folket intill förintelse.

Fotfolket vet egentligen inte vad de krigar för eller emot. Generalerna bestämmer hur många och vad som kan offras för att flytta fram opinionsfronten några kilometer. Deras opinionskrig styrs av jakten på medaljer och karriär. Avgörande beslut fattas i hemliga förhandlingar i överkommandot – långt från fotfolkets verklighet i ruinerna av välfärdssamhället.

De ”folkvalda” sitter i ockuperade herresäten vid dukade bord och skålar i champagne för framgångar som kostat fotfolket enorma förluster. Böjda över opinionsundersökningarnas frontrapporter söker de propagandaknep för att motverka motståndarnas framgångar och höja försvarsberedskapen i de egna leden.

Nu håller Socialdemokraterna kongress. Där ska partiets framtid diskuteras. Löfven slår fast att det politiska samtalet är avgörande för demokratin. Samtidigt rasar han över att KD beslutat att de kan samtala med Sverigedemokraterna. Alla vänsterns propagandavapen används för att attackera detta beslut. Som ju egentligen borde vara en självklarhet i en demokrati.

Kongressen ska handla om hur man kan locka till sig fler väljare. Inte om de frågor dessa väljare ser som de viktigaste. Ombuden ska hålla sig till kongressprogrammet. Här råder militär disciplin och egna idéer från de meniga bestraffas med degradering eller värre. Några radikala idéer om hur man ska lösa bostadsbristen, sjukvårdsköerna, segregeringen, skolkvaliteten, kriminaliteten, våldsspiralen, hedersvåldet och övriga stora ödesfrågor ska inte diskuteras.

Risken är ju att man inför den hotande verkligheten hamnar i samma lösningar som Sverigedemokraterna och deras miljon väljare. Det handlar om att rädda de pk-trognas privilegier. Dessutom sitter man ju fast i nedrustningsavtalet Jök där man avhänt sig de tunga vänstervapnen. Så det lär bli mest lösa skott, blindgångare och strategiska reträtter under denna kongress.

Överbefälhavare Löfven håller eldande tal men håller inte vad han lovar. Rosornas inbördeskrig hotar alltmer hans ställning. Landet hotas att invaderas ekonomiskt, kulturellt och religiöst. Kriget mot det gamla enhetliga Sverige pågår från alla flanker. Normupplösningen har tvingat politikerna att uppfinna ett större hot för att avleda folkets frustration.

Koldioxiden har med en gigantisk propagandabluff övertagit rollen som det allt överskuggande hotet mot svenska folket. Därför behöver Löfven Miljöpartiet i sin stab för de ska fungera som femtekolonnare i det politiska kriget mot nationalismen, det fria ordet, det sunda bondförnuftet och det svenska folket.