Ekeroth: ”Tidöregeringen – släpp loss SD så löser ni gängvåldet”

LEDARE • Ingen förväntar sig att Tidö-regeringen på två år ska rätta till fyrtio års politiska misslyckanden. Men trots det riktas nu frustration och kritik mot de partier som försöker städa upp röran. Orimligt? Ja. Tidigt? Definitivt. Men viktigare är att fråga sig: Vad kan göras snabbare? Vad hålls tillbaka av gamla konventioner, byråkrati och feghet? Svaret är enkelt: Släpp lös SD.

Medias rapportering om sprängningar och mord påverkar opinionen, men den missriktade kritiken mot Tidö-partierna är fascinerande. Det går att önska snabbare och hårdare tag, men det finns inget realistiskt alternativ till dagens regering. Faktum är att detta, med SD som pådrivare, är den bästa regeringen Sverige haft sedan demokratins införande.

Behöver den bli bättre? Självklart. Och den kommer bli det när SD tar ministerposter. Men redan nu har enorma framsteg gjorts inom migration, kriminalitet, skatter och energipolitik. Något sossarna aldrig ens varit i närheten av. Tvärtom hade allt blivit värre.

Tycker du Tidö går för långsamt? Tänk då på alternativet: Socialdemokraterna med sina eviga misslyckanden, stöttade av V, MP och C. Det hade varit den sista spiken i Sveriges kista.

Så: Tidö är det bästa vi sett på 100 år. Men om vi vill ha fyra år till av framsteg – och snabbare, tuffare sådana – krävs en sak: Släpp lös SD!

Vågat och velat

Grundproblemet med de tre så kallade ”borgerliga partierna”, vilka som bäst kan klassas som centerliberala, är att de är den gamla sortens politiker. De som spelar spelet, de som håller sig inom ramarna som vänsterliberalerna satt för dem. De är noggranna att följa den gängse ordningen, inte göra för stora förändringar för snabbt, vara återhållsamma, framstå som sansade och duktiga, sävliga och kanske trevliga.

Det hade säkert varit fint och fungerat bra i ett svenskt Sverige. Men vi lever inte i ett svenskt Sverige längre. Vi lever i ett mångkulturellt kaos. Som Jimmie Åkesson skrev:

Massinvandring från dysfunktionella länder och en lagstiftning anpassad för ”det gamla Sverige” är det som har lett fram till de dagligen återkommande sprängningar vi kan läsa om i media. Vi sverigedemokrater har varnat för denna typ av utveckling i decennier och jag vågar påstå att vi är det enda parti som utan skygglappar vill gå till botten med problemets orsak.

Precis så. SD har alltid sagt det som behövts sägas, trots massivt motstånd. Härdade av årtionden av kamp är vi redo att genomföra de snabba, tuffa förändringar som krävs. Men vi hålls tillbaka av de gamla partierna – av dem som saknar modet.

Många förstår inte vad som sker bakom kulisserna. SD pressar på, men hindras av andra, inte minst Liberalerna. Samarbetet fungerar väl, men det får inte bli ett alibi för att inte gå längre.

Men jag vet att SD:s företrädare, både politiker och tjänstemän, vill och försöker mer. Jag har pratat med många av dem. Men de hindras av de andra i de sävliga partierna.

Mitt råd till borgerligheten

Jag har aldrig brytt mig om praxis, konventioner eller ”hur saker ska vara”. Det är därför jag kunnat föreslå förändringar som då var oacceptabla men idag är regeringspolitik. Men de borgerliga partierna saknar det mod, den kraft och det jävla anamma som krävs för att vända Sverige. Vi behöver alexanderhugg, inte tänka i små steg.

Därför, om borgerligheten vill vinna nästa väl, så är mitt råd:

Släpp lös SD. Lyssna och anamma deras förslag. Lägg ner ert motstånd och er ängslighet. När ni får ett infall att ni inte vågar – gör det ändå. Som Seinfeld sa i komediserien Seinfeld: ”Om alla instinkter du har är fel, måste motsatsen vara rätt.”

Gängvåldet och islamiseringen är en ödesfråga för denna regering. Den valdes ju inte minst för att hantera just det. Nu måste de växla upp. Möten och förhandlingar räcker inte. Väljarna vill se resultat.

Låt redan nu, i mitten av mandatperioden, Richard Jomshof ta över posten som justitieminister och Jimmie Åkesson som migrationsminister. Lägg er platta för vad SD säger. Då kommer ni få se förändring på riktigt – och ytterligare fyra år vid makten.