Det är tur att det skjuts så mycket

DEBATT • På tidskriften Kvartals hemsida ser jag i skrivande stund att det i år skett 117 skjutningar, 18 har dött, och att det gått 4 timmar sedan den senaste skjutningen. Även om det är synd att det ska vara på det viset så hade det kunnat vara värre – vi hade kunnat leva i ett Sverige helt utan skjutningar.

Skälet till att det vore värre utan skjutningarna är att dessa får stor uppmärksamhet. Detta trots att de bara utgör någon promille av den totala brottsligheten. De samhälleliga skador skjutningarna orsakar är alltså små. Åtminstone om man jämför med resten av brottsligheten i form av rån, stölder, bedrägerier, misshandel, och så vidare.

Men varför är det bra att skjutningarna får stor uppmärksamhet? Därför att denna uppmärksamhet är ett krav för att något ska göras åt problemet med brottsligheten och den misslyckade invandringspolitik som denna gror ur.

Detta är dubbelt viktigt på grund av den olyckliga tendensen att sopa dessa problem under mattan. Det är helt enkelt få politiker och journalister som vill prata om det. Lyckligtvis är detta långt mindre vanligt än det var för några år sedan, och idag är det bara den mest extrema vänstern som fortfarande hävdar att allt är frid och fröjd i Bullerbylandet Sverige.

Men detta kan vi tacka skjutningarna för – det var dessa som krossade tystnadsmuren. De var så spektakulära att de inte kunde förtigas, hur mycket man än försökte. Idag diskuterar till och med SVT och DN invandringsproblemen, och de kommer att tvingas göra det så länge skjutningarna fortsätter.

Skjutningarna utgör alltså bara den mest spektakulära toppen på det isberg som utgörs av brottsligheten och den misslyckade integrationen. Men detta bör få oss att inse en dyster sanning: det är mycket värre än vad det verkar. Den mindre spektakulära brottsligheten – det vill säga nästan all brottslighet – flyger fortfarande under radarn. Även om vi skulle bli kvitt skjutningarna så skulle denna leva kvar.

Skjutningarna är symptomet. Orsaken är utanförskapet, massinvandringen, svenskhatet, hederskulturen och att alltför många invandrare inte har någon som helst lojalitet mot Sverige. De ser sig inte Sverige som sitt land, utan något som ska utnyttjas och plundras för den egna familjens, klanens, religionens, gängets, och personens vinning.

Vi kan lösa detta problemkomplex. Det första steget måste vara en kraftigt minskad invandring, för att undvika att problemen förvärras. Men det finns mycket annat som borde göras. Det är inte oundvikligt att massinvandring leder till sådana problem som Sverige tampas med. Flera andra länder i Europa har haft nästan lika hög invandring som Sverige utan att se denna utveckling.

Det går alltså att lösa problemet, även om det definitivt kommer att bli svårare att reparera det än det hade varit att hindra det från att uppstå. Detta kommer att kräva en betydligt mer aggressiv brottsbekämpning hos polisen, i domstolarna, och fängelserna. Även sociala insatser kommer att krävas, främst sänkta bidrag och sänkta ingångslöner. Det förra är för att göra integration och arbete nödvändigt, det andra för att öppna dörren.

Detta är inte populära åtgärder. De är inte ”snälla.” Men de måste göras. Och så länge skjutningarna fortsätter finns det en chans att bygga opinion för detta. Det vi bör vara rädda för är om skjutningarna skulle tystna. I den tystnaden skulle problemen fortsätta att växa.

Jakob Sjölander