Chockstudien: Invandringen kostar 11 000 miljarder kronor

Asylmigration från Somalia och övriga länder på Afrikas horn kostar samhället över sju miljoner kronor per migrant. Det slår forskare i Nederländerna fast. Situationen är långsiktigt ohållbar, och hela migrationspolitiken likställs av forskarna med ett Ponzibedrägeri.

Boken ”Gränslös välfärdsstat”, som idag uppmärksammas av tyska Bild, är en forskningsstudie som publicerades redan i juni förra året. Den uppges emellertid nu skaka om politiker i hela Europa, och i Tyskland kräver politiker att en liknande studie görs där.

Bakom boken står fyra nederländska akademiker: Matematik- och datalogidoktorn J. H. van de Beek, ekonomiforskaren H. Roodenburg, professor emeritus i ekonomi Dr. J. Hartog samt sociologen G. W. Kreffer.

Räknar totalkostnad

Något som är unikt med den nederländska studien är att den är mycket omfattande, och presenterar flera olika kalkyler för att beräkna samtliga migranters genomsnittliga totala nettobidrag till samhället. Skatteinbetalningar minus bidrag och andra samhällskostnader.

Enligt ett sätt att räkna: Summan av bidrag till eller kostnader för samhället, från invandringsdagen och fram till migranten avlider, återvandrar eller utvisas. Enligt ett annat sätt att räkna summeras även kostnaderna för migrantens eventuella barn. I en tredje modell räknas endast kostnader för de invandrare som stannar i landet permanent.

Resultatet är oavsett sätt att räkna nedslående. Enligt forskargruppen, verksam vid högt ansedda Universiteit van Amsterdam, ökar kostnaden för invandringen hela tiden. Den beräknas år 2040 ha kostat det nederländska samhället tusen miljarder euro under en 45-årsperiod; motsvarande drygt 11 000 miljarder svenska kronor. En hiskelig summa pengar.

”Beräkningarna i denna rapport lämnar inget tvivel om vad detta betyder på lång sikt: Ett ökande tryck på de offentliga finansierna och slutligen ett slut på välfärdsstaten sådan som den ser ut idag”, skriver forskarna.

Somalier kostar mest

Föga förvånande är det enligt studien stor skillnad mellan olika invandrargrupper. Arbetskraftsinvandrare från Japan, Nordamerika och Oceanien är exempelvis lönsamma – och genererar under sin tid i Nederländerna ett nettobidrag på motsvarande drygt sju miljoner svenska kronor per migrant.

I andra änden av skalan finns asylinvandrare från Afrika, i synnerhet somalier, eritreaner, etiopier och sudaneser. De kostar under sin tid i landet istället över sju miljoner kronor per person.

Den kostnaden är emellertid ett genomsnitt för hela gruppen, och forskarna konstaterar att afrikaner som återvänder till hemlandet eller bosätter sig i något annat land kostar betydligt mindre än de som stannar permanent. De permanenta invandrarna kostar alltså ännu mer pengar.

”Omvänd välfärdsmagnet” kallar forskarna fenomenet som de förklarar på följande sätt: ”Invandrare som är dåliga på att integrera sig tenderar att bosätta sig i Nederländerna en längre tid, medan invandrare med bra integrationsvärden snabbt flyttar igen”.

Kostsam arbetskraftsinvandring

Att student- och arbetskraftsinvandring är mer lönsam än asylinvandring kommer kanske inte som någon överraskning, men forskarna visar att det är stor skillnad beroende på vilka länder migranterna kommer ifrån.

Ett sätt att mäta på är antal bidragstagare som hundra student- eller arbetskraftsinvandrare från ett givet land ger upphov till. För länder som USA, Australien, Sverige och Japan är antalet noll eller nära noll. Dessa invandrare försörjer nästintill uteslutande både sig själva och sina eventuella medföljande anhöriga.

För länder som Afghanistan, Syrien, Eritrea och Somalia ligger antalet däremot nära eller till och med över hundra. Det innebär att en arbetskraftsinvandrare från något av de länderna i genomsnitt ger upphov till en invandrare, exempelvis en anhörig, som lever på bidrag.

Det gör att samhällsnyttan av arbetskraftsinvandring från dessa länder helt försvinner. Istället blir invandraren en belastning. För student- och arbetskraftsinvandrare från Afrikas horn kan antalet bidragstagare per migrant i vissa fall till och med uppgå till fler än en.

Invandringen ”ett Ponzibedrägeri”

Politiker i västvärlden talar ofta om att invandrarna behövs för att föryngra och ersätta en åldrande ursprungsbefolkning. Det talas inom akademin om ersättningsinvandring eller, mer kontroversiellt i folkmun, om ett folkutbyte, där västvärldens vita successivt byts ut mot människor med mörkare hudfärg från tredje världens länder.

De nederländska forskarna räknar att med dagens utveckling kommer endast tio procent av Nederländernas befolkning år 2100 utgöras av ättlingar till dem som bodde i landet år 2020. Resten, omkring 90 procent, kommer vara invandrare som kommit efter 2020 samt dessa invandrares barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Men att tro att det framgångsrikt går att hålla nere medelåldern och den växande andelen pensionärer är ett bedrägeri, menar forskarna. ”Den här studien fann att lösa åldrandet genom invandring liknar ett pyramidspel eller Ponzibedrägeri”, skriver de.

Om politikerna fortsätter försöker lösa problemet med den åldrande befolkningen genom att fylla på med fler och fler invandrare i arbetsför ålder så kommer det leda till att Nederländerna har hundra miljoner invånare om mindre än 80 år.

Kvinnor måste föda fler barn

Forskarna menar att invandringen inte löser grundorsakerna: Att nederländska kvinnor föder få barn och att människor blir allt äldre. Och även om exempelvis första generationens invandrarkvinnor föder många barn, så gör inte andra och tredje generationens invandrarkvinnor det, påpekar de.

”Den enda strukturella lösningen på detta är att det genomsnittliga antalet barn per kvinna i Nederländerna ökas till omkring 2,1”, skriver forskarna. Dessutom bör pensionsåldern höjas, något som redan görs och föreslagits.

Forskarna skriver i sin sammanfattning att de är medvetna om att deras studie avhandlar ett känsligt och tabubelagt ämne, och att ”den nuvarande invandringspolitiken knappast kan bli selektiv utan en fundamental politisk förändring”.

De hoppas trots det att rapporten ska hjälpa politiker att, utifrån fakta, fatta rätt beslut gällande Nederländernas framtid.