Brå-rapport: Parallella rättssystem och kriminella skräckvälden i invandrardominerade områden

En färsk Brå-rapport visar att förtroendet för den svenska polisen och det svenska rättsväsendet är lägre än någonsin bland invånarna i så kallade ”socialt utsatta områden”, dvs miljonprogramsförorter där det i huvudsak bor personer med utomvästlig asylrelaterad invandrarbakgrund. I stället vänder många sig till parallella rättssystem – släktens överhuvud eller klanhövdingen, imamen i den muslimska sharia-domstolen eller gudfadern inom den organiserade kriminaliteten.

Runt hälften av invånarna i dessa områden vågar inte kontakta polisen eller vittna i rättegångar av rädsla för repressalier från de kriminella gängen, även när det är de själva som utsatts för brott. Ännu fler, hela sju av tio, uppger att de upplever påtryckningar från kriminella om att hålla tyst och inte blanda in det svenska samhället, och lika många vågar inte säga ifrån om de ser brott begås i området, exempelvis skadegörelse.

Det man uppger sig konkret vara rädd för är trakasserier och grovt våld som även kan riktas mot anhöriga till den som inte håller tyst. ”Tystnad har blivit en etablerad norm” i de här bostadsområdena, slår Brå fast.

Syn på heder, anseende och ära bidrar
De finns även en kulturell ”skamkomponent” som bidrar till att brott inte anmäls och tystnad råder. Exempelvis anses det påverka familjens ”heder, anseende och ära” negativt om det kommer ut att en kvinna blivit misshandlad eller våldtagen. Det är också skamligt och degraderande att som förälder vidgå att ens barn blivit kriminella.

Enligt Brå-rapporten, som bygger på intervjuer med personer som bor och arbetar i ”utanförskapsområdena” är det runt en halv miljon människor i Sverige idag som lever i parallellsamhällen där muslimska och/eller kriminella auktoriteter trängt ut det svenska rättssamhället.

Motsatta synsätt på polisen
Många boende i de ”utsatta områdena” anser också att den svenska polisen är ineffektiv och slapphänt. Man förstår inte varför det svenska rättsväsendet inte klarar av att få bukt med narkotikahandel, gängskjutningar och annan frekvent brottslighet.

Bland de yngre ofta antisociala invandrarkillarna, som utgör rekryteringsunderlag för den organiserade brottsligheten, betraktar man i stället polisen med uttalad fientlighet och anser tvärtemot andra grupper i områdena att polisen är för närvarande, kontrollerar dem för mycket.

Många boende suger också upp och odlar en socioekonomisk offermentalitet där det faktum att man inte är delaktig i det svenska samhället betraktas som det svenska samhällets fel och inte ens eget. Man har dock svårt att konkretisera detta och i Brå-rapporten beskrivs fenomenet som ”en diffus känsla av utanförskap”.

Läs hela Brå-rapporten HÄR.