Borde Jessica Stegruds tweet tas med i Sveriges kulturkanon?

Samnytts Mattias Albinsson skriver i denna krönika om förra veckans debatt efter SD-politikern Jessica Stegruds tweet.

”Så blev han konfirmerad på våren. Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon å 65 öre kannan och Lettströms majsoblater å 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion, ty man reflekterade icke den tiden, utan man fick »stämningar».”

LÄS ÄVEN: Kristersson och Åkesson i ordbråk efter tweet om politikers ursprung

Så skrev August Strindberg i sin novell Dygdens lön, i novellsamlingen Giftas. Den handlar om pojken Theodor som gör sitt bästa för att leva ett fromt och dygdigt liv, gudfruktigt och i sexuell avhållsamhet. Han blir olycklig, sjuk och dör ung.

Hans äldre bror Gusten är Theodors raka motsats och köper inte minst sex av prostituerade. Han lever istället ett långt och lyckligt liv, där han får åtta barn. Att få många barn anses under 1880-talet vara ett objektivt mått på framgång för en svensk man.

1880-talets sedlighetsdebatt

Det här verket är sedan förra veckan en del av Sveriges så kallade kulturkanon. Det är än så länge inga feminister som har reagerat på att en samling skrifter som kan anses förhärliga sexköp fått den statusen. Men det kanske kommer.

Som de flesta känner till var Giftas ett inlägg i den svenska sedlighetsdebatt som rasade under 1880-talet. Den victorianska erans strikta syn på äktenskap, trohet och sexualitet diskuterades. Strindberg gav sig med sina noveller in i den debatten, och ifrågasatte värdet i att leva enligt vissa givna normer.

LÄS ÄVEN: S-topp vill ”tvångsblanda” i Sverige – bor själv i Danmark

Giftasnovellerna rörde upp starka känslor. Och August Strindberg åtalades hösten 1884 för att med det citerade textstycket ha brutit mot det sjunde kapitlet i den dåvarande Strafflagen: ”Hwar som hädar Gud, eller lastar eller gädar Guds heliga ord eller sakramenten, dömes till straffarbete i högst twå år”.

Det Strindberg åtalades för var alltså att ha liknat nattvardsbrödet, Kristi kropp, vid majsoblater som kunde köpas för en krona skålpundet (425 gram) och nattvardsvinet, Kristi blod, vid piccadon; ett billigt rödvin som under mitten av 1800-talet storskaligt såldes via tidningsannonser. En motsvarighet till dagens lådvin.

Strindberg friades emellertid av domstolen.

Förbjudna sanningar

Varje tid har sina tabun. Makthavare som inte får kritiseras. Normer som inte får ifrågasättas. Sanningar som inte får sägas.

Under 1880-talet gick kyrkans och religionens inflytande i samhället kräftgång. Kanske inte minst sedan ståndsriksdagens avskaffande ett par decennier tidigare, vilket fråntagit prästeliten dess roll som en av fyra maktpelare. Men kristendomen var ännu skyddad i lag, och det fanns därför de som ville få Strindberg straffad för hans skrifter.

LÄS ÄVEN: Lawen Redar: ”Mina föräldrar lärde mig kämpa för Kurdistan”

Att nattvardsbrödet förmodligen var massinköpta majsoblater, och nattvardsvinet sannolikt var piccadon, eller något annat billigt rödvin, saknade i det sammanhanget betydelse.

Att påpeka dessa fakta skapade rabalder. Det var givetvis mer än bara Strindbergs skriverier om nattvarden som provocerade i Giftasnovellerna, men det var dessa rader som det fanns lagstöd att åtala honom för.

Ny tid nya tabun

Och det för oss fram till förra veckans heta potatis. SD-politikern Jessica Stegruds tweet om tv-debatten mellan Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar och kulturminister Parisa Liljestrand (M).

”Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt”, skrev hon.

Precis som August Strindbergs skildring om nattvardsbrödet och vinet, så var det som Stegrud skrev i sak korrekt. Lawen Redar är kurd, och har till stor del sin kurdiska nationalitet att tacka för sina politiska framgångar. Hon har inte minst värvat sina röster bland Sveriges kurder. Och Parisa Liljestrand är född i Iran, och kan därför beskrivas som persisk.

Och det finns naturligtvis skäl att fråga sig om en person som inte växt upp i det svenska majoritetssamhället har samma syn på svensk kultur, som den som har gjort det. Hur påverkas en kulturdebatt av att den förs av personer som växt upp med en annan nations kultur?

Men att något objektivt sett är sant, spelar inte så stor roll. Varje tidsålder har sina sanningar som inte får uttryckas. Och vem vet, kanske blir Jessica Stegruds tweet en del av Sveriges kulturkanon. Om sisådär 140 år eller så.

LÄS ÄVEN: Dagerlind: Väntat att drevet skulle gå mot Stegruds konstaterande av faktum