Statsvetare: Ideologiserad genusforskning hotar jämställdheten

Överdrivna rapporter om sexuella trakasserier inom akademin riskerar att underminera tilliten mellan könen och i förlängningen försvåra verklig jämställdhet. Det menar statsvetaren Bo Rothstein i en kritisk debattartikel där han riktar skarp kritik mot Nationella sekretariatet för genusforskning och vad han beskriver som ett politiserat angreppssätt som sätter aktivism före vetenskap.

I en debattartikel på sajten Kvartal varnar Bo Rothstein, seniorprofessor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, för vad han menar är en politisering på bekostnad av vetenskapen inom det som går under beteckningen genusvetenskaplig forskning. Enligt Rothstein är det ett växande problem att rapporter om sexuella trakasserier inom akademin bygger på undermåligt material och gravt överdrivna tolkningar.

Som exempel lyfter han en rapport från Nationella sekretariatet för genusforskning, som enligt honom baseras på en enkät med hela 96 procents bortfall. Trots detta används den som underlag för att hävda att upp till 60 procent av respondenterna utsatts för trakasserier eller våld.

Rothstein menar att alla seriösa forskare skulle ha förkastat en sådan studie på metodologiska grunder. Den sortens kunskapsproduktion bör inte få ligga till grund för politiska eller organisatoriska beslut, skriver han.

”Begreppsstretching” förvandlar blickar till övergrepp

Rothstein riktar också kritik mot vad han beskriver som en ”begreppsstretching” inom fältet. Enligt honom inbegriper vissa definitioner av trakasserier allt från ”svårtolkade blickar” till vaga antydningar – något som riskerar att urvattna allvaret i verkliga övergrepp och skapa en osund misstänksamhet inom akademin.

LÄS ÄVEN: Ingen mer genusvetenskap på ungerska universitet: “Ideologi, inte vetenskap”

Han ifrågasätter även varför offentliga myndigheter, som enligt grundlagen ska verka sakligt och opartiskt, i vissa fall agerar som ”ideologiska kamporganisationer” på genusområdet.

Alternativ bild från etablerad arbetsmiljöforskning

Som kontrast till de uppmärksammade genusforskningsrapporterna hänvisar Rothstein till Arbetsmiljöbarometern vid Göteborgs universitet. Denna genomfördes regelbundet mellan 2002 och 2015 och hade enligt honom både hög svarsfrekvens och en bred ansats.

I dessa undersökningar angav mellan 1,0 och 2,7 procent av de svarande att de utsatts för sexuella trakasserier under det senaste året – mycket långt ifrån de siffror kring 60–70 procent som enligt Rothstein ofta presenteras i den så kallade genusforskningens sammanhang.

Han understryker att även den lägre siffran är oacceptabel – sexuella trakasserier ska inte förekomma överhuvudtaget – men betonar att skillnaden i nivå har stor betydelse för hur problemet uppfattas och hanteras.

Tillit som förutsättning för jämställdhet

Enligt Rothstein är tillit en avgörande faktor för fungerande akademiska miljöer. Han menar att överdrivna eller felaktiga påståenden om utbredda trakasserier riskerar att rasera denna tillit – både mellan kollegor och mellan handledare och doktorander.

LÄS ÄVEN: Blindtest avslöjar genusvetarnas förutbestämda åsikter

Som exempel berättar han att han varit i kontakt med kollegor som vittnat om att nyantagna kvinnliga doktorander uttrycker ovilja att ha manliga handledare av rädsla för trakasserier. Rothstein ser det som ett allvarligt hot mot både akademisk frihet och jämställdhet i praktiken – om kvinnor inte längre vill ha manliga handledare på grund av en generaliserad misstanke om diskriminering, då blir jämställdhet i egentlig mening omöjlig, skriver han.

Kritik mot genusvetenskapens ställning

Så kallad genusvetenskap som akademisk disciplin har länge varit omdebatterad. Kritiker har pekat på att delar av forskningen saknar tydlig metodologisk förankring och i stället drivs från ideologiska utgångspunkter, det vill säga att åsikter ges en falsk tyngd genom att kläs ut till vetenskap och forskning. Kritiken har handlat om sådant som brist på transparens, låg empirisk anknytning och en ovilja att underkasta sig kritisk granskning.

Filosofen Martha Nussbaum har exempelvis kritiserat delar av den genusinspirerade teoribildningen för att vara mer litterär uppvisning och ordkonst än vetenskap, och menar att det ofta rör sig om ”retoriskt briljant men tomt innehåll”. I Sverige har debatten återkommande aktualiserats i samband med att så kallade genusvetenskapliga institutioner bedömts ha ”låg metodologisk stringens” i sina forskningsansökningar.

Risk för könssegregering inom akademin

Rothstein varnar i sin artikel för att en fortsatt ideologisering av forskningen kan leda till könssegregerade akademiska miljöer. Om tilliten mellan könen eroderas ytterligare, kan det i praktiken leda till att män endast handleder män och kvinnor endast kvinnor – ett akademiskt parallellsystem som enligt honom underminerar tanken om gemensamma, jämställda institutioner.

Jämställdhet handlar om att kvinnor och män verkar på lika villkor i samma organisationer, inte att de separeras, skriver han.

LÄS ÄVEN: Kritiserade genusprojekt – nu sparkas Jaktjournalen ut av Holmen Skog