Striden om bilstranden i Laholm: En hundraårig svensk tradition ser ut att få sitt slut

I över hundra år har bilar fått rulla ner på stranden i Laholm – ett ovanligt och älskat inslag i det svenska sommarlandskapet. Men den 31 maj 2024 sattes ett definitivt stopp. Ett beslut från Mark- och miljööverdomstolen innebär att ingen längre får köra eller parkera på stranden i Mellbystrand och Skummeslövsstrand. Bakom beslutet ligger en segdragen konflikt mellan lokalbefolkning, miljömyndigheter och politiska signaler från högsta ort.

Konflikten började redan på 1970-talet, men det var 2008 som det första riktiga juridiska slaget togs. Sedan dess har Laholms kommun förgäves försökt försvara rätten att låta bilar rulla ner till stranden. Lokala föreningar, företagare och återkommande sommargäster har pekat på tillgänglighet, tradition och platsens särart. Men juridiken har rullat i motsatt riktning.

Länsstyrelsen i Hallands län – med stöd av Miljöbalken – beslutade 2023 att sätta stopp för all biltrafik på strandzonen. Motivet: att skydda känsliga strandmiljöer, minska erosion, samt förbättra säkerheten för badgäster och cyklister. Men många laholmare uppfattade beslutet som en symbolfråga – och såg ett tydligt samband mellan politisk ideologi och beslutets skärpa.

LÄS ÄVEN: EU: Hårdare tag mot äldre bilar – vi skärper besiktningsreglerna

För när beslutet började tillämpas, satt vänsterpartisten Brittis Benzler som landshövding i Halland. Benzler har en bakgrund som förbundssekreterare i Kommunistisk Ungdom, var med i VPK:s programkommission under namnbytet till Vänsterpartiet och satt i partiets verkställande utskott under 1990-talet och 2010-talet.

Hon har dessutom beskrivits som ideologiskt stark och lojal mot partilinjen. Att hon tillträdde som landshövding mitt under konflikten och sedan valde att fullfölja och genomdriva förbudet mot biltrafik på stranden har inte gått obemärkt förbi.

– Det är en tydlig ideologisk markering, menar en av motståndarna i föreningen ”Strand för alla”, juristen Ola Bengtsson, som fortfarande hoppas på prövning i Högsta domstolen.

Kritiker menar också att länsstyrelsens hållning skärptes efter Benzlers tillträde – och att det lokala perspektivet då helt kördes över. Det är visserligen domstolar som avgjort ärendet, men signalvärdet är svårt att bortse från. Kommunen har lagt över en miljon kronor på rättsprocesser, men står nu inför faktum: förbudet gäller och kan inte överklagas. Det är dessutom oklart om beslutet ens kan omprövas politiskt i framtiden.

Ett avslut – eller början på något nytt?

För många laholmare handlar det inte bara om parkering – det handlar om identitet. Bilstranden är inte bara en unik form av turism, det är ett uttryck för frihet, för vardagsnära tillgång till naturen, för ett sätt att semestra som är präglat av arbetarklass, barnfamiljer, grilldoft och badkorgar.

Nu är allt detta förbjudet.

Men kanske är det inte över än. Ola Bengtsson har meddelat att man nu tar ärendet vidare till Högsta domstolen. Och även om oddsen är osäkra – lever hoppet kvar bland dem som vägrar acceptera att hundra års sommartradition ska sluta i tystnad.

När Samnytt kontaktar Ola Bengtsson berättar han:

– Den här sträckan sandstrand på fem kilometer, det är allmänt känt att det växer ingenting där och att vattnet har packat sanden. Men så har det flyttat hit folk från Stockholm och de vill inte ha bilar där. Man har hållit på i 16 år och försökt lyfta att det är ju farligt det här. Sen fick de en ny landshövding, en kvinna, vänsterpartisten Brittis Benzler, som gick ut och talade om att ”bilar packar sanden”. Han fortsätter:

– Sedan kom de fram till att det var ju miljöfarligt, det här, att bilarna packade sanden. Och då kan tydligen inte grävande insekter eller fåglar leva. Och då var ju rättsprocessen igång och man överklagade det här till mark- och miljödomstolen i Vänersborg.

LÄS ÄVEN: Statens beslut: Jannes veteranbilar ska skrotas – “miljöaktivister ut i fingerspetsarna”

Bengtsson menar att den domstolen i sig själv har en ideologisk partiskhet. Han utvecklar:

– De kom fram till att bilarna packar sanden och att sanddynorna därmed inte kan växa, blommor och sandmollor inte kan växa. Och grävande insekter… Det låter som en Hasse och Tage sketch… Men när jag såg det här blev jag förbannad och tog kontakt med Mats Olofsson i Strand för alla. Han berättar vidare:

– Man har ju inte varit ute och tagit sandprover. Vi vägrades prövningstillstånd, så domen stod fast. Och då det var försent att söka resning, så samlade föreningen in ett par hundra tusen kronor genom de 6000 medlemmarna – och köpte en utredning där man gjorde markprover på stranden. Han fortsätter:

– Man kom fram till att det var ingen som helst packningsgrad gjord av bilar, så ingenting hade med bilar att göra. Det var vattnet som packade sanden. Det finns också olika sandsorter och här nere är sandkornen väldigt små, vilket gör att de klistrar ihop sig. Det innebär att det inte kan växa heller.

Vi frågar vad detta har fått för effekter:

– Näringslivet här nere börjar gå på knäna. Köpmönstren och turismen har minskat. Och funktinshindrade kan heller inte ta sig ner till stranden.

Nu går det ändå till Högsta domstol?

– Ja, och nu kan vi få prövning i HD om detta är ny bevisning, vilket det är. Vi får en renodlat juridisk prövning. Man kan ha rätt, vilket vi har, men man måste också få rätt. Detta är en kulturfråga, det är en kultur här nere att kunna få köra ut till stranden.

Handlar det om ett generellt motstånd från politiker när det gäller bilar, frihet och svenska traditioner?

– Precis, vad bra att du uppfattar det. För det är en stor fråga härnere, alla är ju vana vid det här. Hela orten är ju uppbyggd kring den turism som det här skapat. Många bilklubbar möts också här nere. Det är en gammal kultur det här.

Vi frågar avslutningsvis hur det folkliga engagemanget ser ut:

– Strand för alla, alltså vi som vill ha kvar möjligheten att åka ner med bilen till stranden, är fler än 6000, den andra gruppen Strandmiljö, har kanske hundra personer, om ens det. Ändå har det blivit så här. Han avslutar:

– Det är ett självskadebeteende.