Nordiska museet: “Id Al-Fitr” och “Ramadan” är svenska högtider

Nordiska museet inkluderar nu “Id Al-Fitr” och “Ramadan” i en förteckning över svenska högtider på deras hemsida, vid sidan av julafton, midsommarafton och Kristi himmelfärdsdag. Samnytt har kontaktat Nordiska museet och frågat hur detta kommer sig.

I museets förklarande text står bland annat att “Firanden av högtider och folkliga traditioner genom Sveriges och Nordens kulturhistoria är ett av Nordiska museets kunskapsområden”. Nordiska museet grundades 1873 och i stiftelsens stadgar kan man bland annat läsa att uppdraget består i att ”bevara och levandegöra minnet av liv och arbete i Sverige, företrädesvis för tiden efter 1520. Museets ansvar omfattar hela det kulturhistoriska fältet.”

Grundaren av stiftelsen, språkforskaren och kulturhistorikern Artur Hazelius, skrev även 1880 i stadgarna “Det skall vara ett hem för minnen framför allt ur svenska folkets lif, men ävfen ur andra folks, som med det svenska äro befryndade.”

På Nordiska museets hemsida står numera följande att läsa om svenska högtider:

Politisk påverkan?

I dagsläget finansieras Nordiska museet till 70 procent av statsanslag, vilket kan väcka misstankar om påverkan från politiker vid kulturdepartementet. En sådan styrning blev uppenbar i samband med renoveringen och nyinvigningen av Nationalmuseum 2018, då Alice Bah Kuhnke (MP) var kulturminister. Då hade de nya upphängningarna och innehållet anpassats till vad som ansågs vara politisk korrekt. Bland annat hade de flesta av Anders Zorns verk plockats ner och historiska verk med nationella teman hade försetts med varnings- och instruktionsskyltar.

Att benämna islamiska högtider som svenska gör även statsfinansierade “Visit Sweden” på sin webbplats, där man nyligen lade ut en högtidskalender för 2025 där Ramadan, Al hijra och Eid al-Adha finns med som svenska högtider, dock exempelvis inte Lucia.

När blev det en svensk högtid?

Opinionsbildaren och samhällsdebattören Josefin Utas uppmärksammar Nordiska museets kategorisering av islamiska högtider som svenska och ställer några öppna frågor på sin Facebook:

“Visste ni att Eid al-Fitr är en svensk högtid? Det tycker i alla fall Nordiska museet i Stockholm, som har med både Ramadan och Eid al fitr (slutet på Ramadan) i sin årskalender, tillsammans med högtider så som midsommar, judisk påsk och samernas nationaldag. Det hade varit intressant att få veta: När blev den det? Vad krävs för att religion och kultur från en annan del av jordklotet skulle ha blivit svensk?”

Utas fortsätter:

“Om museet bara drar till med att detta nu är lika integrerad del av Sverige som midsommar, så ger jag min åsikt i frågan: Jag håller inte med. Ramadan är inte svensk kultur. Det är inget som vi med svensk kultur och bakgrund har anammat. Inte heller är det våra nationella minoriteters kultur. Det är arabisk, muslimsk kultur, som utövas på svensk mark. 1950 fanns knappt några muslimer i Sverige alls. Högtiderna har kommit hit de senaste decennierna, från en annan del av världen, tillsammans med en religion som har normer, kultur och traditioner som är högst problematiska då de krockar med våra lagar och de värderingar som vi byggt det här landet på under århundraden.”

Samnytt kontaktar Nordiska museets intendent Jonas Engman och ställer frågan om det funnits några politiska påtryckningar på museet eller om det är museet själv som kommit fram till att högtider som Id Al-Fitr och Ramadan ingår i Sveriges eller Nordens kulturhistoria?

– Jag har inte sett några politiska påtryckningar eller några sådana signaler alls. Det hade jag regerat jäkla starkt på. Det vi lägger ut om högtider, eller som jag hellre kallar det “ritualer”, historiskt ser vi det fortfarande som en slags kärnverksamhet. Vi har en lång upparbetad kunskap kring detta, både när det gäller museet men minst lika mycket när det gäller folklivsforskning.

Engman fortsätter:

– Vi är ju vana i vårt land att prata om högtider som svenska och icke-svenska, men utifrån vårt perspektiv så funkar det inte med våra strategier. Vad vi intresserar oss för är högtider eller ritualer som pågår, som sker och som inträffar i Sverige eller i någon mån i Norden. Alla som vistas här blir det i princip intressant att titta på. Då bortser vi från sånt som har att göra med etnicitet och hudfärg.

Stiftelsens stadgar ett problem

Samnytt frågar hur Engman får ihop detta med Nordiska museets stiftelses stadgar.

– Ja, om vi ser dem som styrande, ja, då har vi ju problem i ganska många verksamheter. Det handlar ju om hur vi betraktar det som är svenskt, och vi har valt att göra det på ett neutralt sätt. Det är en tolkningsfråga.

Tidsmässigt, när skulle du säga att dessa islamiska högtider plötsligt blev svenska, var Ramadan till exempel svenskt för 30 år sedan, frågar vi Engman.

– Nej, jag skulle inte säga det, eftersom vi tittar på sånt som sker i Sverige. Sen utanför forskningen älskar ju människor att etikettera saker, “svenskt” och “osvenskt” och sådär. Det vi gör är mera en del av en samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning, där man vill förstå hur samhället fungerar.

Vidare frågar vi Engman huruvida det här handlar om en islamisering av museet.

– Om det i den frågan ligger att man måste ha en uppfattning om Sverige håller på att bli islamisk eller inte, det kan jag inte ha en uppfattning om alls. Fast nej, jag skulle absolut inte kalla detta för islamisering.