Rashid Farivar (SD): ”Insåg hur djupt indoktrinerad jag hade varit i Iran”

DEBATT • Idag är det ett år sedan den fruktansvärda massakern där Hamas-terrorister, tillsammans med allierade från andra militanta terroristgrupper i Gaza, attackerade Israel både från marken och luften. Terroristernas mål var tydligt; att döda så många judar som möjligt. De tvekade inte att livesända sina brutala dåd där de öppet visade sitt hat och förakt, samtidigt som de dödade och halshögg judar och israeler. Familjer massakrerades i sina hem, barn avrättades kallblodigt i sina sängar, gravida kvinnor våldtogs och mördades. En av de gravida kvinnorna hittades med sin mage uppskuren.

Västvärlden chockerades av den brutalitet som Hamas och andra palestinska terrorister uppvisade gentemot civila. Än mer chockerande för många var att dessa fasansfulla dåd firades öppet på gator och torg, med tutande bilkonvojer, fyrverkerier och jubel. Så även i många delar av västvärlden.

För judar har länder som Sverige och många andra länder i västvärlden blivit alltmer otrygga att bo i. Men varifrån kommer detta eviga hat och denna utbredda antisemitism? Har inte Europa gjort upp med sitt förflutna efter århundraden av judeförföljelser som kulminerade i Förintelsen? Låt mig dela min personliga resa för att försöka hitta några svar.

Jag föddes och växte upp i Tabriz, Iran, i en traditionell familj där min mycket religiösa mor gjorde allt för att jag och mina två syskon skulle bli trogna muslimer. Samhället, skolan och fritiden var genomsyrad av en massiv indoktrinering i islam, där vi lärde oss att vara ”riktiga” muslimer enligt Koranen, hadither och sunna – eller så kallade fiqh och sharia-lagar.

I skolan fick vi även lära oss om Mohammads och Alis (shiamuslimernas första imam och idol) konflikter och krigsföring med icke-muslimer, särskilt judar, som betraktades som profetens eviga fiender. Ett av våra studiemoment handlade om slaget vid Khaybar, där vi fick lära oss hur Ali
halshögg så många judar att han stod i deras blod upp till knäna. Den här berättelsen fyllde oss unga med stolthet. Ali framställdes som en hjälte som försvarade islam mot de ”orena” judarna.

En konstant ström av hat

Vi fick aldrig lära oss något om Europas historia, Förintelsen eller antisemitism som ett systematiskt verktyg för hat och förföljelse. Allt vi visste om judar var vad vi fick lära oss genom religiösa böcker, lärare och regimens propagandamaskiner – en konstant ström av hat. Israel framställdes som ”den sionistiska ockupationsregimen”, en ondskefull liten satan som måste förintas, medan USA var den store satan som skulle besegras efter Israels utplåning.

2005 flyttade jag till Sverige för att studera vid Chalmers. Samma år valdes Mahmoud Ahmadinejad till president i Iran. En av hans första offentliga uttalanden var att förneka Förintelsen. Det var första gången jag hörde ordet ”Förintelsen”. Några år senare, när jag hade bättre levnadsvillkor och mer tid, började jag själv studera Europas historia. Jag såg dokumentärer och bilder från Förintelsen och insåg hur djupt indoktrinerad jag hade varit i Iran. Det som europeiska barn lär sig i skolan, lärde jag mig först vid 27–28 års ålder. Jag hade till exempel aldrig hört talas om Raoul Wallenberg förrän jag såg hans minnesbilder i riksdagen efter att jag blev ledamot 2022.

Jag var inte ensam i denna indoktrinering. Många som växer upp i muslimska länder, särskilt i Mellanöstern och Afrika, får en liknande uppfostran.

Det jag vill lyfta fram här är att kunskap om Europas historia, antisemitismens rötter och Förintelsen, är närmast obefintlig bland många av dem som kommer från Mellanöstern och Afrika. Dessutom är många så djupt indoktrinerade av hat mot judar att det krävs en stark vilja att bryta dessa
föreställningar.

20 år att frigöra från idéerna

Detta har ingenting att göra med utbildningsnivå eller social status. Man kan vara högutbildad och ändå bära på ett djupt rotat judehat. Det tog mig, en högutbildad migrant, nästan 20 år att frigöra mig från dessa idéer. Hur lång tid kommer det att ta för dem som har låg eller ingen utbildning alls och som inte ens vill eller har möjlighet att lära sig?

Denna ovilja att erkänna problemet är en av de främsta orsakerna till att antisemitismen fortsätter att växa i samhället. Västvärlden har valt att blunda för det faktum att många som invandrat och invandrar från muslimska länder har helt andra värderingar och synsätt än majoritetssamhället. Och man har inte gjort något för att åtgärda detta. Låt oss vara ärliga: hatet mot judar i Sverige kommer inte främst från nazister eller högerextremister, utan från muslimer som har kommit hit som vuxna och som bär med sig antisemitism, liksom ”From the river to the sea…”-ideologin.

Vad är då lösningen? För det första måste invandringen från Mellanöstern och Afrika stramas åt rejält. För det andra behövs en striktare kontroll och granskning av dem som söker visum och uppehållstillstånd. För det tredje måste obligatoriska kurser införas som lär ut Europas historia,
antisemitismens rötter, Förintelsen och våra demokratiska värderingar till alla som kommer hit från dessa länder. Slutligen krävs också tuffare åtgärder mot individer, grupper och organisationer som sprider och främjar antisemitism. Det är redan för sent att stoppa denna utveckling helt, men om vi inte vill att situationen ska eskalera än mer, måste vi fatta modiga och kraftfulla beslut inom demokratins ramverk.

Rashid Farivar (SD)
Riksdagsledamot