SD-förslag om öppnande av Stasiarkiv AVVISAS

Efter Östtysklands fall 1990 gjordes den ökända säkerhetspolisen Stasis arkiv tillgängligt. De delar som rörde svenska medborgare som samarbetat med Stasi kom Säpo över och utredde men alla utredningar om eventuella brott lades snabbt ned. Nu vill Sverigedemokraterna att arkiven öppnas och att sanningen om de svenskar som hade samröre med den östtyska staten offentliggörs, men från regeringen blir det ett nej.

Säpos nedlagda utredningar hänvisades till preskription och än i dag omgärdas arkiven av strikt sekretess. Under åren sedan Östtyskland upplöstes har endast några få forskare under tystnadsplikt fått granska materialet där information om 57 svenskar finns.

Med anledning av att det finns ett starkt allmänintresse av att få veta hur en främmande makt arbetade, vilken påverkan det har haft på Sverige och vilka som samarbetade med kommunistdiktaturen bör regeringen offentliggöra arkivet. Det anser Björn Söder (SD) som riktat frågan till justitieminister Gunnar Strömmer (M):

Avser ministern att offentliggöra det svenska Stasiarkivet, och om inte, på vilka grunder anser ministern att det fortfarande, tre decennier efter Östtysklands upphörande, ska vara sekretessbelagt?

Strömmer svarar med att påpeka att offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen och en hörnsten i Sveriges demokratiska statsskick men begränsas av reglerna om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen.

Har inte organiserats

Enligt ministern har Säpo inte organiserat de handlingar som gäller misstänkt samröre med Stasi separat från andra handlingar och materialet ska vara en del av myndighetens samlade register och databaser. Ett offentliggörande av allt material rörande Stasi skulle därför innebära att den sekretess som skyddar såväl enskilda som Säpos verksamhet behöver hävas och bli offentliga.

Vidare hänvisar Strömmer till då frågan togs upp av den dåvarande regeringen hösten och vintern 2011/12. Då gjordes bedömningen att en ökad insyn i Säpos verksamhet riskerar att försvåra för myndigheten att fullgöra sitt uppdrag vilket medför ökad risk för att svenska intressen skadas.

Intresset av att skapa en öppenhet hos Säkerhetspolisen är stort men ska vägas såväl mot intresset av att skydda myndighetens möjlighet att fullgöra sitt uppdrag som mot behovet av att värna enskildas integritet. Jag ser i dagsläget inte skäl att frångå den bedömning som tidigare gjorts i den här frågan.