Skogsentreprenör varnar för grön kommunism: ”Vart är äganderätten av skog på väg?

”Vart är äganderätten av skog på väg?” Det frågar skogsägaren och näringslivsprofilen Karl Hedin i en debattartikel i Dagens Industri. Han anklagar myndigheterna i Sverige för att utan ersättning ta ifrån skogsägarna deras dispositionsrätt till skogen på ett sätt som strider mot grundläggande principer för fri marknadsekonomi.

Entreprenören Karl Hedin har gjort sig känd som stridbar i en rad frågor, bland annat jakt. Som stor skogsägare tar han nu strid mot hur myndigheterna i Sverige som, till stor del på grund av EU-åtaganden och andra gröna påtryckningar från Bryssel, börjar ta ifrån skogsägarna sitt mandat av att sköta skogen på vad man anser bästa sätt samtidigt som det främjar en livskraftig träindustri.

Hedin ger sig in i ett principiellt resonemang om äganderätt som en grundbult jämförbar med demokrati för att skapa samhällen med välstånd av den typ vi har i västvärlden. Han lutar sig mot grundlagen för att stärka sin tes där äganderätten av bland annat fastigheter är skyddad.

Myndighetsövergrepp kan fortgå

Lagar ska stiftas av riksdagen, påminner Hedin om. Men idag menar han att Sverige slagit in på en ny väg när det gäller att hantera äganderätten, där myndigheter och domstolar agerar som lagstiftare, något de saknar kompetens för, med allvarliga negativa konsekvenser som följd.

”Myndigheterna gör sina egna [lag]tolkningar, fattar sina beslut baserade på dessa och hänvisar medborgarna till att stämma staten om man inte är nöjd med deras beslut. Enkelt för myndigheten men en katastrof för medborgarna, då det är ett stort riskprojekt att starta och driva en rättsprocess mot staten”, skriver Hedin.

En förlust i domstol kan innebära ekonomisk ruin och många drar sig därför att dra staten inför skranket. På grund av det blir myndigheternas godtycke sällan prövat. Av staten överkörda medborgare förblir överkörda och myndigheterna kan obehindrat fortsätta med nya överkörningar.

En åtgärd som Hedin inte är ensam om att plädera för och som åtminstone till del kan minska den skeva maktbalansen vore att återinföra tjänstemannaansvaret. Då behövde inte den enskilde driva process mot myndighetsmissbruk.

Skogsägare frånhänds sin skog

Ett exempel på sådant som ligger Hedin nära är myndigheternas ansträngningar att att frånta skogsägare dispositionsrätten till sin skog, och det utan någon ekonomisk kompensation. Det är illa i sig, men Hedin varnar också för sekundära mer långsiktiga konsekvenser: ”initiativkraften att skapa och vårda försvinner när äganderätten och rätten att disponera det ägda blir diffusa”, skriver han.

Hedin berättar att en skogsägare måste ha en nära hundraårig plan för verksamheten, med i huvudsak kostnader under den första hälften och – om planen går som tänkt – intäkter under den andra hälften. Men om staten tar sig rätt att ingripa och ta över dispositionen av skogen för egna intressen innan ägaren hunnit skörda några vinster av sitt slit: ”vem investerar i och sköter sin skog under de omständigheterna?”, frågar Hedin.

På området finns en rad offentliga organ som tolkar lagar rörande äganderätten på sitt eget och egennyttiga sätt och de facto skapar sina egna lagar. Hedin räknar upp Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och landets länsstyrelser, vars beslut ofta är okunniga, som när man stoppar skogsägarens avverkning av råvara till skogsindustrin och tvingar ägaren att låta skogen växa fritt – en frihet som i slutänden innebär att skogen förstörs genom insektsangrepp, stormar eller skogsbränder.

Detta i stället för att skogen skulle ha gett virke till träindustrin och arbetstillfällen som inte växer på träd i glesbygd. Skogen är en del av svensk exportindustri och faller den bort påverkas Sveriges hela ekonomi och möjligheter att upprätthålla välfärd och välstånd, förklarar Hedin.

Vinsten hamnar i andra länder

Vinnare på detta är skogsindustrin i andra länder som fyller vakuumet och efterfrågan i världen. Några globala klimatvinster, som föresvävat de gröna beslutsfattarna när de lagt sig i dispositionen av skogen, blir det inte.

”Det är dags att skogsägarrörelsen, LRF, skogsindustrierna och de skogliga fackförbunden förstår och tar till sig att bollen nu ligger hos dem. De måste utan dröjsmål se till att politikerna nu tar tag i äganderättsproblemen i skogen och skapar lagar som inte går att förfuska av myndigheterna”, avslutar Hedin.

Läs fler artiklar på Samnytt om Karl Hedin HÄR.