Forskare: Islam oförenligt med demokrati och mänskliga rättigheter

I västvärlden råder konsensus om att demokrati och mänskliga rättigheter är grundläggande normer. Bara röda, gröna och bruna extremister har avvikande uppfattning. I den muslimska världen råder närmast det omvända förhållandet. Den nederländske sociologen och forskaren Ruud Koopmans reder ut varför. Han är samtidigt pessimistisk till att någon förändring kan ske inom överskådlig tid.

Koopmans är professor i sociologi vid Humboldtuniversitetet i Berlin och specialist på islam och migration. Han tar i sin bok Islams forfalne hus. Om krisen i den islamske verden ett både brett och djupt grepp om islam och orsakerna till att de länder där denna religionsideologi styr har hamnat så långt på efterkälken vad gäller ekonomisk utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter.

Straffbart att lämna eller kritisera islam

Medan kristen inkvisition och jakt på kättare sedan länge är ett minne blott i västvärlden, är dess motsvarigheter fortfarande framträdande inslag i den muslimska världen. I 23 muslimska länder är det straffbart att lämna islam och i 12 av dessa är det dödsstraff som gäller.

Inte i något land med annan religiös bakgrund och kultur finns motsvarigheter till detta. Samma förhållande gäller religionskritik. I en lång rad muslimska länder är det förbjudet att kritisera eller skämta om religionen. Även här är påföljden inte sällan dödsstraff.

Tar med sig värderingar när de migrerar

Välfärdsmigranterna i västvärlden har i regel med sig dessa värderingar, då det inte är det muslimska förtrycket man flytt från utan ett ekonomiskt dysfunktionellt samhälle. Därför blir det intifadaliknande upplopp när någon bränner en koran och massmord när en satirtidning driver med profeten Muhammed.

I den offentliga debatten och media i väst porträtteras muslimer regelmässigt som en för ”islamofobi” utsatt grupp. Koopmans visar med siffror att muslimska länder tvärtom är starkt överrepresenterade som förföljare av bekännare till andra religioner och lika underrepresenterade som offer för förföljelse i länder där andra religioner än islam dominerar.

Nedslående utveckling i muslimska länder

Koopmans gör i sin bok en rad jämförelser för att påvisa islams negativa inverkan på samhällsutvecklingen. En av dem gäller Mauritius och Maldiverna där båda har en liknande bakgrund som kolonier och flera andra likheter. Beträffande demokrati och mänskliga rättigheter kunde de dock inte vara mer olika.

Maldiverna är en muslimska diktatur som dessutom exporterade sin auktoritära religionsideologi i form av mängder med terrorister till IS under dess storhetstid. I kontrast till detta är det hinduiskt dominerade Mauritius en välmående demokrati.

Indien är ett annat exempel som Koopmans återkommer till i sin bok. Landet blev självständigt på 1940-talet och en stor del blev senare Pakistan och Bangladesh, båda muslimska. Indien har demokratiserats påtagligt genom decennierna. Så icke Pakistan och Bangladesh.

Det går fortfarande bra att leva som muslim i det relativt toleranta Indien. Däremot är det näst intill omöjligt att leva som icke-muslim i det avsevärt mer intoleranta Pakistan.

Det muslimska Mellanöstern har i princip etniskt rensats på judar och kristna. I det judiska Israel lever problemfritt ett stort antal muslimer. Medan de muslimska länderna i regionen tangerar u-landsnivå, är det judiska Israel en fullt utvecklad demokrati med en västlig levnadsstandard.

Problemen med islam bagatelliseras

Koopmans avfärdar också den ofta förekommande bagatelliseringen av politisk islam/islamism som ett marginellt problem omfattande endast en försvinnande liten minoritet muslimer och den stora majoriteten som omfamnande samma sekulära värderingar som vi i väst, bara med ett annat namn på gud.

Förhållandet är enligt samstämmiga studier som Koopmans hänvisar till det omvända. En majoritet av invånarna i muslimska länder är djupt bekännande troende på en nivå som kan beskrivas som fundamentalistisk och ofta våldsbejakande jihadistisk. Man gör ingen åtskillnad på religion och politik.

Våldsbejakande och kunskapsfientligt

Koopmans att över 25 procent av invånarna i Jordanien och Egypten anser att våld, även dödligt sådant, mot civila är i sin ordning om islam utmanas. Och det är ändå en låg siffra. I Pakistan är andelen över 40 procent.

En förkrossande majoritet på 80 procent i en rad muslimska länder – Koopmans nämner Pakistan, Algeriet, Irak, Marocko och Turkiet – anser också att islam alltid trumfar vetenskap om de kommer i konflikt. Det är något som sällan nämns i de offentliga debatten.

Här blåses i stället problemet med kristna fundamentalister upp till ett jätteproblem, abortmotståndare, kreationister och så vidare. Fakta är dock att det rör sig om någon enstaka procent jämfört alltså med 80 procent bland muslimer.

Felfokuserad regnbågsrörelse och feminism

Regnbågsrörelsen i exempelvis Sverige kritiseras för att sila mygg och svälja kameler. Man beskriver svensken i gemen som homofob och målgrupp för sina aktiviteter, samtidigt som man inte vill utmana den extrema homofobi som råder i det så kallade muslimska civilsamhälle som vuxit fram i spåren av en extremt hög utomvästlig invandring.

Feminismen dras med samma problem när det gäller synen på kvinnor. Fokus ligger på svenska män, samtidigt som man ogärna kritiserar den misogyni som utgör en integrerad del av islam och det muslimska samhället.

Koopmans tar i sin bok upp hur illa det är ställt med homosexuellas och kvinnors rättigheter i muslimska länder. De fyra tätplatserna för var det är värst att vara flicka och kvinna är samtliga muslimska: Niger, Jemen, Iran och Qatar. Islam dominerar också stort listan över de 20 länder där diskriminering av kvinnor är institutionaliserad i lagen. 16 av dem är muslimska.

Sedan den muslimska revolutionen i Iran 1979 var fler än 5 000 homosexuella avrättats. Det sker oftast genom hängning – inte sällan i svensktillverkade lyftkranar – men inte sällan också genom att bögarna kastas ut från höghustak.

Iran är samtidigt inte unikt. I ytterligare tio länder är homosexualitet belagt med dödsstraff. Samtliga muslimska. Tillkommer gör åtminstone 20 andra muslimska länder där homosexuella kastas i fängelse. Saudiarabien, Iran, Tjetjenien, Afghanistan och Jemen är de länder som homosexuella starkast avråds att resa till.

Kolonialismen inte skurken i dramat

Koopmans markerar också mot dem som hävdar att den muslimska världens problem beror på västvärldens kolonialism och postkolonialism. Tvärtom är det den illa beryktade kolonialismen som parallellt med dess avigsidor och övergrepp också lyft u-länderna ur deras armod. Så gott som allt välstånd, medicin, teknik och annat som gjort livet drägligare härrör från västvärlden.

De koloniserade länderna har därför generellt haft en fördel av detta som en plattform att bygga vidare på, även om det också finns exempel på att sådana länder tvärtom raserat vad kolonisatörerna byggt upp och gått kräftgång i utvecklingen. Muslimska länder som aldrig varit koloniserade presterar i flera fall sämst utvecklingsmässigt, konstaterar Koopmans.

Fientlighet mot allt västligt

I motsats till andra kulturer där intresset för att ta till sig västerländska utveckling varit stark, har den muslimska världen präglats av fientlighet mot västlig påverkan. Och så är fallet ännu idag. Till och med bland muslimska migranter som flyttat till väst råder ett starkt motstånd mot att förvästligas och att beblanda sig med västerlänningar.

Koopmans tar upp översättning av böcker som ett lackmuspapper på graden av intresse för omvärlden. Han nämner att det mellan 1979 och 2014 översattes fler böcker till finska än till arabiska och turkiska tillsammans. Finska talas av cirka fem miljoner människor medan arabiska och turkiska talas av bortemot en halv miljard människor, varav de flesta muslimer.

Det stora ointresset i den muslimska världen att lyfta befolkningen ur analfabetismen och i förlängningen utbildning och intellektualism har också bidragit till frånvaro av utveckling er fram till för ett par generationer sedan. I den kristna världen har upplysning inte mött samma motstånd.

Pessimistisk om framtiden

Koopmans berör också debatten om islam i väst i spåren av att muslimer genom hög invandring gått från att vara en helt marginell minoritet till att utgöra ansenlig andelar av de europeiska länderna och till och med utgöra majoriteter lokalt. Forskaren är pessimistisk beträffande samexistens mellan islam och västlig demokrati men vill ändå inte helt ansluta sig till dem som menar att islam inte har något i Europa att göra.

Samtidigt är han mer kritisk till de som har motsatt uppfattning som bagatelliserar problemen och rentav ser islamiseringen av Europa som ett positivt kulturellt och religiöst inslag samtidigt som man kallar all kritik för ”islamofobi”.

Om det varit nazister som i sin ideologis namn hade mördat tiotusentals människor de senaste decennierna skulle debatten ha sett annorlunda ut. Men när det dödliga våldet som nu sker i islams namn vill man inte erkänna kopplingen utan säger motsägelsefullt att muslimsk terror ”inte har med islam att göra”.

Koopmans efterfrågar en attitydförändring från det hållet där man öppnar ögonen för att problemen med islam, inte bara i den muslimska världen utan också här, är stora. Om islam alls ska kunna ha en plats i västvärlden måste problemen adresseras i stället för att viftas bort så att en genomgripande reformering kan komma igång av det slag som skedde med kristendomen för flera hundra år sedan.

Rasistisk bortförklaring

Bortförklaringar som att de flesta offren för den muslimsk terrorismen är andra muslimer vänder sig Koopmans starkt emot. Det är närmast en rasistisk tankefigur att det skulle vara mindre allvarligt att mörda en muslim än en kristen eller västerlänning.

Han drar en parallell till den sicilianska maffian vars offer främst är och har varit andra sicilianare. Få förnekar att maffian för den skull inte skulle han något med siciliansk kultur att göra.

Obegripligt svagt intresse

Intresset för Koopmans initierade forskning är svagt. I Sverige och flera andra länder har inget förlag velat översätta och ge ut hans faktaspäckade bok om islam, inte ens till engelska. Det finns dock en norsk översättning för svenskar som tycker att vårt grannlands språk inte är så svårt att förstå.

I kontrast till det stora ointresset fortsätter den muslimska invandringen till Europa och Sverige i oförminskad takt. Med den eskalerar också många allvarliga samhällsproblem som kan relateras till islam och muslimska värderingar.

”Inget västerländskt samhälle har lyckats integrera muslimer”

Artikeln är delvis baserad på en text tidigare publicerad av Kvartal.