EU:s omtvistade asyl- och migrationspakt klubbad

På onsdagen röstade en majoritet av EU-parlamentets ledamöter ja till EU:s hårt kritiserade asyl- och migrationspakt. Den innebär att medlemsländerna fråntas sitt migrationspolitiska självbestämmande och att de besluten framgent i stället kommer att tas i Bryssel.

Ett federalt centralstyrt system för mottagandet av utomvästliga migranter har diskuterats i många år men stött på hårt motstånd från många håll. Länge såg det ut som att motståndarna skulle gå segrande ur kampen men mycket på grund av det arbete Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson (S) lagt ned blir det i stället de vänsterliberala federalisterna som drar det långa strået.

Fortfarande finns dock en möjlighet att stoppa pakten. Klartecken krävs från samtliga medlemsländer i slutet av månaden för att den ska kunna sjösättas.

Från Moderaterna som leder den svenska regeringen lovordas asyl- och migrationspakten. Här vill man fästa svenska folkets uppmärksamhet på de skrivningar som säger att EU:s yttre gränsskydd mot den omfattande illegala invandringen och människosmugglingen ska skärpas

Översatt från engelska skriver den moderate EU-parlamentarikern Tomas Tobé (M) på X: ”Migrationspakten är antagen! Nu kan EU återta kontrollen över våra yttre gränser, minska ekonomisk migration och införa en gemensam migrationspolitik som är välfungerande och långsiktigt lämplig”.

Paktens delar röstades igenom var och en för sig. I några fall var det med knapp majoritet delarna gick igenom. Jämnast blev det i den del som flyttar över asylbesluten från medlemsländerna till Bryssel. Där röstade 301 ledamöter för och 269 emot.

Kritik från flera håll

Asyl- och migrationspakten har kritiserat från såväl vänsterhåll som konservativt håll.

Vänsterkritiken har i huvudsak riktat in sig på att det yttre skalskyddet förstärks till ett ”Fort Europa”, vilket man befarar ska resultera i att migrationen till Europa minskar, när den enligt den egna doktrinen i stället ”solidariskt” borde öka.

Konservativa menar i stället att förstärkningarna av det yttre skalskyddet är helt otillräckliga för att få bukt med den enorma illegala invandringen av välfärdsmigranter via organiserad människosmuggling. Man ogillar också den ytterligare kraftiga maktförskjutning från medlemsländerna till Bryssel som pakten innebär.

”Kommer inte att stoppa massorna”

En som uttrycker kritik mot pakten är Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Charlie Weimers. I ett inlägg på X skriver han att ett nej till pakten skulle varit bättre om man vill se en minskad invandring till Europa. ”Hundratals miljoner migranter kommer försöka ta sig till Europa de kommande åren och denna pakt kommer inte att stoppa massorna”, konstaterar han och radar upp ett antal åtgärder som krävs men saknas i pakten.

• Förlägga hela asylprocessen utanför Europa
• Omförhandla internationella konventioner
• Bygga murar
• Bestraffa istället för att belöna illegal invandring
• Villkora allt bistånd med återvändandeavtal
• Öka utvisningarna med en ny deportationsmekanism
• Lansera storskaliga avskräckningskampanjer i ursprungsländer

Illegala får inte eskorteras tillbaka

Bland annat kommer det inte att bli tillåtet att eskortera tillbaka smuggelfartyg med illegala migranter till andra sidan Medelhavet, varifrån de kom. Vid migrationskaos som det i slutet av 2015 tvingas alla länder att ”ta sitt ansvar”. Det anges dock att Dublinförordningen om att den som sökt asyl i ett land fortsatt ska gälla – sådana migranter ska inte utan vidare kunna lämpas över på andra medlemsländer.

Kravet från migrationsrestriktivt håll om att asylsökande ska kunna samlas upp i andra länder utanför EU och få sin sak prövad därifrån har också luckrats upp. I pakten talas om att endast ”säkra länder” kan komma ifråga. Den brittiska modellen med förvar i Rwanda förkastas. Förutom att länderna ska vara säkra, måste migranter som förvaras i dem han någon form av anknytning till landet ifråga.

När det gäller den praktiska hanteringen av asylärenden ska den även framgent ske i det land där migranten ger sig till känna för myndigheterna. Den nya paktens centralisering och federalisering består i stället främst i att alla länder måste ha samma asylregler beslutade av Bryssel.

Reviderad kompromiss

Det som nu röstats igenom är en i flera avseenden reviderad kompromiss jämfört med det förslag som Ylva Johansson lade fram i september 2020. Bland det ur restriktivt håll positiva i pakten återfinns sådant som att personer med respektive utan skyddsskäl tidigare ska skiljas ut i processen och de senare skickas tillbaka snabbare.

Det finns också skrivningar om en målsättning att fler personer som inte har rätt att vara kvar i EU också verkligen ska utvisas och inte som idag hålla sig kvar här illegalt. Det land som absolut inte vill ta emot fler migranter ska också kunna avstå – men det blir i det fallet dyrt för det aktuella landets skattebetalare att köpa sig fria.

Om och när medlemsländerna formellt har godkänt pakten på hemmaplan kommer man att ha två år på sig att implementera de nya lagar, regler och villkor som EU-direktivet föreskriver.