Transteoretiker: Medeltidens anglosaxare var könsöverskridande

En forskare i ’transteori’ hävdar nu att de medeltida anglosaxarna hade könsöverskridande normer och att många av de vi hittills trott var män i själva verket var transmän, det vill säga personer födda som biologiska kvinnor med som identifierade sig som män. Även könsöverskridande i andra riktningen hävdar man förekom.

På 300-talet migrerade germanska folkstammar till de brittiska öarna och kom att dominera dessa efter att romarna drog sig tillbaka. Uppfattningen hittills har varit att de hade tämligen traditionella värderingar när det gäller könsroller, men en forskare i ’transteori’ på universitetet i brittiska Liverpool tror sig nu ha bevis för att så inte alls var fallet.

Många av den här tidens anglosaxiska krigare som vi förutsatt var män, kan i stället ha varit transmän, det vill säga personer som biologiskt fötts som kvinnor men identifierat sig som män. Det tror i varje fall ’transforskaren’ James Davison efter att ha studerat begravningsplatser i Kent från 600-talet.

Transteoretisk historieforskning

Genom att tillämpa ’transteori’ på sin forskning om Medeltiden har Davison kommit fram till att man höll sig med mindre stereotypa könsnormer då än vad vi – undantaget transrörelsen – gör idag. Han tycker sig ha belägg för att många anglosaxiska krigare var ’transmän’.

Davison har kommit fram till detta genom att i stället för att forska på traditionellt sätt anlägga en ”lins av transhet” på forskningsmaterialet. Han tror sig genom att använda samma metod se tecken på könsöverskridande åt andra hållet – många som vi förutsatt var anglosaxiska kvinnor kan i stället ha varit transkvinnor, det vill säga män som identifierade sig som kvinnor och att detta gav hög status i det medeltida samhället på de brittiska öarna.

Att anlägga ett ’transteoretiskt’ perspektiv på historieforskning är i ropet. Det som gör detta menar att historikerna missat mycket därför att man utgått från egna fördomsfullt stereotypa föreställningar om vem som är en man respektive kvinna. Det spekuleras nu i att många historiska storheter kan ha tillhört ett annat kön än det vi tagit för givet.

Menar att historien behöver skrivas om

Historien behöver därför i stora delar skrivas om, anser man, så att den blir korrekt. Kritiker menar i stället att det handlar om historierevisionism där man är mer intresserad av vad som är politiskt korrekt än vad som är historiskt korrekt.

Davison anser sig ha fog för sin uppfattning om att historien kan behöva skrivas om. Detta genom att det i gravar som antagits ha tillhört kvinnor har hittats typiskt manliga föremål som svärd, och i gravar där män tros ha legat har påträffats föremål som associeras till kvinnor.

Genom att tillskriva dessa fynd medeltida transsexualism kan de på ett övertygande sätt förklaras i stället för att betraktas som oförklarade avvikelser som hittills varit brukligt. Det menar i varje fall Davison.

Han skriver: “Genom att anlägga förhållningssätt från transstudier – som erkänner potentialen för kön bortom det binära manliga-kvinnliga i historiska kulturer – kan forskar nalkas dessa gravplatser mer kritiskt.”

Davison menar att vi genom att använda transteorins lins och det 21:a århundradets transhetsspråk har potential att förbättra vår historiska förståelse av könstänkandet hos de tidiga anglosaxarna.

Transpersoner… eller felbestämda benrester

Utgrävningar av medeltida gravar i Buckland genomfördes av professor Vera Evison mellan 1951 och 1953 och omfattar cirka 170 gravar. I en grav som innehåll kvarlevorna av en person som ”kan ha varit kvinna” – benresterna är av för dålig kvalitet för att säga säkert – hittades också ett antal typiskt manliga artefakter.

Det handlar om ett svärd, en spjutspets, en sköld och delar av ett bältesspänne som indikerar att är en krigares grav. En annan möjlighet är att man på grund av benresternas dåliga kvalitet felbestämt könet på den begravde och att det var en man som begravdes.

Men Davison har si förklaring klar – han är övertygad om att den person som begravdes med svärd och spjut var en ’transman’, det vill säga en biologisk kvinna som identifiera sig som man, och att gravfyndet dessutom signalerar att transpersoner hade hög status i det medeltida anglosaxiska samhället.

Tand utlöste hypoteser

I en annan grav påträffades en tand som bestämts som tillhörande en biologisk man. Men enligt Davison kan det i stället röra sig om en transkvinna – en person som fötts som man biologiskt men identifierat sig som kvinna. Tandens kvalitet indikerar att personen haft hög status.

Pressad av andra forskare har Davison emellertid tvingats erkänna att det rör sig om spekulativa antaganden. Spekulationer av det här slaget tog rejäl fart förra året efter påståenden om att den romerska kejsaren Elagabalus på 200-talet egentligen var trans.

Hypotesen bygger på att Elagabalus i historiska texter ska ha bett om att bli kallad ”dam”. Den alternativa uppfattningen är att det handlar om ett karaktärsmord på kejsaren genom att framställa honom som fjollig.

På muséer har det antagits en policy som påbjuder att det pronomen som ska användas för personer ii utställningar är det som personen ifråga själv kan antas ha föredragit eller det man i retrospekt utifrån dagens identitetspolitiska teorier kan anses lämpligast.

Även vikingarna

I Sverige vill den nytänkande historiska forskningen inte vara sämre. Samnytt har tidigare rapporterat om att våra egna förfäder, Vikingarna, kan ha varit hbtqi+´. Inskriptioner på runstenar som man tidigare trott vara ’homofobiska’ och avsedda att misskreditera kan enligt det nya sättet att läsa dem i stället vittna om att Vikingatiden var en tid av regnbågsfamiljer.

Det är i varje fall vad forskare på vänsterlutande Södertörns högskola i samarbete med Göteborgs universitet kommit fram till. Förgrundsfigurer i denna forskning har tidigare utmärkt sig för ett stort intresse för hbtqi+ och queer.

LÄS ÄVEN: Forskare påstår: Vikingarna var hbtqi+