Dom: Aidssjuka burundier har rätt till HIV-asyl

En burundier som ville ha asyl för att hon varit politiskt oppositionell får till sist stanna, men nu i stället med sin aids-sjukdom som grund. Migrationsdomstolen kör över Migrationsverket då tillgången på aids-medicinen dolutegravir anses för dålig i Burundi. Domstolen anser också att det är Migrationsverkets sak att bevisa att aidsvården i Burundi är tillräckligt bra.

En kvinna från Burundi sökte asyl i Sverige. När hon fick avslag av Migrationsverket överklagade hon till migrationdomstolen i Göteborg. Som numera är regel snarare än undantag anförde kvinnan en mängd olika asylskäl i hopp om att något skulle ge det eftertraktade uppehållstillståndet med åtföljande bidragsförsörjning på de svenska skattebetalarnas bekostnad.

Hennes tidigare make uppgavs ha varit politiskt aktiv i partiet ”MSD” och verksam som chaufför för ”APRODH”. Hon påstod sig även själv ha varit regimkritisk. Hon sade sig dessutom ha varit med i en ”oppositionell grupp på WhatsApp”.

Vidare påstod kvinnan att hon blivit våldtagen i hemlandet. Hon försökte vidare få asyl därför att hon är kvinna och att hon tillhör folkgruppen tutsier. Ett annat skäl för asyl ansåg kvinnan det vara att hon nyligen flyttat in hos med en man i Sverige som har uppehållstillstånd.

Varken Migrationsverket eller, efter överklagan, migrationsdomstolen i Göteborg lät sig bevekas att dela ut ett uppehållstillstånd på någon av dessa grunder.

Migrationsverket delade inte ut aidsasyl

Den asylsökande kvinnan ville också få stanna i Sverige därför att hon har aids. I sitt avslag motiverade Migrationsverket varför kvinnan inte skulle få HIV-asyl med stycket:

Migrationsverket ifrågasätter inte att du har HIV. […] Endast omständigheten att vården skulle ha lägre kvalitet, eller att den medför en kostnad, kan enligt verkets bedömning inte anses utgöra synnerligen ömmande omständigheter. Du kan således inte få uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter hänförliga till din hälsa.

Brist på aids-medicin gav asyl

Inför migrationsdomstolens behandling av ärendet krävde kvinnan att Migrationsverket kollade upp om hennes aids-mediciner finns tillgängliga i Burundi. Migrationsverket ställde en fråga till EU-myndigheten medCOI som svarade att en av hennes aidsmediciner, dolutegravir, inte finns tillgänglig i Burundi.

Migrationsverket tycker ändå att kvinnan ska utvisas. Så här står det i domen:

Migrationsverket anför dock att det inte framgår av hennes läkarintyg vad det skulle innebära om hon faktiskt skulle få den behandling som finns i Burundi. Migrationsverkets bedömning är att adekvat vård finns i Burundi. Migrationsverket har dock inte inkommit med något material till stöd för den faktiska tillgången till adekvat vård för A i Burundi.

Med följande motivering beslutar domstolen till sist att kvinnan ska få asyl i Sverige på ”särskilt ömmande omständighet”.

Vid en sammantagen bedömning finner migrationsdomstolen att det genom
landinformationen och framför allt svaret från MedCOI gjorts sannolikt att det saknas tillgång till adekvat vård för A i Burundi då ett av hennes läkemedel inte finns att tillgå. Migrationsverket har inte gjort sannolikt att hon vid ett återvändande skulle ha tillgång till adekvat vård. I Sverige har hon däremot tillgång till de mediciner som är livsnödvändiga för henne och det framstår inte heller som orimligt att hon i Sverige skulle kunna ges den vård som hon är i behov av.

År 2016 uppskattades 84 000 burundier lida av HIV.

Domen från Göteborgs förvaltningsrätt har målnummer UM 1040-21. Domslutet var enhälligt och de som dömde var rådmannen Hanna Nilo och nämndemännen Sigyn Josefson (M), Peter Weisheit (okänd partibeteckning) och Paul Zachau (okänd partibeteckning).