Fortsatta strider i Nagorno-Karabach – storkonflikt mellan Ryssland och Turkiet hotar

För en tid sedan blossade den mer än tvåhundråriga konflikten mellan Azerbajdzjan och Armeninen upp i nya våldsamheter. Striderna intensifieras nu och hälften av invånarna uppges ha flytt området. I bakgrunden finns Ryssland och Turkiet på var sin sida i konflikten och farhågor finns om att situationen kan eskalera och två länderna drabba samman i direkta väpnade strider med varandra.

Det var under september som rapporter började strömma in om oroligheter och väpnad mobilisering i regionen som formellt tillhör Azerbajdzjan men i huvudsak befolkas av armenier. Efterhand har regelrätta strider blossat upp och konflikten ser nu ut att kunna sprida sig till större delar av såväl Azerbajdzjan som över gränsen in i Armenien.

Om det senare sker har Ryssland varnat för att man kommer att skicka trupper till området, då man sedan tidigare har ingått en militär försvarspakt med Armenien. Det är i sin tur något som Turkiet inte säger sig acceptera utan kan komma att besvara genom att även de skicka trupper till området för att understödja den azerbajdzjanska sidan.

Bergsområdet Nagorno-Karabach är till ytan som ett svenskt landskap och runt 150 000 personer är bosatta där. Den nationella och etniska konflikten mellan armenier och azerer har pågått sedan tidigt 1800-tal då området införlivades med det ryska tsardömet.

Under Sovjettiden hölls konflikten i schack genom att både Azerbajdzjan och Armenien ingick som delstater i den kommunistiska unionen. I samband med Sovjets kollaps och de två nationernas självständighet fick konflikten nytt bränsle och ett regelrätt krig utspelade sig under några år på 90-talet i området med tiotusentals dödsoffer.

Sedan 1994 har ett tillstånd av eld upphör rått i regionen men ingen formell fred har deklarerats trots långvariga förhandlingar. Under ytan har konflikterna legat kvar och fortsatt att jäsa och nyligen blossade de på nytt upp i våldsamheter.

Båda sidor anklagar nu varandra för attacker mot civila och benämner sina egna attacker som vedergällningar. Ett par hundra dödsoffer har rapporterats hittills enligt de mest tillförlitliga källorna men uppgifter om flera tusen döda förekommer också.