Unga kvinnor fortsätter rösta för massinvandring

I samband med Novus senaste opinionsmätning presenterades även hur dramatiskt olika unga män och kvinnor röstar, där männen framför allt väljer SD och M och kvinnorna V, S och C.

I Novus februarimätning blev SD åter igen största parti med S på partiets sämsta siffra på åtta år på andra plats. Hade männen fått bestämma hade dock SD varit störst för länge sen.

Medan åtskilliga spaltmeter ägnas åt att män alltmer röstar på SD, ägnas knappt någon trycksvärta åt det faktum att kvinnorna röstar alltmer på ytterkantsvänstern – partier som inte bara vill upprätthålla de öppna gränserna utan även öppna upp dem på än vidare gavel med allt vad det kan innebära i påfrestningar på samhället.

När man tittar på unga mellan 18-29 blir dessa tendenser än mer polariserade.

Männen väljer konservativt medan kvinnorna väljer den yttersta vänstern och deras nytillkomna frände C.

– Killar frågar om EU, migration och kriminalitet medan kvinnor frågar om jämställdhet, miljö och klimat. Man märker stor skillnad, säger Johanna Strömstedt från Sverigedemokraternas ungdomsförbund, Ungsvenskarna.

”Sänker vår civilisation”

”Jag tror att särskilt de unga kvinnorna håller på med att sänka vår civilisation”, skriver socionomen och författaren Gunnar Sandelin i en debattartikel i Det Goda Samhället publicerad på tisdagen. Han förundras över att unga kvinnor fortsätter rösta för massinvandring och mångkultur trots att dess förödande konsekvenser nu borde ha blivit uppenbara för alla.

Hur kommer det sig att den postmoderniska, intersektionella och statsbärande feminismen (vår regering anser sig ju vara den första av den sorten i världen) har påverkat unga kvinnors sinnen så djupt att de i stort sett tar avstånd från det välfärdssamhälle som de själva har fått privilegiet att leva i? Vill de unga kvinnorna verkligen att de själva och deras barn ska leva i ett sådant fattigt och farligt samhälle som de själva röstar fram? Detta bakom fasaden av jämställdhet, feminism, antirasism och klimat. Verkligheten är dessvärre en helt annan. Ungefär som den skillnad mellan kommunism i teori och praktik som vänstern aldrig tycktes förstå när den var som mest aktivistisk på sjuttiotalet.

Sandelin understryker att unga kvinnors partisympatier inte är en heltäckande förklaring till varför Sverige går en svår framtid till mötes, men att det samtidigt är en underskattad, sällan diskuterad och närmast tabubelagd aspekt av helheten.