Om konsten att kidnappa ett land

➤ KRÖNIKA Det anrika flygbolaget blev antagligen trollat av sin danska leverantör när de accepterade och publicerade den numera berömda reklamen i sina kanaler. Man kan visst undra hur tankarna gick i huvudena på SAS reklamavdelning. Att missa t o m så pass uppenbara referenser som de döda tvillingarna i skräckfilmen ”The Shining” som hörs säga i kör ”There is no such thing” apropå om det finns något skandinaviskt.

Klippet driver uppenbarligen med identitetspolitiken och borde få ett pris för årets satir, men knappast publiceras som reklam för ett flygbolag. Ingenting av detta gick tydligen upp för ljushuvudena på SAS. Istället för att tyst begrava reklamen publicerades den stolt på SAS Youtube. Det blev lite som när autister inte förstår vad satir är och behöver en lång förklaring. När man ger sig ut på kollisionskurs med en stor del av den svenska befolkningen ska man inte bli förvånad när det slutar i en frontalkrock. Vilket det också gjorde.

Många svenskar uppfattade reklamen som ett hån. Efter en fullt logisk och förståelig kritikstorm fattade äntligen SAS att klippet inte kommer att berika företagets varumärke – utan snarare tvärtom – och avpublicerade skandalfilmen. Än så länge är allting inom demokratins spelregler: ett företag begår ett misstag och får omedelbart en tillrättavisning av den förargade publiken. Företaget backar – balansen återställd. Historien borde ha avslutats här. Det enda som skulle dröja sig kvar i det kollektiva medvetandet efter den är kanske några memer på sin höjd.

Men då rullas det tunga artilleriet ut. Aftonbladets ledarsida bestämmer sig för att slå ett slag i debatten. Ett dumt misstag av ett närsynt företag med en legitim kritik av publiken blir plötsligt en attack mot demokratin. Med en fanatisk glöd i ögonen (att döma av bylinebilden) berättar skribenten Jenny Wennberg om att det är högertroll, påverkansförsök och Putin – och kanske ska ett kärnvapenkrig bryta ut snart för att du ogenomtänkt delade den där statusen på Facebook. Som grädde på moset länkas det till en censurmanual från den hårt komprometterade och korrumperade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Det går att förstå etablissemangets panik när pöbeln plötsligt fick för sig att den kan påverka någonting överhuvudtaget – även så litet och obetydligt som en reklamfilm för SAS.  ”Vi måste hålla gränsen” – slår Jenny på krigstrumman. Inte ett uns av makt till pöbeln. Filmen måste återpubliceras, slår hon fast.

Och fantastiskt nog, återpublicerar SAS reklamen bara timmar efter uppmaningen – numera med över 40 tusen ogilla-markeringar. Och blir därmed just det de försökte att undvika när de – helt rätt – tog ner filmen. De har blivit ett redskap för andra krafter –  för Jenny Wennberg och de som står bakom henne i ett korståg mot folket, demokratin och yttrandefriheten.

Om en legitim kritik mot en misslyckad reklamfilm numera definieras som en attack mot demokratin – vad blir nästa mål för den skara humorlösa, men mäktiga, idioter som Wennberg representerar?

Ska det räknas som en attack mot demokratin att se olycklig ut på offentliga platser? Det finns ju inga anledningar att vara olycklig i Wennbergs Sverige – så där måste också Putin vara inblandad. Är det kanske en attack mot demokratin att säga upp sin prenumeration på DN? Det skadar ju den fria journalistiken.

Man ska inte bli förvånad över någonting numera. Med ett korrupt, historielöst och panikslaget etablissemang är allt möjligt. Och det är nog det som är väldigt oroande – inte imaginära ”svenska aktörer som springer ärenden för främmande makt” enligt Jenny Wennberg. Man kan visserligen diskutera vad som är värre – när Putins troll eventuellt kidnappar en reklamkampanj, eller när idioter kidnappar och håller ett helt land som gisslan.