Världsbanken varnar för global skuldkris och lånekarusell

Den nuvarande internationella skuldvågen är den största, snabbast ökande och mest omfattande sedan 1970-talet varnar Världsbankens ekonomer. Oron är stor att den ska utmynna i en ny global finanskris.

Det är i halvårsrapporten Global Economic Prospects (GEP), som den Washington-baserade organisationen pekar ut den nuvarande av de fyra skuldvågor som inträffat de senaste 50 åren som den allvarligaste. Världsbanken varnar för att den kan leda till en ny finanskris, trots historiskt låga räntelägen som gör lån mer hanterbara.

– Låga räntor ger ett osäkert skydd mot finanskriser, sade Ayhan Kose, talesperson för Världsbanken och berättade vidare att facit från tidigare vågor av skuldackumulering visar att dessa vågor tenderar att sluta olyckligt. Kose efterlyste i stället förstärkta låneregler för att minimera riskerna associerade med den aktuella skuldvågen.

Det totala skuldberget nådde nästa 170 procent av bruttonationalprodukten under 2018, en ökning av BNP med 54 procentenheter sedan 2010. Kina stod för den största andelen av ökningen – delvis beroende på landets storlek – men skulduppbyggnaden skedde på bred front och inkluderade andra stora framväxande ekonomier såsom Brasilien.

Världsbanken varnar för att finansiell oro i starkt växande ekonomier och utvecklingsländer utgör ett hot mot organisationens allmänna prognos om en liten förstärkning av den globala tillväxten i år, från 2,4 % till 2,5 %. Man påpekar att det endast är ett fåtal länder som skapar denna tillväxt medan det ökande skuldberget är ett brett fenomen.

Världsbankens oro för länders alltför höga upplåning och skuldsättning har sin grund i närtidshistoria där varje ekonomisk krasch har föregåtts av ackumulerade skulder. Fenomenet är sedan 2010 i huvudsak koncentrerat till växande ekonomier och utvecklingsländer. Den höga upplåningen har inte resulterat i någon nämnvärd tillväxt i dessa länder och Världsbanken ser därför stora risker för att ekonomin på sikt kan komma att gå överstyr.

En skillnad jämfört med tidigare tillfällen av kraftigt ökad skuldsättning är att fenomenet nu kan iakttas i både den offentliga och privata sektorn medan det traditionellt handlat om antingen den ena eller den andra sektorn. Man riktar nu en uppmaning till länderna att stärka sina monetära och fiskala ramverk och övervakningsmekanismer för att förebygga finansiella sammanbrott.