Avskaffa Granskningsnämnden

➤ KRÖNIKA I ett debattinlägg i Medievärlden förslår Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling att Granskningsnämnden för radio och TV läggs ned. Bakgrunden är debaclet kring SVT:s avståndstagande från ett uttalande av SD:s partiledare Jimmie Åkesson i SVT:s stora slutdebatt inför riksdagsvalet. Jag håller med, Granskningsnämnden är ingen bra institution. Dock inte främst av de skäl som Nordling anför.

Det vore visserligen, som Nordling (delvis oavsiktligt) antyder, bra om SVT slapp vara ängsliga för att fällas i detta kontrollorgan därför att man inte levt upp till att värna en viss värdegrund med påtaglig vänsterliberal slagsida. Det skulle främja en friare debatt där i princip allt var tillåtet att säga och skriva som inte strider mot den grundlagsfästa yttrande-, åsikts- och tryckfriheten. I en demokrati bör inte staten lägga ytterligare begränsande filter på dessa fri- och rättigheter, och Public Service måste genom sin särställning och tvångsfinansiering betraktas som en del av staten.

Nordling tycks dock mena att Granskningsnämnden borde avskaffas så att SVT tygellöst ges full frihet att bryta mot opartiskhetsdirektivet. Han hänvisar härvid till en annan demokratisk hörnsten, den fria pressen. Problemet är bara att SVT inte är en aktör inom ramen för den fria pressen. I stället är det en samhällsinstitution vars existens grundar sig i beslut av riksdagen. Den bör lika lite som en myndighet eller annat offentligt serviceorgan tillåtas ha politisk slagsida åt något håll. Det synsättet är i sig inte kontroversiellt bör poängteras, det återspeglas i Public Service-direktivet om opartiskhet.

Ända sedan kanaldelningen 1969, då SVT blev ett prioriterat mål för 68-vänsterns ”långa marsch genom institutionerna” har SVT kontinuerligt fått kritik från allmänborgerligt håll för sin vänstervridning. Kent Asps på Göteborgsuniversitetet undersökning 2012 som blottlade den grova obalansen i partisympatierna inom SVT och SR var en larmklocka. Det är inte hederligt att som Nordling misstänkliggöra den här diskussionen genom att endast hänvisa till Sverigedemokraterna och låta påskina att kritiken är ny eller skulle bottna i en högerpopulistisk och auktoritär syn på styresskick och media.

Nordling skriver att politikerna måste visa respekt för SVT:s redaktionella integritet och förtroende för de som är satta att fatta redaktionella beslut. Han tillägger att redaktionell självreglering bygger på en acceptans av de regler som fastställts av branschen. Återigen, SVT är inte en del av ”branschen” bara därför att man som branschen sysslar med journalistik. Branschen i Sverige kännetecknas dessutom av en närmast hegemonisk vänsterliberal slagsida. De press- och yrkesetiska regler som branschen utformat återspeglar detta och den godtyckliga tillämpningen av dem ännu mer.

Den respekt som Nordling avkräver politikerna är en respekt under ansvar. Den kräver att de som är satta att såväl fatta redaktionella beslut som att rekrytera medarbetare gör detta utifrån målet att SVT:s verksamhet och anställda ska återspegla den åsiktspluralism som finns i Sverige. Tar SVT inte det ansvaret utan i stället missbrukar sitt privilegium för egna vänsterliberala syften, då tvingas politikerna att lägga sig i. Garanten för att SVT ska slippa detta är att man börjar sköta sig. Det är inte svårare än så.

Avskaffa dock gärna Granskningsnämnden till förmån för något annat. Den är en kuliss ägnad att ge sken av att SVT:s verksamhet står under överinseende relativt direktiven om saklighet och opartiskhet. Nämnden är ett paradexempel på talesättet att sätta bocken som trädgårdsmästare. Den fria pressen kan anförtros självreglering och självgranskning – så länge den är egenfinansierad och inte uppbär presstöd eller har monopolställning. För en inom kort sannolikt skattefinansierad samhällsinstitution som SVT måste däremot överinseendet hanteras externt och inom ramen för de demokratiska institutionerna.

PS
Ovanstående text refuserades som debattinlägg av tidningen Medievärlden med hänvisning till att man ”inte vill politisera debatten” om Public Service. Samtidigt har, utöver SJF:s ordförande, också tidningens chefredaktör, Axeln Andén, publicerat ett opinionsinlägg om SVT och SD relaterat till avståndstagandet i samband med fredagens partiledardebatt.

Slutsatsen man lätt drar är att Medievärlden gärna visst politiserar debatten om Public Service själva och utifrån sin egen politiska horisont, men ogärna ser att denna politiska debatt breddas med andra kritiska perspektiv.