DOM: Ville inte åka buss på grund av social fobi – nu får han åka färdtjänst

En 38-årig man från Skåne har vunnit i Kammarrätten. ”Mycket obehagligt” att åka med allmänna kommunikationsmedel.

Socialnämnden i Kävlinge kommun har tidigare avslagit mannens ansökan om färdtjänst med motiveringen att han inte bedöms ha väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna kommunikationsmedel. Kommunen hänvisar till att mannen cyklar i samhället samt har ett erbjudande om kommunalt stöd i form av en ”kontaktperson för att träna att åka med allmänna kommunikationsmedel”.

Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten som januari 2018 avgjorde målet till fördel för honom. I sitt överklagande skriver mannen att han önskar kunna besöka kyrkan i Lund och Malmö på kvällstid, men vågar inte cykla i mörker. Samtidigt upplever han klaustrofobiska känslor ”i ett trångt utrymme på buss eller tåg” och känner sig ”pressad och stressad”.

Förvaltningsdomstolen bedömer i sitt beslut bland annat att ”det är viktigt för mannen med självständighet. Att kunna ta sig ut med hjälp av färdtjänst är ett led i detta och rimligen förenligt med en skälig levnadsnivå”.

Socialtjänsten överklagade beslutet till Kammarrätten i Göteborg där de bland annat uppger att kraven för att beviljas färdtjänst är högt ställda samt att det finns inget som styrker att mannen riskerar att drabbas av allvarliga symtom om han stiger på buss eller tåg.

Kammarrätten har dock i slutet av augusti avslagit överklagan och tillstyrkt att mannen är berättigad färdtjänst (mål 704-18). I motiveringsdelen skriver man bland annat att den enskildes egna upplevelser kan ligga till grund för bedömningen i sådana fall och att något bevis på sådana svårigheter anses därför inte behövas:

”När det gäller psykiska funktionshinder måste det enligt kammarrättens mening godtas att den enskildes egna upplevelser av olika situationer i många fall vara avgörande för hur funktionshindret kan anses begränsa denne i vardagen.”

Kammarrättens beslut kan användas av socialtjänster i kommuner för att justera sin egen praxis.